Generationsroman
Generationsroman är ett begrepp inom litteraturen som brukar användas om böcker som dels porträtterar en speciell tidsanda, men som ändå även lyckas porträttera en tidlöshet[1]. Begreppet är inte etablerat inom litteraturvetenskapen men används ofta ändå, i synnerhet i litteraturrecensioner och i baksidestexter.
Begreppet syftar ofta på romaner om unga vuxna som identifierar sig själva som vilsekomna i en stor värld, såsom till exempel Jack av Ulf Lundell, Räddaren i nöden av J. D. Salinger och Hey Princess av Mats Jonsson.[2] Även andra romaner – exempelvis Maken av Gun-Britt Sundström[3] – som skildrar en tidsepok på en speciell plats kan falla inom begreppets ramar.
Ofta är dessa böcker författarens romandebut, eller åtminstone står boken för något nytt i litteraturen. Ibland beskrivs generationsroman som en typiskt "manlig" berättargenre och ofta med anspråk på att vara mer trogen sin tid än andra texter.[4]
Exempel på generationsromaner[redigera | redigera wikitext]
Årtalen i listningen är för utgivning på originalspråket.
- Jahrgang 1902 (1928) av Ernst Glaeser[5]
- Midt i en Jazztid (1931) av Knud Sønderby[6]
- Räddaren i nöden (1951) av J. D. Salinger (betraktad som en "ständig generationsroman"[1])
- Vor dobbelte ungdom (1953) av Carl Bang[7]
- På drift (1957) av Jack Kerouac[8]
- Den kroniska oskulden (1958) av Klaus Rifbjerg[9]
- Student -64 (1966), Lydia (1973) och Maken (1976) av Gun-Britt Sundström[3]
- Jack (1976) av Ulf Lundell[10]
- Fantomerna (1978) av Klas Östergren[11]
- Världen enligt Edi (1987) av Joakim Groth[9]
- Naiv. super. (1996) och L (1999) av Erlend Loe (båda med unga och vilsna vuxna[12])
- Das Blütenstaubzimmer (1999) av Zoë Jenny[13]
- Hjärtan i Atlantis (1999) av Stephen King (om Vietnamkrigets påverkan på en ungdomsgeneration i USA[14])
- Där vi en gång gått (2006) av Kjell Westö[15]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] ”Räddaren i nöden”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/r%C3%A4ddaren-i-n%C3%B6den. Läst 13 september 2020.
- ^ ”Hey Princess”. Ordfront Förlag. https://ordfrontforlag.se/ordfront_bok/hey-princess-2/. Läst 13 september 2020.
- ^ [a b] ”Gun-Britt Sundström”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/gun-britt-sundstr%C3%B6m. Läst 13 september 2020.
- ^ Hemmilär, Olavi (7 augusti 2007). ”Generationsromanen en manlig genre”. dt.se. https://www.dt.se/artikel/generationsromanen-en-manlig-genre. Läst 13 september 2020.
- ^ ”Ernst Glaeser”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/ernst-glaeser. Läst 13 september 2020.
- ^ ”Knud Sønderby”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/knud-sonderby. Läst 13 september 2020.
- ^ ”Carl Bang”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/carl-bang. Läst 13 september 2020.
- ^ ”Det hände då 21 oktober”. st.nu. 21 oktober 2009. https://www.st.nu/artikel/det-hande-da-21-oktober-1. Läst 14 september 2020.
- ^ [a b] ”Joakim Groth”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/joakim-groth. Läst 13 september 2020.
- ^ ”Ulf Lundell”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/ulf-lundell. Läst 13 september 2020.
- ^ Gustavsson, Philip (2010). Sex, drugs & rock n’ roll. Uppsala universitet. sid. 3. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:406175/FULLTEXT01.pdf. Läst 13 september 2020
- ^ ”Erlend Loe”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/erlend-loe. Läst 13 september 2020.
- ^ ”Zoë Jenny”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/zoe-jenny. Läst 13 september 2020.
- ^ ”Stephen King”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/stephen-king. Läst 13 september 2020.
- ^ ”Kjell Westö”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kjell-west%C3%B6. Läst 13 september 2020.