Sciurocheirus alleni

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Galago alleni)
Sciurocheirus alleni
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningPrimater
Primates
FamiljGalagoer
Galagonidae
SläkteSciurocheirus
ArtSciurocheirus alleni
Vetenskapligt namn
§ Sciurocheirus alleni
AuktorWaterhouse, 1838
Utbredning
Utbredningsområde
Synonymer
Galago alleni (äldre taxonomi)[2][3]
Hitta fler artiklar om djur med

Sciurocheirus alleni[1] är en primat som beskrevs av Waterhouse 1838. Sciurocheirus alleni ingår i släktet Sciurocheirus och familjen galagoer.[4][5]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Denna primat blir 15,5 till 24 cm lång (huvud och bål) och därtill kommer en ännu längre yvig svans. Vikten varierar mellan 200 och 445 g. Den tjocka pälsen har på ovansidan en brungrå färg med röda skuggor på extremiteterna, undersidan är ljusare gråbrun till gulvit. Kännetecknande är mörka ringar kring ögonen. Hos arten förekommer även dessa drag som är typiska för hela släktet, däribland stora ögon, rörliga nakna öron och kraftiga bakben. De nedre fram- och hörntänderna bildar en kam.[6]

Utbredning, habitat och underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i södra Nigeria och västra Kamerun samt på ön Bioko (Ekvatorialguinea). Habitatet utgörs av skogar och buskskogar i låglandet och i låga bergstrakter.[1]

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] IUCN skiljer däremot mellan två underarter:[1]

  • Sciurocheirus alleni alleni, på Bioko.
  • Sciurocheirus alleni cameronensis, i Nigeria och Kamerun, den listas av ITIS samt Wilson & Reeder (2005) som art.[7][8]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna är aktiva på natten och klättrar i växtligheten eller går på marken.[1]

Honor och deras ungar bildar små flockar och ibland delar de sovplatsen med en vuxen hane. Andra vuxna hanar lever utanför parningstiden ensam och mellan hanarna förekommer avgränsade revir som försvaras intensiv. Dessutom finns ungkarlsflockar med 2 eller 3 medlemmar. En framgångsrik alfahane kan ha flera flockar av honor inom reviret.[6]

Sciurocheirus alleni markerar sitt territorium med urin. Individer som bildar flockar vårdar varandras päls med hjälp av tandkammen och med en klon vid bakfötternas andra tå. Hanar ger honor pälsvård för att förbättra sina parningschanser.[6]

Ungefär tre fjärdedelar av födan utgörs av frukter. Dessutom äter arten några andra växtdelar samt insekter och små däggdjur, groddjur och ägg.[6]

Honor kan para sig hela året och de flesta ungar föds under tider med bra tillgång till föda. Honan är cirka 133 dagar dräktig och per kull föds oftast en unge som väger i början 5 till 10 g. Modern lämnar före födelsen flocken och lever med ungen gömd i två veckor. När de åter ansluter till flocken kan även en annan hona delta i ungens uppfostring. Modern transporterar sin unge i munnen när hon letar efter föda och hon parkerar ungen på en säker plats när hon äter. Cirka 6 veckor efter födelsen slutar honan med digivning. När ungen är 8 till 10 månader gammal blir den könsmogen. Galago alleni lever upp till 8 år i naturen och upp till 12 år med människans vård.[6]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Oates, J.F. & Bearder, S. 2008 Sciurocheirus alleni Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 19 november 2014.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Galago alleni
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (29 mars 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/galago+alleni/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c d e] A. Dengel (29 mars 2004). ”Allen's squirrel galago” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Galago_alleni/. Läst 15 oktober 2015. 
  7. ^ Sciurocheirus, ITIS, läst 2016-03-05.
  8. ^ (2005) , website Galago cameronensis, Mammal Species of the World

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]