Gunhild Kulander
| Gunhild Kulander | |
| Född | Gunhild Emma Amalia Höglund 18 januari 1925 Umeå, Västerbotten |
|---|---|
| Död | 27 november 1996 (71 år) Gräsmarks församling, Värmland |
| Nationalitet | Svensk |
| Yrke/uppdrag | Konstnär |
| Make | Hans Erik Kulander (g. 1948–1956; skilsmässa) |
Gunhild Emma Amalia Kulander, ogift Höglund, född 18 januari 1925 i Umeå, död 27 november 1996 i Gräsmarks församling i Värmlands län[1], var en svensk konsthantverkare.
Gunhild Kulander utbildade sig först med en kemi-ingenjörsexamen – en av de första kvinnliga i Sverige – men då hon drabbades av polio gav hon upp karriären inom detta område. Som konstnär har hon ingen formell utbildning utan är helt autodidakt verksam som skulptör och bildkonstnär. Hon utvecklade sin helt egna teknik med kemisk metall, spik, läder och kopparplåt under resor i Indien, Anderna och Amazonas. Hon flyttade till Värmland 1956 och bosatte sig senare på Kymdsbergs herrgård i Gräsmark. I ett av hörnrummen på första våningen hade hon sin ateljé. Arbetsredskapen var enkla, en plåtsax, en hammare och en kniv. Arbetsbordet var en rund spånskiva med pappaskar med olika sorters spik. Hennes gedigna kemikunskaper kom väl till pass, och hon utvecklade så småningom en speciell kemisk metall som skulle bli ett signum för hennes konstverk. Det är en plastic padding som är mjukare, har större elasticitet och är betydligt billigare än brons. Som konstnär var hon mycket produktiv och det finns över tusen stycken alster som bär hennes signatur. Hon har haft separatutställningar i Stockholm, Oslo och London samt en minnesutställning på Rackstadmuseet i Arvika 2014. Vid sidan av sitt konstnärskap arbetade hon som lärare.
Bland hennes offentliga utsmyckningar finns Levande bakgrund till blåsten som är en fasadutsmyckning i bostadsområdet Hemvägen, Våxnäs. Karlstad, en entrévägg i TV-huset Stockholm, dåvarande Länssparbanken i Karlstad samt Musikhögskolan i Ingesund.
Hon är representerad på Moderna museet[2] med Spikbollen, Värmlands museum och ett flertal kommuner. Hon tilldelades Nya Wermlands-Tidningens kulturpris och medalj 1982.
Hennes engagemang för Gräsmarks hembygdsförening och kyrkan var stort och hon var aktiv i hembygdens utveckling, bland annat i protesten mot Kymmenprojektet där hon var med och arrangerade manifestationer, bland annat kedjade man fast sig vid grävmaskinerna, för att förhindra byggandet av en kraftverksdamm vid Kymmen.
Gunhild Kulander var 1948–1956 gift med Hans Erik Kulander (19213–2006).[1] Hon är begravd på Gräsmarks kyrkogård.[3]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Svensson, Anna (november 2006). ”UPPTÄCK KARLSTADS SKULPTURER - Guide till konsten på gator och torg Tredje utökade upplagan” (pdf). Karlstad: Karlstads kommun. sid. 95. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62Km9Rl1U?url=http://www.karlstad.se/apps/symfoni/karlstad/karlstad_mm.nsf/lupgraphics/Skulpturbok.pdf/$file/Skulpturbok.pdf. Läst 5 december 2015.
- Konstnärer i Värmland, Gunnel och Kjell Swärd, sid 96-98, 1983, Libris 7752297
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642
- ^ Moderna museet
- ^ Begravda i Sverige (Version 2.0). Sundbyberg: Sveriges släktforskarförbund. 2012. Libris 13517533. ISBN 9789187676710
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Gunhild Kulander på Konstnärslexikonett Amanda. Åtkomst 5 december 2015.