Glagolitiska alfabetet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Glagolitiska alfabetet

Det glagolitiska alfabetet (ryska: глаголица glagolitsa, fornkyrkoslaviska: Ⰳⰾⰰⰳⱁⰾⰹⱌⰰ[1] glagolitsa) är det äldsta kända slaviska alfabetet. Det skapades på 800-talet i Thessaloniki i Thema Thessaloniki av munkarna och bröderna Kyrillos och Methodios för att användas i deras mission till Moravien (Mähren). Det ersattes senare till större del av det kyrilliska alfabetet, som delvis bygger på det glagolitiska. Det glagolitiska alfabetet användes delvis vid sidan av det kyrilliska i Bulgarien (under några hundra år) och Dalmatien (fram till 1800-talet).[2]

En av de mest erkända teorierna till det glagolitiska alfabetets uppkomst är att det bygger på kursiva former av de grekiska bokstäverna. Eftersom en stor del av den Mähriska missionen byggde på att de kristna evangelierna översattes, och då dessa enbart skrevs med uncialskrift eller minuskelskrift, så har den här teorin ifrågasatts. En möjlighet som finns är att Kyrillos inte själv skapade formerna på bokstäverna, utan att han kodifierade ett redan existerande bruk och fastställde vilka bokstäver som svarade mot vilket ljudvärde[3].

Det används idag (2006) mest i kyrkliga sammanhang och kyrkböcker[källa behövs].


Alfabetet, transkription och uttal[redigera | redigera wikitext]

Glagolitiskt tecken

(versal och gemen)[4]

Kyrillisk motsvarighet[5] Uttal[1] Transkribering[6] Namn på bokstaven[6][1][7] Numeriskt värde[1]
Ⰰⰰ А а [ɑ] a Azъ[a] 1
Ⰱⰱ Б б [b] b Buki 2
Ⰲⰲ В в [ʋ] v Vѣdѣ 3
Ⰳⰳ Г г [ɡ] g Glagoli 4
Ⰴⰴ Д д [d] d Dobro 5
Ⰵⰵ Э э/Е е [ɛ] e Estѣ/Jestь 6
Ⰶⰶ Ж ж [ʒ] zj Zjivete 7
Ⰷⰷ Ѕ s [dz] dz Dzelo 8
Ⰸⰸ З з [z] z Zemlja 9
Ⰹⰹ/Ⰺⰺ И и/ Й й [i/j] i / j Inite/Izjei 10
Ⰻⰻ I i [i/j] i / j Izje 20
Ⰼⰼ Ђ ђ [dʑ] dj[b] Derve/Gerve 30
Ⰽⰽ К к [k] k Kako 40
Ⰾⰾ Л л [l/ʎ] L Ljudie 50
Ⰿⰿ М м [m] m Myslite 60
Ⱀⱀ Н н [n/ɲ] n Nasje 70
Ⱁⱁ О о [ɔ] o Onu 80
Ⱂⱂ П п [p] p Pokoj 90
Ⱃⱃ Р р [r] r Rьtsy 100
Ⱄⱄ С с [s] s Slovo 200
Ⱅⱅ Т т [t] t Tverdo/tvrdo 300
Ⱆⱆ У у [u] u Uku 400
Ⱇⱇ Ф ф [f] f Ferte 500
Ⱈⱈ Х х [x] ch Cherъ 600
Ⱉⱉ W w [ɔ] w Otъ 700
Ⱋⱋ Щ щ [tʲ/ʃt] sjtj Sjta 800
Ⱌⱌ Ц ц [ts] ts Tsi 900
Ⱍⱍ Ч ч [tʃ] tj Tjreve 1000
Ⱎⱎ Ш ш [ʃ] sj Sja
Ⱏⱏ Ъ ъ [ɯ] ǔ/ə/ъ Jerъ
ⰟⰉⱏⰹ Ы ы [ɨ] y Jery
Ⱐⱐ Ь ь [ə] ǐ eller inte alls [c] Jerь
Ⱑⱑ Ҍ ѣ [æ/jɑ] ä/ě Jatь/ětь
Ⱖⱖ Ё ё [jo] [d] Jo
Ⱓⱓ Ю ю [ju] [e] Ju
Ⱔⱔ Ѧ ѧ / Я я [ɛ̃] e (nasalt) [f] Jusъ malij
Ⱗⱗ Ѩ ѩ [jɛ̃] je (nasalt) Jusъ malij jotirovannyj
Ⱘⱘ Ѫ, ѫ [ɔ̃] o (nasalt) Bolsjoj jusъ
Ⱙⱙ Ѭ ѭ [jɔ̃] jo (nasalt) Bolsjoj jusъ jotirovannyj
Ⱚⱚ Θ θ [θ] th Thita/fita
Ⱛⱛ Ѵ ѵ [ʏ/i] i/v Izjitsa
  1. ^ ъ saknar idag ljudvärde i t.ex. ryska men har historiskt haft ett ljud som [ɯ] eller [ə] (schwa-ljud)
  2. ^ Dj-ljud som i finlandssvenskans "djur" eller "djungel"
  3. ^ Betecknar s.k. "mjukt tecken" i modern ryska, där tecknet muljerar föregående konsonant. Ь har dock inget självständigt vokalljud som det hade i fornkyrkoslaviska
  4. ^ Translittereras som jo, men uttalas jå i modern ryska
  5. ^ Translittereras som jo i modern ryska
  6. ^ Translittereras som ja i modern ryska

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”Glagolitic alphabet and pronunciation”. www.omniglot.com. https://www.omniglot.com/writing/glagolitic.htm. Läst 30 januari 2020. 
  2. ^ Roger Gyllin & Ingvar Svanberg (2000). Slaviska folk och språk. Studentlitteratur. sid. 43–46 
  3. ^ The Slavonic languages. Routledge. 1993. sid. 26. ISBN 0-415-04755-2. OCLC 24796613. https://www.worldcat.org/oclc/24796613. Läst 18 februari 2020 
  4. ^ Schmalstieg, William R.,. An introduction to Old Church Slavic (Second edition, revised and expanded). sid. 9. ISBN 0-89357-107-5. OCLC 9583952. https://www.worldcat.org/oclc/9583952. Läst 30 januari 2020 
  5. ^ Schmalstieg, William R.,. An introduction to Old Church Slavic (Second edition, revised and expanded). sid. 9. ISBN 0-89357-107-5. OCLC 9583952. https://www.worldcat.org/oclc/9583952. Läst 30 januari 2020 
  6. ^ [a b] The Slavonic languages. Routledge. 1993. sid. 24. ISBN 0-415-04755-2. OCLC 24796613. https://www.worldcat.org/oclc/24796613. Läst 14 februari 2020 
  7. ^ Darijar, Jarosvet (2006). Glagolitsa - posobije po drevnerusskomu jazyku / Глаголица - пособие по древнерусскому языку 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • Fucic, Branko: Glagoljski natpisi. (In: Djela Jugoslavenske Akademije Znanosti i Umjetnosti, knjiga 57.) Zagreb, 1982. 420 p.
  • Fullerton, Sharon Golke: Paleographic Methods Used in Dating Cyrillic and Glagolitic Slavic Manuscripts. (In: Slavic Papers No. 1.) Ohio, 1975. 93 p.
  • Gosjtev, Ivan: Rilski glagolitjeski listove. Sofia, 1956. 130 p.
  • Jachnow, Helmut: Eine neue Hypothese zur Provenienz der glagolitischen Schrift - Überlegungen zum 1100. Todesjahr des Methodios von Saloniki. In: R. Rathmayr (Hrsg.): Slavistische Linguistik 1985, München 1986, 69-93.
  • Jagic, Vatroslav: Glagolitica. Würdigung neuentdeckter Fragmente, Wien, 1890.
  • Kiparsky, Valentin: Tschernochvostoffs Theorie über den Ursprung des glagolitischen Alphabets In: M. Hellmann u.a. (Hrsg.): Cyrillo-Methodiana. Zur Frühgeschichte des Christentums bei den Slaven, Köln 1964, 393-400.
  • Miklas, Heinz (Hrsg.): Glagolitica: zum Ursprung der slavischen Schriftkultur, Wien, 2000.
  • Steller, Lea-Katharina: A glagolita írás In: B.Virághalmy, Lea: Paleográfiai kalandozások. Szentendre, 1995. ISBN 963-450-922-3
  • Vais, Joseph: Abecedarivm Palaeoslovenicvm in usum glagolitarum. Veglae, [Krk], 1917. XXXVI, 74 p.
  • Vajs, Josef: Rukovet hlaholske paleografie. Uvedení do knizního písma hlaholskeho. V Praze, 1932. 178 p, LIV. tab.
  • "Glagolitic Script (glagolica) and the Slavs"
  • The Glagolitic alphabet på omniglot.com