İsmet İnönü

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
İsmet İnönü 1938.

Mustafa İsmet İnönü, född 24 september 1884 i İzmir, Osmanska riket, död 25 december, 1973 i Ankara, Turkiet, var en turkisk militär och politiker. Efter att i flera perioder ha varit premiärminister, fick han efterträda Atatürk som landets president, vilket han var till 1950, då landet blev en demokrati. Efter en militärkupp blev han återvald som premiärminister 1961, och kvarblev i den befattningen till 1965.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

İsmet var son till en tjänsteman i Osmanska statsförvaltningen, Hacı Reşid Bey, och Cevriye Hanım, vars föräldrar flytt till Turkiet från Bulgarien efter rysk-turkiska kriget (1877-1878). Efternamnet İnönü tog han långt senare, när Atatürk på 1930-talet beslutade att alla turkar skulle ha efternamn.

Han studerade vid militärakademin i Osmanska riket, och tog examen där 1903. Hans första berömmelse fick han tidigt, då han slog ner två uppror mot osmanerna, i Rumelia och Jemen. Han deltog i Balkankrigen och första världskriget, varunder han blev befälhavare över den västra fronten. Det var då han lärde känna Mustafa Kemal Atatürk.

Efter första världskriget begav han sig till Anatolien och gick med i den nationalistiska rörelsen. Han utnämndes till överbefälhavare, och hade den befattningen under grek-turkiska kriget (1919-1922). Han befordrades till brigadgeneral efter slaget om İnönü, då han slog ner den grekiska armén. Vid konferensen som ledde till Lausannefördraget var han chef över den turkiska delegationen.

Han blev republiken Turkiets första premiärminister, och hade den posten under många perioder medan Atatürk var president. I den befattningen onförde han en femårsplan enligt mönster från Sovjetunionen, och förstatligade en stor del av den privata sektorn. På grund av İnönüs ekonomiska politik är 70% av Turkiets mark statsägd. Atatürk började med tiden sträva efter en mer liberal ekonomi, och avskedade İnönü 1937.

När Atatürk avled efterträdde İnönü honom (11 november 1938) som president och partiledare över Republikanska folkpartiet. Inom ett år hade andra världskriget brutit ut. Både de allierade och axelmakterna försökte få Turkiet att sluta upp vid deras sida. Franz von Papen blev placerad i Ankara som diplomat för Tyskland. Officiellt var Turkiet neutralt under kriget. Först i februari 1945 tog de ställning för de allierade.

Genom internationell påtryckning öppnade İnönü upp för flerpartisystem, och förlorade landets första fria val, 1950, till det Demokratiska partiet (DP)[1] och Adnan Menderes. I tio år var İnönü oppositionsledare, tills han 1961 i ett parlamentsval blev premiärminister, sedan Manderes avsatts i en militärkupp och avrättats, och sedan han själv ingått koalition med andra partier. 1965 förlorade han valet mot Süleyman Demirel. 1972 förlorade han partiets stöd, och efterträddes som partiledare av Bülent Ecevit.

İnönü dog 1973. Han är begraven nära Atatürks mausoleum i Anıtkabir, Ankara.

Han är far till Erdal İnönü.

Föregångare:
Yusuf Kemal Tengirşenk
Turkiets utrikesminister
26 okt 1922–21 nov 1924
Efterträdare:
Şükrü Kaya
Föregångare:
Ali Fethi Okyar
Turkiets premiärminister
1 nov 1923–22 nov 1924
Efterträdare:
Ali Fethi Okyar
Föregångare:
Ali Fethi Okyar
Turkiets premiärminister
4 mar 1925–25 okt 1937
Efterträdare:
Celal Bayar
Föregångare:
Mustafa Kemal Atatürk
Turkiets president
11 nov 1938–22 nov 1950
Efterträdare:
Celal Bayar
Föregångare:
Emin Fahrettin Özdilek
Turkiets premiärminister
20 nov 1961– 20 feb 1965
Efterträdare:
Suat Hayri Ürgüplü
Föregångare:
Mustafa Kemal Atatürk
Partiledare för Republikanska folkpartiet
Nov 11, 1938–8 maj 1972
Efterträdare:
Bülent Ecevit


Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia

1] http://en.wikipedia.org/wiki/Democratic_Party_(Turkey,_1970)