Gröna Vallen, Göteborg
Gröna Vallen är en idrottsplats och en gata i stadsdelen Kungsladugård i Göteborg. Underlaget för fotbollsplanen på idrottsplatsen är konstgräs.
Gatan, som ligger nordost om platsen, är cirka 230 meter [1] lång och sträcker sig mellan Ostindiegatan och Peter Bagges gata. Själva konstgräsplanen omfattar cirka 8 000 kvadratmeter.[1] År 1918 fastslogs gatans namn som togs efter lägenheten Grönwallen som först påträffas 1812, med betydelsen 'slätt, gräsvall', eftersom lägenheten här utgjordes av en lång, odlad jordremsa. Ett tidigare namn på området var endast Vallen (1786). Gröna Vallen kom till i samband med stadsarkitekt Albert Lilienbergs stadsplan år 1916.[2]
Enligt 1857 års fastighetslängd ingick 'Grönvallen' med tomterna 64-65 i Majornas första rote, kallat "det egentliga Majorna."[3] Nuvarande tomtnummer är 724:62.[4] Gröna Vallen ingick i det som under 1800-talet kallades "Brinkens ängar", vilka arrenderades av jordbrukaren A. Brink. Brinkens ängar, och därmed också Gröna Vallen, låg under Älvsborgs slotts "Ladugårdsängarna". På vallens västra sida låg en bred grässlänt som ledde ner mot 'Heros bäck', senare omdöpt till 'Svanebäcken' (se Svanebäcksgatan (1918)). Fram till åtminstone 1870-talet bestod området av ängs- och åkermarker.[5]
Precis söder om Gröna Vallen fanns den drygt 140 meter långa Klintens bana, efter Jonas Klint som arrenderade denna mark 1805 på 30 år för ett repslageri[6]. Banan gick parallellt med Slottsskogsgatan[7] och revs först på 1920-talet[6].
Det var Sällskapet för Friluftslekar, bildat 1901 i Göteborg, som skötte om Gröna Vallen under de tidiga åren.[8]
I Göteborgs Adress- och Industrikalender för 1919 anges att gatan Gröna Vallen sträckte sig "mellan Ostindigatan och Klintensgatan" och i 1925 års utgåva anges att sträckningen är "mellan Ostindiefararegatan och Peter Bagges gata". Stavningen "Ostindiefararegatan" förekommer även i stadens officiella karta från 1923 och framtagen till Jubileumsutställningen samma år. Gatunamnslitteraturen tar dock inte upp detta faktum.[9][10][11]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Eniro kartor, Rita & Mät
- ^ Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, [del I], red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 1999 ISBN 91-89088-04-2, s. 304
- ^ Det forna Majorna, [andra upplagan 1940], Axel Rosén, Göteborg 1938, s. 397
- ^ Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, [del I], red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 1999 ISBN 91-89088-04-2, s. 308
- ^ Karta öfver nordvestra delen af förstaden Majorna vid Götheborg : Copierad från 1870 års karta År 1871 af Hans Wilhelm Brandel, Stadsingeniör
- ^ [a b] Göteborgs Gatunamn : 1621 t o m 2000, s. 160
- ^ Karta öfver Göteborg: sammandragen efter äldre och nyare kartor år 1872 af Rob. Söderqvist, V. Zetterströms förlag 1872
- ^ Hur idrotten kom till stan : Göteborgs idrottshistoria 1800-1950, red. Roland Jerneryd, utgiven av Göteborgs hembygdsförbund 1981, s. 178
- ^ Göteborgs Adress- och Industrikalender år 1919, [Fyrationdeandra årgången], utgiven av Wilhelmina Lindberg, Göteborg 1919, s. 34
- ^ Göteborgs Adress- och Industrikalender år 1925, [Fyratioåttonde årgången], utgiven av Wilhelmina Lindberg, Göteborg 1925, s. 8
- ^ Karta över Göteborg med omnejd i 20 blad, skala 1:4 000 : Västra Frölunda - Älvsborg - Majorna : Blad N:o 44, upprättad för Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 av Andre Stadsingenjören Arvid Södergren
Allmänna källor
[redigera | redigera wikitext]- Göteborgs gatunamn, Carl Sigfrid Lindstam, Göteborgs Kommuns Namnberedning, Göteborg 1986 ISBN 91-7810-577-3, s. 145, 275
- Göteborgs Gatunamn : 1621 t o m 2000, [4:e uppl.], red. Greta Baum, Tre Böcker Förlag, Göteborg 2001 ISBN 91-7029-460-7, s. 114
- På mammas gator, Gunnar W Blomgren, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1991 ISBN 91 7029 064 4, s. 120f
- Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län II : ortnamnen på Göteborgs Stads område jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, [Första häftet], Hjalmar Lindroth, Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola, Göteborg 1925, s. 11, 50