Norrlands dragonregemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Norrlands dragonregemente
(K 4)
Norrlands dragonregemente vapen.svg
Vapensköld för Norrlands dragonregemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Norrlands dragonregemente
Datum 1853–2004
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Kavalleriet
Roll Utbildningsförband
Storlek Regemente
Föregångare Jämtlands hästjägarkår
Efterföljare Arméns jägarbataljon
Del av Milo ÖN (1942–1955)
I 20 (1955–1976)
Milo ÖN (1976–1993)
Milo N (1993–2000)
Opil (2000–2005)
Högkvarter Karlsborgs garnison
Förläggningsort Stockholm 1894–1900
Umeå 1900–1980
Arvidsjaur 1980–2004
Smeknamn Norrlands dragoner,
Blå dragoner
Motto Pergite
("Framåt")
Färger Blått och orangegult          
Marsch "Norrlands dragoners marsch" (Hjalmar Carlsson)[1]
Årsdagar 20 september
Dekorationer NorrlDragregMSM (2004)
Segernamn Nowy Dwór (1655)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960 AM.005028.jpg
Förbandstecken m/51-m/60 AM.090983-K 4 (02).jpg

Norrlands dragonregemente (K 4), var ett kavalleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1853–2004. Förbandet var förlagd till Arvidsjaur.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Regementet härstammar från Jämtlands hästjägarkår, som blev ett självständigt förband 1853 då det skildes från Jämtlands fältjägarregemente i samband med att regementet reducerades till en kår med namnet Jämtlands fältjägarkår. I det 1670 nybildade Jämtlands regemente till fot hörde föregångaren till Norrlands dragonregemente, Jämtlands kavallerikompani, som i många avseenden hade en självständig ställning, och i vilket Jämtlandsdelen av Bohus-Jämtlands kavalleri uppgick 1675. Kompaniet hade sin övningsplats på Frösön och blev indelt 1685.[2]

År 1802 ändrades namnet från Jämtlands kavallerikompani till Jämtlands hästjägarskvadron. År 1834 uppsattes ännu en skvadron som tillsammans med den förra bildade Jämtlands hästjägarkår. År 1853 avskildes enheten från Jämtlands fältjägarregemente och blev ett självständigt förband. Dess förste chef blev Georg Adlersparre.[5][6]

År 1893 utökades kåren med ytterligare tre skvadroner, och samtidigt antogs namnet Norrlands dragonregemente. Det nya regementet skulle förläggas till Umeå. I avvaktan på att kasernerna skulle bli färdiga var regementet under åren 1893-1901 förlagt till Drottningholm och Frösön. Gemensamma övningar genomfördes i Gustafs socken i Dalarna. Regementet flyttade in i kasernerna i på Skolgatan i Umeå år 1901. Regementet erhöll den 1 januari 1928 beteckningen K 4.[2][4]

År 1955 beslutades att reducera Norrlands dragonregemente (K 4) till bataljonsstorlek. Regementet avvecklades den 30 juni 1958, och den nybildade bataljonen uppgick den 1 juli 1958 i Västerbottens regemente (I 20). Bataljonen fick namnet Norrlands dragoner (K 4).[4] Den 1 september 1966 samlokaliserades Norrlands dragoner med Västerbottens regemente (I 20) på Hissjövägen.

Den 16 februari 1973 presenterade regeringen en proposition där man föreslog organisationsförändringar beträffande ar­méns och marinens myndigheter på lägre regional och lokal nivå. För arméförbanden innebar förslaget att försvarsområdesstaben integreras med ett fredsförband inom samma försvarsområdet. Reformen kom att kallas för OLLI-reformen, och vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975.[7]

I Västerbotten sammanslogs Västerbottens regemente med Umeå försvarsområde (Fo 61), som med sammanslagningen bytte namn till Västerbottens försvarsområde. Från den 1 juli 1973 bildades försvarsområdesregementet I 20/Fo 61. Detta medförde att inom Västerbottens försvarsområde blev Västerbottens regemente ett A-förband (försvarsområdesregemente), och fick det samlade mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Norrlands dragoner som vid denna tidpunkt var en del av Västerbottens regemente, blev en utbildningsbataljon (typ C-förband) med bibehållet namn och oförändrade traditioner.[7]

Den 5 juni 1973, drygt en månad innan Norrlands dragoner gick in i den nya organisationen, lade regeringen fram sin andra proposition gällande OLLI-reformen. I den föreslog regeringen att förlägga ett nytt fredsförband till Arvidsjaur. I proposition föreslog regeringen att det nya förbandet skulle överta namn och benämning från Norrlands dragoner (K 4).[8]

Bakgrunden till att regeringen ville förlägga ett fredsförband till Arvidsjaur, var för att motverka avfolkning av Norrlands inlands. Där ett nytt fredsförband var ett av flera sysselsättningsskapande åtgärder, som lades fram av regeringen under 1960-talet och början av 1970-talet.

Att det blev Norrlands dragoner som föreslogs att lokaliseras till Arvidsjaur, var dock från början ingen självklarhet. Debatten om ett nytt fredsförband i Norrlands inland hade först en längre tid. Där orter som Arvidsjaur, Storuman, Vilhelmina, Lycksele, Sorsele, Jokkmokk och Överkalix uppvaktade regeringen med att få bli mottagare av det nya fredsförbandet. Dock var både Överbefälhavaren och chefen för armén starkt kritiska till att förlägga ett nytt förband till en ny ort i Norrland. Istället ansåg de båda att om den militära verksamheten skulle utökas, borde detta ske genom att befintliga utbildningsförband byggs ut och förbättrades. Vidare ansåg både Överbefälhavaren och chefen för armén, att om ett nytt förband skulle inrättas, borde detta förläggas till öster om Lule älv. Skulle förbandet förläggas väster om älven, ansåg överbefälhavaren att Arvids­jaur är den minst olämpliga förläggningsorten. Chefen för armén ansåg att orationella lösningar får komma i fråga endast när det gäller nödvändiga mobiliserings- och beredskapsåtgärder.[8]

När propositionen lades fram hade regeringen förordat Arvidsjaur som mottagare till det nya förbandet, samt att Norrlands dragoner skulle flyttas dit från Umeå. Vid sidan om huvudalternativet, hade arméche­fen på eget initiativ studerat förutsättningarna för att förlägga ett trängförband eller ett ingenjörförband till Arvidsjaur. Vid valet att förlägga ett trängförband till Arvidsjaur, så hade arméchefen föreslagit Norrlands trängregemente (T 3) som förband, men vilket då även innebar en avveckling av Livregementets grenadjärer (I 3) i Örebro. Vid valet av ett ingenjörförband, så hade arméchefen föreslagit Bodens ingenjörkår (Ing 3) som förband. Både överbefälhavaren och chefen för armén ansåg att det av arméche­fen framlagda alternativet att omlokalisera Norrlands trängregemente till Arvidsjaur var det mest lämpligast sett ur organisationssynpunkt, och nästa bästa alternativet var en omlokalisering av Bodens ingenjörkår. Försvarets rationaliseringsinstitut förordade dock att Norrlands dragoner skulle omlokaliseras till Arvids­jaur. Vilket även blev det förslag som regeringen lade fram för riksdagen, och som antogs av riksdagen den 13 december 1973.[8]

Den 1 april 1980 flyttade regementet in i de nya kasernerna i Arvidsjaur, och antog samtidigt det nya namnet Norrlands dragonregemente.[4] Och i juni 1980 ryckte de första värnpliktiga in på regementet i Arvidsjaur, vilka i huvudsak kom att utbildas till jägarsoldater, så kallade norrlandsjägare. Under 1980-talet krigsorganiserades åtta norrlandsjägarbataljoner.

Inför försvarsbeslutet 2000 var regeringens utgångspunkten att det endast behövdes två enheter för att tillgodose Försvarsmaktens framtida behov av skilda slag av jägarförband. En enhet för avseende utbildning av Norrlandsjägare, och den andra avseende utbildning av underrättelse- och säkerhetsförband. När det gällde vilket förband som skulle kvarstå för utbildning av Norrlandsjägare föll valet på Norrlands dragonregemente, där valet stått mellan Norrlands dragonregemente (K 4) och Lapplands jägarregemente (I 22). I valet av vilket förband som skulle kvarstå för utbildning av underrättelse- och säkerhetsförband, var regeringens kravbild att förbandet skulle ha goda utbildningsförutsättningar och infrastruktur, för bland annat träning i fallskärmshoppning och närhet till transportflyg. I det valet stod mellan Livgardets dragoner (K 1) och Livregementets husarer (K 3). Gällande Livgardets dragoner ansåg dock regeringen att förbandet saknade förutsättningar för den samordning och koncentrering som ansågs nödvändig för en huvudenhet för jägarutbildning. Därmed föreslog regeringen i sin proposition att Livregementets husarer (K 3) och Norrlands dragonregemente (K 4) skulle kvarstå i grundorganisationen, medan Livgardets dragoner (K 1) och Lapplands jägarregemente (I 22) skulle avvecklas.[9]

Inför försvarsbeslutet 2004 föreslog regeringen att endast ett jägarförband skulle kvarstå i grundorganisationen, av Livregementets husarer (K 3) och Norrlands dragonregemente (K 4). I valet mellan de två regementena, framhöll regeringen att Livregementets husarer ansågs vara en integrerad enhet med utbildning av underrättelseförband inklusive fallskärmsjägare och luftburna enheter. Till detta kom även att den särskilda skyddsgruppen är lokaliserad till Karlsborg. Vidare framhölls den närhet Livregementets husarer har till goda övnings- och skjutfält, närhet till mekaniserade förband och underhållsförband i Skövde samt den militära flygplatsen i Karlsborg. Gällande Norrlands dragonregemente ansåg regeringen att förbandet enbart är en plattform med utbildning av jägarförband, samt med en begränsad verksamhet på inom garnisonsorten. Därmed föreslog regeringen för riksdagen att Livregementets husarer (K 3) skulle kvarstå, och Norrlands dragonregemente (K 4) skulle avvecklas i Arvidsjaur. I dess ställe skulle en jägarbataljon upprättas vid Norrbottens regemente i Boden.[10] Dock fick aldrig regeringen någon majoritet i riksdagen för sin proposition. Då Vänsterpartiet pekade på att Arvidsjaur som ort var extremt försvarsmaktsberoende, då cirka 8% av ortens sysselsatta var anställda inom Försvarsmakten. Vidare pekade Vänsterpartiet på den i propositionen redovisade hyresbesparing, omfattande 22 miljoner kronor, skulle få bäras av Fortifikationsverket. Detta då man ansåg att anläggningen i Arvidsjaur inte har någon alternativ användning.[11] I december 2004 nåddes en uppgörelse mellan vänsterpartiet och regeringen, där regeringen lovade ersättningsjobb till Arvidsjaur. Bland annat i form av att jägarbataljonen, som i den nya organisationen tillhörde Norrbottens regemente i Boden, skulle förläggas till Arvidsjaur, vidare skulle både civil som militär testverksamhet förläggas till Arvidsjaur.[12]

Norrlands dragonregemente (K 4) avvecklades den 31 december 2004. I dess ställe bildades den 1 januari 2005 Arméns jägarbataljon (AJB) ingåendes i Norrbottens regemente (I 19), men med förläggning i Arvidsjaur.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Regementet utbildade bland annat Norrlandsjägare.

År 1893 utökades kåren med ytterligare tre skvadroner. Åren 1894–1901, då regementet delvis var förlagda till Stockholm, hölls gemensamma övningar i Gustafs socken i Dalarna. Från 1958 Vid bataljonen skulle årligen utbildas 325 beridna jägare, och omkring 75 jägare på motorcykel och cykel. Antalet hästar minskades från 400 till 360.

Från 1966 kom utbildningen att inriktas mot fristående jägarkompanier, som var fördelningsförband, utan hästar men försedda med Bandvagn 202. Förbandet avhästades slutligen 1970, detta genom att befälshästarna togs bort.

K 4 utbildade tillsammans med Lapplands jägarregemente (I 22) jägarförband för strid på djupet av en fiendes territorium i ett subarktiskt klimat. Frånsett olika förbandskulturer har de bägge förbanden sedan 1970-talet haft snarlika taktiska uppgifter (K 4 avhästades 1967). Under 1990-talet utvecklades Norrlandsjägarbataljoner gemensamt vid de bägge regementena men i samband med nedläggningen av I 22 kom K 4 att bli ensamt vid utvecklingen av de nya Jägarbataljonerna (i detta skede inriktades Livregementets husarer (K 3) på konceptet kring luftburen bataljon). K 4 gav även understöd till svensk polis och utländska militära enheter med fokus på taktiskt uppträdande i extrema miljöer, varav beskjutning, snö, mörker och kyla är några exempel.

Utbildningskompanier[redigera | redigera wikitext]

1833

  • Livskvadronen
  • Alsens skvadron

2004

  • Alsens skvadron
  • Frösö skvadron
  • Umeå skvadron
  • Arvidsjaur skvadron

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

I samband med att förbandet blev självständigt den 25 maj 1853 hade det sin expedition vid Frösö läger. Åren 1894–1901 var rekryt-, korpral och remontskolan vid regementet förlagda till Livregementets dragoner (K 2) i Stockholm, detta i avvaktan på att regementets nya kaserner i Umeå skulle färdigställas. Den 13 oktober 1900 påbörjade regementet sin inflyttning på Skolgatan 31 i Umeå. År 1966 beslutades Norrlands dragoner skulle samlokaliserades med Västerbottens regemente (I 20) på Hissjövägen. Till det uppfördes nya kaserner på Hissjövägen, och den 3 september 1966 påbörjades inflyttningen, vilken högtidlighölls genom en ceremoni den 20 september 1966. Den 31 oktober 1966 hade kasernerna vid Skolgatan lämnats helt. Den 20 september 1979 hölls en avskedsceremoni i Umeå inför att förbandet skulle omlokaliseras till Arvidsjaur.[4]

Den 1 april 1980 flyttade regementet officiellt in i deras nya moderna kasernkomplex i Arvidsjaur. Varje skvadron vid regementet fick en egen enhet i byggnaden och logementen var avsedda för jägargrupper (8 man), med egna hygienutrymmen, dagrum och särskild del med skåp för utrustningen. De första värnpliktiga ryckte in på regementet i juni samma år, och den 20 september 1980 hölls en inflyttningsceremoni.[4]

Detachement[redigera | redigera wikitext]

Den 3 november 1927 förlades tredje skvadronen ur regementet till, vilken började verka den 1 januari 1928, och kom att benämnas som K 4 B. Skvadronen var samlokaliserad med ett detachement ur Norrlands artilleriregemente (A 4) och Signalregementet (S 1) vid Norrbottens artillerikårs (A 5) kaserner på Sveavägen i Boden. Kasernen på Sveavägen i Boden hade ursprungligen uppförts till Norrbottens kavallerikår (K 9). Den 1 oktober 1938 avvecklades detachementet.[4]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementet hade sin första mötesplatsFrösö läger. Under tiden i Umeå delades övningsfältet med Västerbottens regemente. I Arvidsjaur kom regementet att öva på Arvidsjaurs skjutfält, vilket sedan 2005 disponeras av Arméns jägarbataljon.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Dragonfana m/1902 för Norrlands dragonregemente.

Norrlands dragonregemente tilldelades sin första dragonfana den 30 september 1902, vilken överlämnades av generalmajor Carl Warberg. Den 20 september 1955 överlämnade arméchefen Carl August Ehrensvärd en ny fana (m/1955) till regementet. Från 1957 kom även regementets bokstäver i förbandstecknet bytas mot från "NDR" till "ND", då regementet 1958 skulle reduceras till bataljon.[2]

Regementets högtidsdag var 20 september, som minne till Slaget vid Nowy Dwór den 20 september 1655.[2]

Norrlands dragonregemente (K 4) avvecklades den 31 december 2004. I dess ställe bildades den 1 januari 2005 Arméns jägarbataljon (AJB) inom Norrbottens regemente (I 19). Bataljonen förlades till Arvidsjaur och övertog traditionerna från det avvecklade Norrlands dragonregemente.[13]

I samband med avvecklingen, instiftades 2004 Norrlands Dragonregemente (K 4) Minnesmedalj i Silver (NorrlDragregMSM).[14]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Nedan anges regementscheferna åren 1893–1957 och 1980–2004. Åren 1957–1980 var förbandet en utbildningsbataljon, där förbandschefen titulerades bataljonschef, och underställd chefen Västerbottens regemente.[3]

  • 1893–1893: Knut Gillis Bildt (Tf.)
  • 1893-1895: Gustaf Magnus Oskar Roger Björnstjerna
  • 1895–1904: Gustaf Adolf Löwenhielm
  • 1904–1914: Wilhelm Aschan
  • 1914–1917: Adolf Adelswärd
  • 1917–1919: Henric Ståhl
  • 1919–1922: Axel Ahnström
  • 1922–1930: Rickman von der Lancken
  • 1930–1935: Archibald Douglas
  • 1935–1940: Carl Björnstjerna
  • 1940–1943: Sven Colliander
  • 1943–1947: Henric Lagercrantz
  • 1947–1951: Sven David Oskar Hermelin
  • 1951–1952: James Axel John Maule
  • 1952–1957: Carl Johan Wachtmeister
  • 1957–1963: Gustaf William Frisén
  • 1963–1972: Per Ingemar Bondeson
  • 1972–1978: Claes Berthold Mikael Dieden
  • 1978–1980: Per Ulf Blomquist
  • 1980–1982: Per Ulf Blomquist
  • 1982–1984: Lars Erik Verner Wallén
  • 1984–1986: Per Stig Lennart Mohlin (Tf.)
  • 1986–1989: Björn Viktor Emil Lundquist
  • 1989–1992: Mertil Melin
  • 1992–1996: Johan Kihl
  • 1996–2000: Frank E H Westman
  • 2000–2003: Gunnar Söderström
  • 2004–2005: Bengt Sandström

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Jämtlands hästjägarkår 1853-05-25 1892-12-31
Kungl Norrlands dragonregemente 1893-01-01 1958-06-30
Kungl Norrlands dragoner 1958-07-01 1974-12-31
Norrlands dragoner 1975-01-01 1980-03-31
Norrlands dragonregemente 1980-04-01 2004-12-31
Beteckningar
K 8 1834-07-30 1927-12-31
K 4 1928-01-01 2004-12-31
Förläggningsort, detachement och övningsfält
Stockholms garnison (F) 1894 1900-10-12
Umeå garnison (F) 1900-10-13 1980-03-31
Arvidsjaur (F) 1980-04-01 2004-12-31
Bodens garnison (D) 1980-04-01 2004-12-31
Frösö läger (Ö) 1894 1893
Ladugårdsgärdet (Ö) 1893 1900
Drottningholm (Ö) 1893 1900
Arvidsjaurs skjutfält (Ö) 1980-04-01 2004-12-31

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 204
  2. ^ [a b c d e] Braunstein (2005), s. 143-146
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 292
  4. ^ [a b c d e f g] Holmberg (1993), s. 20, 22
  5. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 231 
  6. ^ Högman
  7. ^ [a b] ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 2 oktober 2016. 
  8. ^ [a b c] ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW03135. Läst 2 oktober 2016. 
  9. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330/html. Läst 17 september 2016. 
  10. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035/html. Läst 18 september 2016. 
  11. ^ ”Motion 2004/05:Fö8”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/med-anledning-av-prop-2004055-vart-framtida_GS02F%C3%B68. Läst 2 oktober 2016. 
  12. ^ Löften till Arvidsjaur löste upp knuten”. Dagens Nyheter. 15 december 2004. http://www.dn.se/nyheter/politik/loften-till-arvidsjaur-loste-upp-knuten/. Läst 2 oktober 2016. 
  13. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/globalassets/__media/pdfer-och-dokument/verksamhet/forsvarets-traditionsnamnd/skriften-med-bilagor/traditionsnamnden_forsvarets_traditioner_i_framtiden_med_oversiktlig_historik_fran_1500_talet_reviderad_2016-03-30.pdf. Läst 2 oktober 2016. 
  14. ^ ”NorrlDragregMSM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={4DBB6724-1119-4C08-9DE2-111BF3E3EDAB}&listmode=0&medal={7B99ADEB-6089-40CB-A0F8-12DB98B7F0EB}. Läst 2 oktober 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]