Funisciurus isabella

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Funisciurus isabella
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
SciurusIsabellaWolf.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Gnagare
Rodentia
Familj Ekorrar
Sciuridae
Släkte Funisciurus
Art Funisciurus isabella
Vetenskapligt namn
§ Funisciurus isabella
Auktor (Gray, 1862)
Hitta fler artiklar om djur med

Funisciurus isabella[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Gray 1862. Den ingår i släktet Funisciurus och familjen ekorrar.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Catalogue of Life[5] samt Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan två underarter:[7]

  • Funisciurus isabella dubosti Eisentraut, 1969
  • Funisciurus isabella isabella (Gray, 1862)

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Pälsen på ovansidan är mörkbrun, lätt spräcklig i gråbrunt, och med två breda, svarta stimmor, omgivna av blek päls, längs varje sida.[8][9] Huvudet och lemmarnas utsidor är olivbruna, undersidan ljusgrå. Svansen, som är relativt korthårig, är tvärbandad i ockra och svart.[9] Hanarnas kropplängd är 15 till 17 cm, ej inräknat den 15 till 18 cm långa svansen, och vikten varierar mellan 97 och 140 g. Motsvarande värden för honorna är 14 till 16,5 cm för kroppslängden, 13,5 till 18,5 cm för svanslängden, och en vikt mellan 90 och 116 g.[8]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Denna trädekorre förekommer i Kamerun, Centralafrikanska republiken, Kongo-Brazzaville, Ekvatorialguinea och norra Gabon.[1] Arten kan vara vanlig på platser med optimalt habitat, men utbredningen är generellt ganska fragmenterad.[8]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Habitatet utgörs av tätbevuxna områden med buskage eller rankor i regnskogar[8], både i låglandet och i bergstrakter.[1] Arten kan också påträffas i övergivna, igenvuxna plantager och trädgårdar, samt i buskage kring vägar. Den undviker mogna regnskogar med höga träd.[8]

Födan består framför allt av frukt och frön, till mindre del av gröna växtdelar och leddjur (framför allt myror och termiter, till mindre del fjärilslarver). Någon gång kan den äta svamp.[8]

Funisciurus isabella är högjudd, med många kacklande och drillande läten. Honan får troligtvis endast en unge.[8] Boet är vävt av växtmaterial och klotrunt.[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Grubb, P. 2008 Funisciurus isabella Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 13 juni 2016.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ (2001) , website, 2000 IUCN Red List of Threatened Species
  5. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/funisciurus+isabella/match/1. Läst 13 juni 2016. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ (2005) , website Funisciurus isabella, Mammal Species of the World
  8. ^ [a b c d e f g] Jonathan Kingdon, David Happold, Thomas Butynski, Michael Hoffmann, Meredith Happold & Jan Kalina (2013) (på engelska). Mammals of Africa: Volume III. Bloomsbury. sid. 55–56. ISBN 1408189968. https://books.google.se/books?id=B_07noCPc4kC&pg=RA2-PA54&lpg=RA2-PA54&dq=%22Funisciurus+isabella%22&source=bl&ots=u2b5SF-8fI&sig=edSdrtuADot1jehn4Ya_hfWVS2A&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwjOz9OvuqXNAhUSb5oKHYwTC1UQ6AEIWzAN#v=onepage&q=%22Funisciurus%20isabella%22&f=false 
  9. ^ [a b c] Jonathan Kingdon, red (2015). Funisciurus isabella (på engelska). Kingdon Field Guide to African Mammals. Bloomsbury Publishing. sid. 235–236. ISBN 978-1-4729-1236-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]