Gislaveds gummifabrik

Från Wikipedia
Version från den 4 augusti 2017 kl. 16.28 av Plumbum208 (Diskussion | Bidrag) (Syntaxfel 112 (deprecated css attribute))

Gislaved är ett däckmärke som tidigare tillverkades i Gislaved, Jönköpings län. Varumärket Gislaved ägs idag av tyska Continental AG. Gislaved är främst känt för sin tillverkning av vinterdäck.[1] Gislaved grundades 1895 som Svenska Gummifabriks Aktiebolag för tillverkning av galoscher.

Historik

Företaget grundades 1893 då bröderna Carl Gislow och Wilhelm Gislow startade tillverkning av bland annat gummistövlar och galoscher i Gislaved. Bröderna Gislow (födda Andersson) växte upp under enkla förhållanden i ett fosterhem utanför Gislaved. Föräldrarna hade dött i kolera 1866.[1] Carl och Wilhelm Gislow utvandrade till USA och arbetade vid en gummifabrik i Naugatuck. Bröderna återvände sedan hem till Sverige 1889 respektive 1891.[2] Wilhelm Gislow arbetade under en period för Dunkers gummifabrik i Helsingborg (Helsingborgs Gummifabrik AB, senare Tretorn), men sedan han förstod att Johan Dunker hade för avsikt att lämna över verksamheten till sin son Henry Dunker bestämde han sig att lämna fabriken för att återvända till Gislaved. Där hade brodern Carl Gislow sedan 1893 övertagit J. A. Lomells färgeri där han börjat experimentera med tillverkning av gummivaror, bland annat gummibollar. Svenska Gummifabriks Aktiebolaget bildades av de båda bröderna 1895. 1896 köptes det nedlagda Gyllenfors bruk i närheten upp. Riktig fart fick tillverkningen sedan man 1897 tagit upp tillverkning av galoscher.[3]

1904 tillverkades det första cykeldäcket och 1905 tillverkades det första bildäcket i Gislaved.[4] 1912 upphörde tillverkningen på grund av kvalitetsproblem men återupptogs 1926.[5] Det var Gösta Gislow som återstartade däcktillverkningen sedan han varit i USA. Han tog över som chef och inledde förändringar i bolaget och produktionen. Nu ersattes den gamla tekniken med ny och Gislaved Cord lanserades. Ytterligare förbättringar skedde när expertis i form av den amerikanske däckexperten John Myers anställdes.[1] En stor kund blev Volvo från det att bolaget startade sin produktion 1927.[6] 1927 grundade släktingen Carl Gislow Värnamo gummifabrik.[7]

Den första tiden innebar stora framgångar för Svenska Gummifabriks AB. Trots att importen av gummi stoppades under första världskriget kunde bolaget hålla tillverkningen uppe på grund av stora råvarulager. Redan 1903 träffade Helsingborgs Gummifabriks AB, Viskafors gummifabrik och Svenska Gummifabriks AB överenskommelse om gemensam prissättning på galoscher. Senare anslöt sig även Ryska gummifabriks AB i Malmö. 1912 lyckades man bilda en galoschkartell, där priser, återförsäljarrabatter och kvoter av marknaden reglerades. Man lyckades även begränsa importen av galoscher från Ryssland genom att man kontrollerade grossister och återförsäljare. När priserna på svenska galoscher visade sig vara lägre utomlands än i Sverige, växte kritiken mot kartellen.[8]

Kooperativa förbundet

Kooperativa Förbundet (KF) hade tidigt engagerat sig mot kartellen och bland annat föreslagit att starta egen galoschtillverkning, något som för en tid ledde till att kartellen sänkte sina priser. 1926 beslutade man sig på KF:s kongress i stället för att köpa upp en av fabrikerna, och lyckades samma år förvärva aktiemajoriteten i Svenska Gummifabriks AB. Ägarsituationen där hade varit ostadig efter Wilhelm Gislows död 1925.[9] KF:s intåg innebar en boom där antalet anställda snabbt steg till 1700. 1938 tecknades ett samarbetsavtal med US Rubber.[10] Gislaved och ägaren KF inledde även ett samarbete med kooperativa IC (senare OK). Under 1930-talet växte Gislaveds produktion av däck: 15 däck per dag tillverkades 1927 – 1938 tillverkades 400 per dag. Gislaveds bildäck kallades Gislaved Cord. Nu växte sig Gislaveds däcktillverkning förbi galoschtillverkningen i betydelse för bolaget.[11] Under en period under andra världskriget inleddes samarbete och avtal med de tyska Bunaverken kring syntetiskt gummi.[2] Under KF:s ledning byggdes Ringsalen för föreningsverksamhet. Under 1930-talet byggdes många bostäder och egnahem av anställda, något som uppmuntrades av ägaren KF. Gummifabriken var också först med att införa två veckors semester och lediga lördagar.[4]

Företaget var känt för sina förstklassiga vinterdäck och var bland annat först med att 1997 presentera ett vinterdäck utan HA-oljor i slitbanan. Under 1950-talet inleddes den framgångsrika satsningen på vinterdäck. 1962 lanserade Gislaved det första dubbdäcket Gislaved Brodd och 1974 lanserades Gislaved Frost som blev en stor framgång. Samma år lades tillverkningen av diagonaldäck ned.[1] Gislaveds fabrik var en av de första att tillverka stålradialdäck i slutet av 1960-talet.[1] Kring 1970 var de viktigaste marknaderna den svenska hemmamarknaden, Japan och Nordamerika.[6] 1969 börjades byggandet av en ny modern fabrik som enbart skulle tillverka däck. Den nya fabriken hade en kapacitet till upp mot 600 000 däck per år.[4] Fabriken invigdes 1971 och sägs ha Nordens längsta tegelvägg. 1983 ombildades verksamheten till Gislaved Däck AB. 1985 köpte KF norska Viking Dekk A/S och verksamheterna sammanlades i bolaget Nivis Tyre AB 1987.

Continental

1992 köptes Gislaved upp av Continental AG.[10] Ett samarbete med Continental hade funnits sedan 1978 då den tyska koncernen köpt Uniroyals (tidigare US Rubber) europeiska verksamhet. I december 2001 kom nyheten att Continental planerade att lägga ner produktionen. 10 december 2001 offentliggjorde Continental nedläggningen.[12] 2002 lades tillverkningen ner och det sista däcket tillverkades av Aldo Faraguna.[1] Faraguna hade arbetat på fabriken sedan 1962.[2] Det sista däcket återfinns på Gislaveds industrimuseum.[12] Kvar blev dubbning av däck som lades ned 2003. Produktionen flyttades till fabriken i Portugal och tyska Korbach. Idag inryms Welands industricentrum i däckfabrikens gamla lokaler.

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d e f] Skog och vatten, Sven-Erik Johansson, Däcknytt, nr 1/2010
  2. ^ [a b c] Arbetskraftsinvandringens betydelse för samhället Gislaved - Berättelser om arbetskraftsinvandringen från Jugoslavien till Svenska Gummifabrik AB i Gislaved 1962-1973, Jacob Björk, Linnéuniversitetet
  3. ^ Sällsamheter i Småland, del 3, s. 304-305
  4. ^ [a b c] Historia och Karaktär, Underlagshäfte 1, Fördjupad översiktsplan för Gislaved, Gislaveds kommun, 2008
  5. ^ Gislaveds industrimuseums artikel om Gislaveds däck
  6. ^ [a b] Gislaved Tires
  7. ^ Värnamo gummifabrik
  8. ^ Sällsamheter i Småland, del 3, s. 305-306
  9. ^ Sällsamheter i Småland, del 3, s. 306
  10. ^ [a b] Gislaveds industrimuseums artikel om gummifabriken
  11. ^ Den punkterade Gummiringen, OK:s historia, Carl Zeidlitz
  12. ^ [a b] Gislavedsboken 2002

Källor

  • Historien om en svensk däckindustri: 100 år med Gislaved 1893-1993, Sven-Ingvar Claesson, 1993
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Gislaveds_gummifabrik&oldid=40651890”