Guldvingemanakin
| Guldvingemanakin Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.jpg) Hona | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Manakiner Pipridae |
| Släkte | Masius |
| Art | Gladiatormanakin M. chrysopterus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Masius chrysopterus | |
| Auktor | (Lafresnaye, 1843) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Gladiatormanakin | |
.jpg) Hane | |
Guldvingemanakin[2] (Masius chrysopterus) är en fågel i familjen manakiner inom ordningen tättingar.[3]
Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]
Guldvingemanakinen är en knubbig liten tätting. Hanen är mestadels kolsvart, med ljusigt guldgul framhjässa och svarta "horn". Det guldgula i vingarna som gett arten dess namn syns knappt på sittande fågel, däremot tydligt i flykten. Honan är likt många andra honfärgade manakiner färglöst olivgrön, men urskiljer sig genom gulaktigt på buk och strupe, mattskär näbb och skärröda ben. Arten är mestadels tystlåten, men under spelet hörs från hanen en ljus ton följd av smattrande och knäppande ljud. Även ett enstaka kväkande läte kan höras.
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Guldvingemanakin placeras som enda art i släktet Masius. Den delas in i fem underarter:[3]
- Masius chrysopterus bellus – förekommer från västra Andernas västsluttning till västra sidan av centrala Anderna i Colombia
- Masius chrysopterus pax – förekommer i subtropiska områden i sydöstra Colombia (östra Nariño) och östra Ecuador
- Masius chrysopterus coronulatus – förekommer i västra Anderna i Colombia (sydvästra Cauca och Nariño) och västra Ecuador
- Masius chrysopterus chrysopterus – förekommer i centrala och östra Anderna i Colombia och nordvästra Venezuela
- Masius chrysopterus peruvianus – förekommer i subtropiska områden i norra Peru (norra Cajamarca och norra San Martín)
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Guldvingemanakinen hittas i bergsbelägen molnskog från 800 till 2000 meters höjd. Den håller sig vanligen gömd i skogens nedre skikt. Under spelet samlas dock hanar i grupp.
Status[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Birdlife International 2012 Masius chrysopterus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör guldvingemanakin.
Wikispecies har information om Masius chrysopterus.- Läten på xeno-canto.org
|