Grek-turkiska kriget (1919–1922)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Grek-turkiska kriget
Del av turkiska frihetskriget
Greko-Turkish-Afyon-1920.png
Skyttegravskrig under grek-turkiska kriget.
Ägde rum maj 1919 – oktober 1922
Plats Västra Anatolien
Resultat Avgörande turkisk seger, Lausannefreden
Casus belli Partitionering av det Osmanska riket
Territoriella
ändringar
Land överläts först till Grekland från det Osmanska riket men återställdes till Republiken Turkiet. Befolkningsutbyte mellan de två länderna.
Stridande
Turkiet Turkiska revolutionärer  Grekland
Befälhavare/ledare
Turkiet Mustafa Kemal Atatürk
Turkiet İsmet İnönü
Turkiet Fevzi Çakmak
Kungariket Grekland Leonidas Paraskevopoulos
Kungariket Grekland Anastasios Papoulas
Kungariket Grekland Georgios Hatzianestis
Styrka
50 000 (1919) [1]
450 000 (1922) (om irreguljära ingår)[2]
Maximalt användes, 12 divisioner~200 000 (utan irreguljära)[3]
Förluster
10 885 döda
31 173 skadade på slagfältet,
22 690 döda i sjukdomar[4] 34 885 alla döda turkiska frihetskriget

[5]

[6]
19 362 döda
18 095 saknade*
48 880 skadade
4 878 döda utanför strider
ca 10 000 tillfångatagna*[7]
Totalt: ~101 215
* enligt turkiska källor tillfångatogs 20 826 greker. Av dessa anlände omkring 10 000 i Grekland under fångutväxling 1923. Resten antas ha avlidit i fångenskap och är listade bland de "saknade".[8]

Grek-turkiska kriget, också kallat Kriget i Mindre Asien, eller det grekiska fälttåget under turkiska frihetskriget eller Mindre Asien-katastrofen, var en serie militära händelser som ägde rum under delningen av Osmanska riket efter första världskriget, mellan maj 1919 och oktober 1922. Kriget utkämpades mellan Grekland och turkiska revolutionärer; de senare skulle senare bilda Republiken Turkiet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

År 1914, fem år innan kriget brutit ut, påbörjades ett folkmord på den grekiska befolkningen i nuvarande Turkiet. Över 1 miljon greker, pontiska och anatoliska, beräknas ha mördats under det grekiska folkmordet.[9] Det grekiska fälttåget började eftersom de västra allierade, i synnerhet Storbritanniens premiärminister David Lloyd George, hade utlovat Grekland territorier på Osmanska rikets bekostnad. Kriget avlöpte med att Grekland gav upp allt land de tagit i besittning under kriget, återgick till gränserna före kriget, och deltog i en befolkningsutväxling mellan Grekland och Turkiet, i och med Lausannefördraget.

De militära kampanjernas samlade misslyckanden - Greklands, Armeniens och Frankrikes - mot de turkiska revolutionärerna, tvingade de allierade under första världskriget att ogiltigförklara Sèvresfördraget och förhandla i Lausanne om ett nytt fredsfördrag, erkänna den turkiska republikens självständighet och dess suveränitet över östra Trakien och Anatolien.

Ett skäl till Greklands intresse för territorierna som kriget gällde, var att greker bott i området sedan antiken. Före första världskriget bodde 2,5 miljoner grekisktalande ortodoxa i Turkiet. Ett annat skäl till inblandningen var den grekiska nationalismen och panhellenismen.

Kriget bidrog avsevärt till att väcka ett hat mellan greker och turkar, som skulle fortsätta att prägla relationerna mellan länderna under lång tid framöver.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sabahattin Selek, Anadolu İhtilâli, Kastaş Yayınları; İstanbul, 2004, ISBN 9757639931 [sidnummer behövs]
  2. ^ Second Greco-Turkish War 1921-1922 OnWar.com
  3. ^ History of the Campaign of Minor Asia, General Staff of Army, Directorate of Army History, Athens, 1967, s. 140: den 11 juni (OC) 6 159 officerare, 193 994 soldater (=200 153 man)
  4. ^ Sabahattin Selek, Anadolu Ihtilali Kastaş Yayınları; İstanbul, 2004 [sidnummer behövs]
  5. ^ ”ŞEHIDINE SAHIP ÇIK TÜRKYE” (på turkiska) (PDF). sid. 13. http://www.turksolu.org/pdf/sehidinesahipcik/sehidinesahipcik.pdf. Läst 28 juli 2010. [trovärdig källa?]
  6. ^ Επίτομος Ιστορία Εκστρατείας Μικράς Ασίας 1919-1922 (Abridged History of the Campaign of Minor Asia), Directorate of Army History, Athens, 1967, Table 2
  7. ^ Σειρά Μεγάλες Μάχες: Μικρασιατική Καταστροφή (Νο 8), συλλογική εργασία, έκδοση περιοδικού Στρατιωτική Ιστορία, Εκδόσεις Περισκόπιο, Αθήνα, Νοέμβριος 2002, σελίδα 64
  8. ^ Σειρά Μεγάλες Μάχες: Μικρασιατική Καταστροφή (Νο 8), συλλογική εργασία, έκδοση περιοδικού Στρατιωτική Ιστορία, Εκδόσεις Περισκόπιο, Αθήνα, Νοέμβριος 2002, σελίδες 62-64
  9. ^ ”3. How many Greeks died? The Greek Genocide 1914-23: FAQ: Frequently Asked Questions” (på engelska). http://www.greek-genocide.org/faq.html#3. Läst 15 juli 2011.