Kungsladugård, Göteborg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kungsladugård, nr 24
Stadsdel
Kungsladugårdsskolan, en framträdande byggnad i förlängningen av Älvsborgsgatan.
Kungsladugårdsskolan, en framträdande byggnad i förlängningen av Älvsborgsgatan.
Land Sverige
Kommun Göteborg
Stad (tätort) Göteborg
Stadsdelsnämnd Majorna-Linné
Koordinater 57°41′15.19″N 11°54′56.84″Ö / 57.6875528°N 11.9157889°Ö / 57.6875528; 11.9157889
Area 111[1] hektar
Statistikkod primärområde 101, stadsdelsnummer 24

Kungsladugård är en stadsdel och primärområde i västra Göteborg, ingående som ett av nio primärområden i stadsdelsnämndsområdet Majorna-Linné, Stadsdelen har en areal på 111 hektar.[1]

Stadsdelen består i huvudsak av två delar, de täta kvarteren av landshövdingehus i den norra delen och de öppna trädgårdskvarteren med villor och radhus i den södra delen. Några utmärkande platser är den stora plaskdammenÄlvsborgsplan (anlagd 1934 för medel ur Lindbergska fonden), Mariaplan som ligger i stadsdelens centrum och Slottsskogskolonin som är ett prunkande koloniområde inne bland kvarteren.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelens norra del ligger på ett låglänt område som svagt sluttar uppåt mot söder. Väster om ligger de högre liggande området Sandarna, öster om ligger branterna upp mot Gråberget.

Stadsdelens södra del ligger till största delen i en dal som utgör fortsättningen på det sluttande området från älven i norr. På dalens östra sida ligger Gråberget och Slottsskogen. På dalens västra sida klättrar stadsdelen upp på sidan av en ås vars krön är skogklätt. Åsen skiljer denna del av stadsdelen från den stora Västra kyrkogården. Längst i söder övergår det sakta sluttande området i små kullar där stadsdelen Högsbo tar vid.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelen bildades den 30 januari 1920 ur en del av Majornas första rote[2] och har stadsdelsnummer 24[3]. Området har en betydligt äldre historia som del av Älvsborgs slotts ägor och den gamla förstaden Majorna. Det är efter Älvsborgs Kungsladugård som stadsdelen fått sitt namn, en kungsgård som var belägen innanför Älvsborgs slott. I väster, nära älven inom nuvarande stadsdelen Majorna ligger själva gårdsanläggningen. När staden Göteborg byggdes från 1621, revs Älvsborgs slott. Kungsladugården och dess marker tillföll då landshövdingen av Älvsborgs län. Kungsladugårdens ägor omfattade områden väster om Göteborg, från Stigbergsliden till Älvsborgs slott och sydost därom. Ett antal hundra hektar innefattande Majorna, Slottsskogen och Änggården.

Carlbergs plan för Kungsladugård, 1717.
Vänster: karta över Kungsladugård, 1872. Höger: Brandels plan för Kungsladugård, 1876. Vänster: karta över Kungsladugård, 1872. Höger: Brandels plan för Kungsladugård, 1876.
Vänster: karta över Kungsladugård, 1872. Höger: Brandels plan för Kungsladugård, 1876.
Vänster: Lilienbergs plan för Kungsladugård, 1916. Höger: Kungsladugård, 2008. Vänster: Lilienbergs plan för Kungsladugård, 1916. Höger: Kungsladugård, 2008.
Vänster: Lilienbergs plan för Kungsladugård, 1916. Höger: Kungsladugård, 2008.

Under 1700-talet växte staden, och utanför stadsgränsen på kungsladugårdens marker kom spontan bebyggelse att växa fram. I Majorna, längs med Allmänna vägen som följer älven från staden till Klippan, arrenderas tomter ut för olika verksamheter och enklare bostäder. Skyddad av landshövdingen förblir Slottsskogen obebyggd, Änggården öster därom köps ut från kungsladugården. Den 24 maj 1716 skänkte Karl XII till Göteborgs stad Kungsladugårds ägor (samt Gamla Varvet och Gamla Älvsborgs backe), mot att staden till sitt försvar, skulle anskaffa 3 stycken skepp och 60 stycken kanoner.[4]

År 1868 införlivas kungsladugårdens mark i Göteborgs stad och bildar Carl Johans församling och 1876 upprättades en stadsplan som dock ej genomfördes. Fram till 1900-talets början blev området därför en obebyggd jordbruksmark under "Kungsladugården".

Stadsplanen för stadsdelen lades fast 1916 av Albert Lilienberg. Planen omfattade de då obebyggda ängarna söder om Klippan som tillhört Älvsborgs kungsladugård. Göteborg var vid den här tiden i stort behov av ordentliga arbetarbostäder och den nya stadsdelen blev en fortsättning på arbetarstadsdelen Majorna som sträckte sig längs älven fram till Klippan. Planen avsåg att få fram en välordnad stadsdel men syftade även till att få fram variation. Stora kvarter av landshövdingehus med ljusa gårdar uppfördes från 1916 till 1930 från Majorna i norr, och söderut. Gatorna består av omväxlande breda stråk, krökta smågator och många mindre platser. Söder om stadskvarteren byggdes samtidigt ett egnahemsområde.

Fyra miljöer inom stadsdelen, som behållit den ursprungliga bebyggelsen, anses vara av kulturhistoriskt riksintresse till stor del på grund av den enhetligt utförda stadsplanen. De fyra är: Landshövdingehusen (miljön omfattar ett 30-tal kvarter med landshövdingehus, skola med mera, mellan Karl Johansgatan och Ståthållaregatan), Kungsladugårdskolonin (miljön omfattar en grupp koloniträdgårdar med stugor), Kungsladugårds egnahem (miljön omfattar radhus, parhus och villor samt enstaka stiftelsehus i sydöstra delen) samt bostadshus vid Svaleboplatsen (miljön omfattar ett 20-tal flerbostadshus norr om Högsboleden).

Silverkällan[redigera | redigera wikitext]

Silverkällan var en stadsbrunn i kvarteret Bolmörten vid Bruksgatan i Kungsladugård. Källan låg i den nordvästra delen av det nuvarande området för spårvagnshallarna, och lades igen i början av 1880-talet när hallarna vid Älvsborgsgatan uppfördes och Bruksgatan lades ut. Det var egentligen två källor bredvid varandra, där den ena troligen kallades för Guldkällan. Båda källorna var stadsbrunnar åt Älvsborgs stad. På platsen vid Silverkällan låg ett gammalt trähus med samma namn, vilket revs då vagnhallarna skulle uppföras. Innan stadens vattenledning dragits dit ut, var källan ett av de bästa hämtningsställena i Majorna. Vattnet uppges ha varit välsmakande och nästan kristallklart.

Under torra somrar anlitades källan av folk långväga ifrån, men den tycks trots det aldrig ha sinat. Man hämtade vattnet i spänner, som bars i ok över axlarna. Det fanns även professionella "vattumän" på den tiden, personer som mot betalning hämtade vatten till hushållen. Det vanliga priset var sex styver för varje 'vända', alltså hämtning med två fyllda spänner. Silverkällan överbyggdes senare av bruksägaren David Carnegie med ett källhus av rött tegel. Det var då en tid på modet att promenera dit ut och dricka brunn, trots att källan bevisligen inte hade några speciellt hälsobringande effekter.[5][6][7][8]

Byggnadskvarter[redigera | redigera wikitext]

Kvarteret Blåklinten.
Kvarteret Rödklinten.

Kungsladugård omfattade 1923 följande byggnadskvarter: N:o 1 Blåklinten, N:o 2 Rödklinten, N:o 4 Gullkragen, N:o 5 Blåklockan, N:o 6 Linnéan, N:o 7 Vintergrönan, N:o 8 Hästhoven, N:o 9 Kattfoten, N:o 10 Maskrosen, N:o 11 Prästkragen, N:o 12 Kungsljuset, N:o 13 Fingerblomman, N:o 14 Bolmörten, N:o 15 Ärenprisen, N:o 16 Ögontrösten, N:o 17 Höskallran, N:o 18 Gullvivan, N:o 19 Majvivan, N:o 20 Duvkullan, N:o 21 Svalörten, N:o 22 Snarreven, N:o 23 Smörbollen, N:o 24 Smörblomman, N:o 25 Stenbrackan, N:o 26 Kattosten, N:o 27 Kabbelekan, N:o 28 Blodnävan, N:o 29 Besksötan, N:o 30 Kärleksörten, N:o 31 Konvaljen, N:o 32 Vårlöken, N:o 33 Stormhatten, N:o 34 Svärdsliljan, N:o 35 Daggkåpan, N:o 36 Rödklövern, N:o 37 Gullpudran, N:o 39 Misteln, N:o 40 Renfanan, N:o 41 Gullriset, N:o 42 Malörten, N:o 43 Vitklövern, N:o 44 Blomvassen, N:o 46 Murgrönan, N:o 47 Sårläkan, N:o 48 Tjärblomman, N:o 49 Gökskällan, N:o 50 Blåsippan, N:o 51 Vitsippan, N:o 52 Porsen, N:o 53 Fjällsippan, N:o 54 Nattviolen, N:o 55 Solvändan, N:o 56 Taklöken, N:o 57 Käringtanden, N:o 58 Riddarsporren, N:o 59 Andmaten, N:o 60 Ljungen,[9] N:o 61 Klockljungen, N:o 62 Getporsen, N:o 63 Fackelblomstret, N:o 64 Näckrosen, N:o 65 Hästsvansen, N:o 66 Sältingen, N:o 67 Kardborren, N:o 68 Ormbunken, N:o 69 Trollörten, N:o 70 Stensötan, N:o 71 Alprosen, N:o 72 Vätterosen, N:o 73 Ängsullen[10]

Efter stora förändringar sen 1923 av stadsdelens gatubild (nya gator och nya hus som delat upp kvarter) har flertalet nya kvarter tillkommit och en del utgått. Ett urval nya kvarter efter 1923 är:

N:o 74 Harsyran, N:o 80 Sötblomstret, N:o 81 Mandelblomman, N:o 83 Gåsörten, N:o 87 Kärrspiran[11], N:o 88 Ängskrassen, N:o 98 Gulmåran samt Åkermyntan och Vattenklövern utan känt kvartersnummer.

Kvartersbeskrivning[redigera | redigera wikitext]

  • l:a kvarteret Blåklinten, omges av Jaegerdorffsplatsen, Kustroddaregatan, Birgittagatan och Karl Johansgatan. Det består av tre byggnader med olika form och storlek. Två uppfördes 1917, och 1930 tillkom byggnaden mot Jaegerdorffsplatsen. Arkitekter har varit; K.S. Hansson (1917-18) samt H. Larsson och Gunnar L. Peterson (1930-31).
  • 2:a kvarteret Rödklinten, omges av Slottsskogsgatan, Carnegiegatan, Birgittagatan och Kustroddaregatan. Kvarteret innehåller tre hästskoformade byggnadskroppar, uppförda i början på 1930-talet. På 1970-talet genomfördes en större ombyggnad. Arkitekter var Birger Johansson och Ernst Jämfelt (1932) samt Gotthard Gillermo och H. Larsson (1933).[12]

Broströmsska stiftelsen - en byggnad med bostadssocial inriktning[redigera | redigera wikitext]

Broströmska stiftelsens hus i Kungsladugård.

Inom stadsdelen finns sedan 3 mars 2017 ett byggnadsminne. Det är Broströmska stiftelsen, vars byggnader uppfördes 1924. Byggnaderna är infogade i en stadsplan för Kungsladugård, upprättad 1916 av Albert Lilienberg. Husen är ritade av arkitekten Andrew Persson. Byggnaderna uppfördes i stiftelsens regi efter en donation av arvingarna till Axel och Mathilda Broström. Stiftelsen angav en tydlig social inriktning för bostadsbyggandet. Det finns ännu hyresgäster i fastigheten med anknytning till sjöfarten. Byggnaderna inrymmer drygt 100 lägenheter fördelade på 1-3 rum och kök. I bottenplanet finns några lokaler för andra verksamheter. Lägenheterna var avsedda för anställda – eller deras änkor – inom sjöfarten, vid Göteborgs hamn, Göteborgs tullverk eller inom järnväg, post-, telegraf- eller kommunalförvaltning.

Dalheimers hus[redigera | redigera wikitext]

I den nordöstra delen av Kungsladugård, mellan Gråberget och Slottsskogsgatan, byggdes 1974 Dalheimers hus efter att godsägaren Fritz Potenz Dalheimer 1922 gett en donation för "att bereda hem för blinda, vanföra eller eljest lytta människors vård företrädesvis från lärare- eller lägre tjänstemannaklassen".[13] Huset består av sex våningar och används som korttidsboende, med daglig verksamhet och friskvårdscenter.

Samhällsliv och kultur[redigera | redigera wikitext]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Offentlig konst i stadsdelen Kungsladugård[redigera | redigera wikitext]

I stadsdelen står tre skulpturer:

  • Statyn "Ung man" i tidstypisk 1940-talsstil föreställande en ung naken man i nästan naturlig storlek. Statyn står i slutet av Ståthållaregatans allé, framför ett tidstypiskt hyreshus.
  • Skulpturen "Vårdträdet" i form av ett flera meter högt kastanjeträd i brons med rinnande vatten som del av verket. Skulpturen står på planen framför Dalheimers hus i den nordöstra delen av stadsdelen mellan Slottskogsgatan och Gråberget. Konstnären är Lars Stocks och skulpturen placerades 1991.
  • Skulpturen "Boll" i modern 2000-talsstil i form av en himmelsblå sfär av rostfritt stål med runda polerade partier. Skulpturen står mellan plaskdammen på Älvsborgsplan och Kungsladugårdsskolan, och färgen på skulpturen återfinns i färgen på dammens botten. Konstnär är Berit Lindfeldt och skulpturen placerades i maj 2007.
  • Seminariet för huslig utbildning, vid Birger Jarlsgatan 5, invigdes 1970, arkitekt Sven Brolid. Ombyggt till studentboendet Birger Jarl.

Nyckeltal[redigera | redigera wikitext]

Kungsladugård

Nyckeltalen redovisar statistik som beskriver Göteborg och dess 96 delområden, primärområden, per den 31 december och kan användas för att jämföra de olika områdena. Nedan redovisas uppgifter för primärområdet och jämförelse görs mot uppgifterna för hela kommunen.

Nyckeltal för primärområde 101 Kungsladugård år 2016[14]
Kungsladugård Hela Göteborg
Folkmängd &&&&&&&&&&010909.&&&&&010 909 &&&&&&&&&0556640.&&&&&0556 640
Befolkningsförändring 2015–2016 &&&&&&&&&&&&&030.&&&&&0+ 30 &&&&&&&&&&&08450.&&&&&0+ 8 450
Andel födda i utlandet 13,8 % 25,2 %
Medelinkomst &&&&&&&&&0270600.&&&&&0270 600 kr &&&&&&&&&0285900.&&&&&0285 900 kr
Arbetslöshet 4,7 % 5,7 %
Antal ersatta dagar från F-kassan per person (16-64 år) 30,7 25,5
Andel med eftergymnasial utbildning (minst 3 år) 44,6 % 34,8 %
Andel bostäder före 1941 77,2 %
Andel bostäder i allmännyttan 60,4 % 26,6 %
Antal färdigställda bostäder 2016 &&&&&&&&&&&&&&00.&&&&&00
Andel bostäder i småhus 7,1 % 19,1 %


Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Statistisk årsbok Göteborg 1981, Göteborgs Stadskontor 1982, s. 36
  2. ^ Statistisk Årsbok för Göteborg 1920, red. Werner Göransson, Göteborgs stads statistiska kontor 1920, s. 3
  3. ^ Statistisk Årsbok för Göteborg 1923, red. Werner Göransson, Göteborgs stads statistiska kontor 1923, s. 5
  4. ^ Kronologiska anteckningar om viktiga händelser i Göteborg 1619-1982, Ralf Scander m.fl 1982 s. 15
  5. ^ Gamla majpojkars förbunds skriftserie XII, red. A Rosén, Karl Österström, Bertil Hellekant, Gamla majpojkar, Göteborg 1968, s. 98f
  6. ^ Göteborgs gatunamn, Carl Sigfrid Lindstam, Göteborgs Kommuns Namnberedning, Göteborg 1986 ISBN 91-7810-577-3, s. 255
  7. ^ Stadsbildningar och stadsplaner i Götaälvs mynningsområde: Från äldsta tider till omkring adertonhundra, Göteborgs Jubileumspublikationer, del VII, Albert Lilienberg, Göteborgs Litografiska AB 1928, s. 65f
  8. ^ Svenska stadsmonografier : Göteborg, amanuens Otto Thulin & stadsbiblotikarie Paul Harnesk, Religion & Kultur, Göteborg 1948, s. 26
  9. ^ Förteckning över av magistraten den 15 juni 1923 fastställda beteckningar å byggnadskvarter och tomter inom Göteborgs stad.. Göteborg: Lindgren & söner. 1923. Libris 1472782 , s. 10f
  10. ^ Karta över Göteborg i 20 blad, skala 1:4 000 ; Kungsladugård; Blad N:o 44, upprättad år 1923 av Arvid Södergren
  11. ^ http://search.arkivnamnden.org/repository/gbg_kk/GBG_KK_1953.pdf Göteborgs kommunalkalender 1953, sid. 50
  12. ^ Kungsladugård : miljöprogram, [Serie: Stadsbygget, 99-1794905-4], Maria Lundgren och Marie Anzelius-Karlsson, Stadsbyggnadskontoret, Göteborg 1994 ISBN 91-971397-5-0, s. 64ff
  13. ^ Göteborgs kommunalkalender (1978), Göteborgs stadskansli, s 359
  14. ^ Göteborgsbladet 2017: Majorna-Linné [pdf]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Kungsladugård : en arkitekturguide, Åsa Walldén, Chalmers Tekniska Högskola & stadsdelsnämnden Majorna, Göteborg 1992 ISSN 0281-2215
  • Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, [del I], red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 1999 ISBN 91-89088-04-2 s. 304ff

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • 100 utmärkta hus i Göteborg.. [Arkitekten och staden] ; [3]. Göteborg: Manne Ekman & Margareta Rydbo, Göteborgs stadsmuseum i samarbete med Göteborgs-posten. 2001. sid. 196-197. Libris 8379794. ISBN 91-85488-54-2 
  • Sylvan Larsson, Gunnel. ”Älvsborgs Kungsladugård”. Göteborg förr och nu (Göteborg : Göteborgs hembygdsförbund) 1962 (2): 5-[32] : ill.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]