Galileo Ferraris
| Galileo Ferraris | |
 | |
| Född | 30 oktober 1847[1][2][3] Livorno Ferraris[4] eller Italien[5] |
|---|---|
| Död | 7 februari 1897[1][2][6] (49 år) Turin[7][4] |
| Begravd | Monumental Cemetery of Turin |
| Medborgare i | Kungariket Italien |
| Utbildad vid | Universitetet i Turin  |
| Sysselsättning | Fysiker, politiker, uppfinnare, elektrotekniker[8] |
| Befattning | |
| Ledamot av Kungariket Italiens senat | |
| Redigera Wikidata | |
Galileo Ferraris, född 31 oktober 1847, död 7 februari 1897, var en italiensk fysiker och elektrotekniker.
Ferraris blev professor i fysik vid Museo industriale italiano i Milano 1878 samt grundade den första italienska elektrotekniska ingenjörsskolan i Turin 1886. Ferraris utförde betydelsefulla arbeten över elektrisk kraftöverföring och belysning. Han gjorde också en betydelsefull insats för växelströmsteknikens utveckling och uppfann bland annat den så kallade vridfältprincipen 1888. Efter hans död utgavs 1902 hans samlade arbeten i 3 band.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1932.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Dizionario Biografico degli Italiani, 1960, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.treccani.it .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] www.accademiadellescienze.it, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 29 augusti 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Galileo Ferraris, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), Феррарис Галилео, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 18 december 2022.[källa från Wikidata]