Kungariket Italien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Konungariket Italien
italienska: Regno d’Italia
1861–1946
Flagga Vapen
Valspråk: ”Foedere et Religione Tenemur
”Vi håller samman genom förbund och religion.”
Nationalsång: Marcia Reale d'Ordinanza
Konungariket Italien år 1919.
Konungariket Italien år 1919.
Huvudstad Turin (1861–1864)
Florens (1864–1871)
Rom (från 1871)
Språk italienska
Religion katolicism
Statsskick konstitutionell monarki (fascistdiktatur 1925–1943)
Sista konung Umberto II
Sista premiärminister Alcide De Gasperi
Bildades 7 mars 1861
 – bildades genom utropande i Turin
Upphörde 2 juni 1946
 – upphörde genom folkomröstning om republik
Areal 310196 km² (1936)
Folkmängd 42994000 (1936)
Valuta italiensk lira
Föregående
Efterföljande
Kungariket Sardinien
Kungariket Lombardiet-Venetien
Hertigdömet Parma
Hertigdömet Modena
Storhertigdömet Toscana
Kyrkostaten
Kungariket Bägge Sicilierna
Italienska republiken
Italienska sociala republiken
Vatikanstaten
Fria territoriet Trieste
SFR Jugoslavien
Kejsardömet Etiopien
Fjärde franska republiken
Kungariket Grekland
Förvaltarskapsområdet Somalia
Eritrea
Kungariket Libyen

Kungariket Italien på (italienska: Regno d’Italia) var en monarki som omfattade Italien från dess enande 1861 till grundandet av första italienska republiken 1946. Turin var huvudstad fram till 1864, då den flyttades till Florens och 1871 vidare till Rom. Mellan 1922 och 1943 var Italien en fasciststat, med premiärminister Benito Mussolini som ledare.

Territorium[redigera | redigera wikitext]

Kungariket Italien bestod av allt som dagens Italien (2014) består av. Kungarikets territorium expanderade under italienska återföreningen fram till 1870. Under många år fanns inte Trieste eller Sydtyrolen, som tillhör Italien i dag, i kungarikets besittning. Efter Versaillesfreden och freden i Saint-Germain, fick Italien Gorizia, Trieste och Istrien (numera delar av Kroatien och Slovenien) och mindre delar av dagens nordvästra Kroatien samt en bit av den kroatiska provinsen Dalmatien. Under andra världskriget fick man även territorier från Slovenien och ytterligare territorier från Dalmatien. Efter andra världskriget ritades gränserna för dagens Italien, och övriga anspråk gavs upp.

Kungariket Italien hade även besittningar i form av kolonier, protektorat och lydstater, som är dagens (2011) Eritrea, Somalia, Libyen, Etiopien (ockuperades av Italien 1936, för att under andra världskriget ockuperas av Storbritannien), Albanien, Grekland (ockuperade under andra världskriget), Kroatien (italiensk och tysk lydstat under andra världskriget), Kosovo (ockupation under andra världskriget), Montenegro (ockuperat under andra världskriget) och ett 46 hektar smalt landområde i kinesiska Tianjin.

Statsförvaltning[redigera | redigera wikitext]

Kungariket Italien var i teorin konstitutionell monarki: exekutiv makt utgick från monarken genom utsedda ministrar. Två kamrar i parlamentet begränsade monarkens makt; det fanns en utsedd senat och en vald deputeradekammare. Kungarikets konstitution var Statuto Albertino, det tidigare styrelsedokumentet för Kungariket Sardinien. I teorin var ministrarna ansvariga inför kungen. I praktiken var det omöjligt för en italiensk regering att stanna vid makten utan parlamentets stöd.

Medlemmarna av deputeradekammaren valdes genom majoritetsval i enmansvalkretsar. En kandidat behövde stöd från minst hälften av de röstande och en fjärdedel från alla registrerade väljare, för att väljas i första omgången. Om inte alla platser fylldes blev det omval.

1882 försökte man med proportionellt valsystem, vilket på allvar etablerades efter första världskriget. Socialister fick majoriteten, men de kunde inte bilda regering då parlamentet var delat i tre falanger, med kristna populister och gammalliberaler. Val hölls 1919, 1921 och 1924; sista gången avskaffade Benito Mussolini det proportionella valsystemet och ersatte det med ett blockröstningssystem på nationell basis, vilket gav fascistpartiet absolut majoritet i kammarens platser.

Mellan 1925 och 1943 var Italien i praktiken en fascistisk diktatur, även om den gamla konstitutionen officiellt fortfarande gällde. Vissa historiker har kallat dessa år Fascistitalien.

Monarker[redigera | redigera wikitext]

Monarkerna av Huset Savojen som ledde Italien var

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]