Gulkindad kricka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gulkindad kricka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult hanne i praktdräkt.
Adult hanne i praktdräkt.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Andfåglar
Anseriformes
Familj Änder
Anatidae
Släkte Anas
Art Gulkindad kricka
A. formosa
Vetenskapligt namn
§ Anas formosa
Auktor Georgi, 1775
Synonymer

Nettion formosa

Sibirionetta formosa
Hitta fler artiklar om fåglar med

Gulkindad kricka (Anas formosa) är en östasiatisk andfågel.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Den gulkindade krickan placeras idag i släktet Anas. Dess svenska namn är något missvisande eftersom indikationer tyder på att den har sina närmsta släktingar bland arter som årta och skedand och inte kricka. Andra studier av molekulära data[2] och beteende [3] tyder på att den inte har några nära släktingar bland dagens änder och därför borde placeras i ett eget släkte, Sibirionetta

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Hona.

Den är mellan 39 och 43 cm lång och är därmed lite större och långstjärtad än kricka. den har en mörkgrå tunn näbb. Hanen i praktdräkt är omisskänlig med en mycket distink huvudteckning i grönt, gult och svart och med sitt vita lodräta band över bröstsidan och sina förlängda vingtäckare och helsvarta undergump. Ryggen och kroppsidan är grå och buken ljus.

Honan och juvenila fåglar har en liknande brunvattrad dräkt och en ljus rund fläck vid näbbasen. Hos honan är den omgärdad av en mörk ring. De har också ett mörkt tygelstreck bakom ögat.

Båda könen har en svart och grön vingspegel som framtill kantas av ett rödbrunt streck och baktill av ett brett vitt band. Detta ses bäst i flykten. Undersidan av vingen är trefärgad; svart längst fram, vitt i mitten och grått baktill.

Efter parningen när hanen har ruggat sin praktdräkt och anlagt sin eklipsdräkt påminner han mer om honan.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Gulkindad kricka häckar i skogsregionen i östra Sibirien från Jenisejsbäckenet och österut till Kamtjatka, i sjöar i ytterkanten av tundror och i träskiga skogsområden. Den är en flyttfågel som övervintrar i Japan, Korea och i norra och östra Kina i låglänta sjöar och våtmarker. Vintrarna 1987 och 1988 övervintrade cirka 20.000 individer i Sydkorea och 1990 räknade man till 4249 individer som övervintrade på sju olika lokaler i Kina.[4]

Inplantering och förrymda parkfåglar[redigera | redigera wikitext]

Den påträffas mycket sällan i Europa men eftersom den är en populär fågel i parker så förekommer det att förrymda exemplar observeras på olika platser i Europa exempelvis i Norge, Sverige, Finland och Danmark. Arten har också observerats i Storbritannien, Irland, Tyskland, Polen, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Schweiz, Spanien, Italien och Malta där vissa anser att dessa fynd ska ses som spontant förekommande medan andra är tveksamma till att något fynd i Europa är spontant.[5] Vid två tillfällen, i Danmark och Storbritannien, har dock analys av väteisotoper i fågelns fjäderdräkt visat att gulkindad kricka med sibiriskt ursprung kan förekomma naturligt i Europa.[6]

Status[redigera | redigera wikitext]

Tidigare kategoriserades gulkindad kricka som sårbar, främst på grund av habitatförstöring av dess vinterkvarter men även på grund av jakt.[7] Det finns dock indikationer på att arten håller på att återhämta sig.[8] Numera placerar internationella naturvårdsunionen IUCN arten i kategorin livskraftig.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Sibirionetta formosa Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 6 mars 2016.
  2. ^ Johnson & Sorenson, 1999
  3. ^ Johnson et al., 2000
  4. ^ Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
  5. ^ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., sid 52, Stockholm: Albert Bonniers förlag
  6. ^ Stephen C.Votier, Gabriel J. Bowen and Jason Newton Stable-hydrogen isotope analyses suggest natural vagrancy of Baikal Teal to Britain, 2009, British Birds 102:697-699
  7. ^ Lars larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
  8. ^ Dunn, John L. and Alderfer, Jonathan, "National Geographic Complete Birds of North America", ISBN 0-7922-5314-0

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars larsson, Birds of the World, 2001, cd-rom
  • Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Baikal Teal, i mars 2007, där följande källor anges:
    • BirdLife International, Anas formosa, 2006
    • Johnson, Kevin P. & Sorenson, Michael D. (1999): Phylogeny and biogeography of dabbling ducks (genus Anas): a comparison of molecular and morphological evidence, Auk 116 (3): 792–805. PDF fulltext
    • Johnson, Kevin P. McKinney, Frank; Wilson, Robert & Sorenson, Michael D. (2000): The evolution of postcopulatory displays in dabbling ducks (Anatini): a phylogenetic perspective. Animal Behaviour 59 (5): 953–963 PDF fulltext

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]