Göte Haglund
| Göte Haglund | |
 | |
| Född | 1 juli 1908[1] Älmeboda församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 8 juli 1988 (80 år) Östra Torsås församling, Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Lunds universitet  |
| Sysselsättning | Präst, författare, rhodolog |
| Redigera Wikidata | |
Göte Emanuel Haglund, född 1 juli 1908 i Älmeboda församling, död 8 juli 1988 i Östra Torsås församling, var en svensk präst, rhodolog och författare.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Göte Haglund studerade vid Lunds universitet 1928–1934, bland annat sanskrit, och avlade först filosofie kandidatexamen och sedan teologie kandidatexamen 1934. Han prästvigdes i Stockholm för Luleå stift 1934, var kontraktsadjunkt i Lappmarkens andra kontrakt 1934–1940 (stationerad i Ammarnäs), komminister i Malmberget i Gällivare församling 1940–1946, kyrkoherde i Malingsbo 1946–1959, kyrkoherde i Nättraby 1959–1969, och kyrkoherde i Urshult 1969–1973, och bodde därefter i Ingelstad i Östra Torsås socken.[2] Han initierade och ledde byggandet av Viktoriakyrkan och Urshults församlingshem.[2]
Kulturhistorisk författare[redigera | redigera wikitext]
Göte Haglund utgav mellan 1973 och 1980 fyra böcker om Lycksele lappmarks svenska nybyggare och samiska nomader.[2] Skildringarna grundades på självsyn under vandringar och skidfärder på 1930‑talet i den då nästan väglösa Lappmarken.[2] Böckerna fick genomgående goda recensioner i Svenska Dagbladet[3][4][5][6] och Dagens Nyheter[7]. Ingrid Schöier menade att bokserien utgjorde en stor kulturhistorisk gärning.[6]
Rhodolog[redigera | redigera wikitext]
Göte Haglund var vetenskapligt sinnad i den linneanska prästgårdstraditionens anda.[2] Han ägnade sig främst åt botanik, särskilt rosor, och var en av historiens största privata samlare av rosor och rosenkultivarer, med kontakter bland rosenexperter och rosenförädlare världen över.[2][8][9][10] Han anlade en stor rosenträdgård i Ingelstad.[2][8][10] Han hade enligt Nils Dahlbeck få medtävlare i kunskap om rosenkultivarer grundad på självsyn;[9] hans huvudintresse var kulturrosens historiska utveckling[10][2][8]. Han sammanförde sitt eget rosenmaterial, och kultivarer från rosarier världen över, till rosariet i Trädgårdsföreningen i Göteborg, som anlades för att genom rosornas placering visa den historiska utvecklingen.[2][10][8] Han var huvudansvarig för anskaffningen av rosmaterial för det nygrundade rosariet.[2][10][8][9] Strax före rosariets invigning 1987 utgav han en bok om grupperna av kulturrosor och deras släktskapsförhållanden.[2][10][8] Till rosariets 25‑årsjubileum 2012 fick den nya tyska floribundarosen KORschwill handelsnamnet Göte Haglund på den svenska marknaden.[11][12] Det är en mellanröd lågrabattros som är ganska motståndskraftig mot sjukdomar och har halvfullt huvud.[11][12]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
Böcker[redigera | redigera wikitext]
- Nybyggarpräst i vildmarken (1973)
- Folk i fjällby: om Ammarnäsborna och deras jaktmarker (1976)
- Den väglösa dalen (1978)
- Med samer till fjälls (1980)
- Rosen, blommornas drottning (1987)
Artiklar och bidrag i böcker[redigera | redigera wikitext]
- ”En lappmarkskyrkas öden”, sidorna 101–118 i Från bygd och vildmark i Lappland och Västerbotten (1940)
- ”Malingsbo kyrka”, sidorna 184–186 i Julbok för Västerås stift (1954)
- ”Prosten Ludvig Fahlström in memoriam”, sidorna 87–92 i Julbok för Västerås stift (1956)
- ”Fjäll‑land” och andra dikter, sidorna 170–178 i Snöglöd – poesi från Sorsele (postumt, 2010)
Utmärkelser och anslag ur stiftelser[redigera | redigera wikitext]
Riddare av Nordstjärneorden (1973)- Anslag ur Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur (1973)[13]
- Anslag ur Stiftelsen Seth M. Kempes minne (1973)[14]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Älmeboda kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VALA/00470/C/9 (1895-1914), bildid: 00063830_00158, sida 140, läs online, läst: 26 januari 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k] Oloph Bexell, ”Göte Haglund” i Präster i S:t Sigfrids stift: Minnesteckningar till prästmötet i Växjö 1990. (Växjö stiftshistoriska sällskap: Minnesteckningar 1). Sidorna 15–19. ISBN 9186144049.
- ^ Ingrid Schöier (5 oktober 1976). ”Fjällbyfolk i närbild”. Svenska Dagbladet: s. 8. https://www.svd.se/arkiv/1976-10-05/8/SVD. Läst 23 januari 2023.
- ^ Ingrid Schöier (2 juni 1974). ”Präst i vildmark”. Svenska Dagbladet: s. 5. https://www.svd.se/arkiv/1974-06-02/5/SVD. Läst 23 januari 2023.
- ^ Ingrid Schöier (14 juli 1979). ”En bön är ej nog”. Svenska Dagbladet: s. 8. https://www.svd.se/arkiv/1979-07-14/8/SVD. Läst 23 januari 2023.
- ^ [a b] Ingrid Schöier (2 december 1980). ”Bergtagen”. Svenska Dagbladet: s. 10. https://www.svd.se/arkiv/1980-12-02/10/SVD. Läst 23 januari 2023.
- ^ Rune Johansson, ”Samisk fjärrskådan”, Dagens Nyheter 3 juni 1981, sidan 4.
- ^ [a b c d e f] Karin Berglund, ”Rosarium invigs i Göteborg: Blomman med själ prästens rosfavorit”. Dagens Nyheter 28 juli 1987, sidan 32.
- ^ [a b c] Nils Dahlbeck, titellöst förord (lösblad) i Göte Haglund, Rosen, blommornas drottning, Göteborg 1987.
- ^ [a b c d e f] Margareta Artsman (3 september 1987). ”Tiotusen röda rosor…”. Svenska Dagbladet: s. 15. https://www.svd.se/arkiv/1987-09-03/15/SVD. Läst 23 januari 2023.
- ^ [a b] Pia Svensson, ”Här kan du lukta på Göte Haglund”. Göteborgs‑Posten 30 juni 2012, sidan 17.
- ^ [a b] ”Korschwill” (på engelska). Modern Roses. American Rose Society. https://www.modernroses.org/details.php?cultivar=40348. Läst 21 januari 2024.
- ^ ”Kungens 80‑årsfond anslog 350 000”. Svenska Dagbladet: s. 5. 2 februari 1973. https://www.svd.se/arkiv/1973-02-02/5/SVD. Läst 30 januari 2023.
- ^ Göte Haglund, Nybyggarpräst i vildmarken. Stockholm 1973. ISBN 91 7008 354 1. Sidan 9.