Polio

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Poliomyelit (Polio)
En man med förtvinat ben till följd av polioinfektion.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 A80 , B91
ICD-9 045, 138
DiseasesDB 10209
MedlinePlus 001402
eMedicine ped/1843  pmr/6
MeSH svensk engelsk
Poliovirus
Poliovaccineringen inleddes i Sverige 1957. Bilden visar sjuksköterskan Birgit Rutberg som ympar Nils Birger Linderholm i februari 1957.

Poliomyelit ("polio") eller barnförlamning orsakas av ett virus som till en början infekterar människors övre luftvägar och stannar i tarmkanalen. För vissa infekterade sprider sig sedan viruset och infekterar ryggmärgens grå substans och kan då orsaka förlamning. Viruset är mycket smittsamt och därför drabbas främst barn, därav benämningen barnförlamning. Poliomyelit betyder infektion av grå märg (polios = grå, myelos = märg).

Sjukdomen har tidigare varit en stor orsak till död, förlamning och livslånga funktionsnedsättningar, men effektiva vaccinationsprogram har nu utrotat viruset i stora delar av världen. Enligt WHO är polio 2013 endemiskt endast i Afghanistan, Nigeria och Pakistan.[1] Den 5 maj 2014 sa WHO att spridningen av polio är en nödsituation för hela världen, utbrott av sjukdomen finns i Asien, Afrika och Mellanöstern som är klassificerade "extraordinär".[2][3]

De flesta som infekteras uppvisar inga symptom. Vid 4-8 % av fallen kommer viruset in i blodbanan och ger milda influensaliknande symptom i övre luftvägarna och mag-tarmkanalen.[4] I 1 % av fallen når viruset ryggmärgen och förstör motorneuron, det vill säga nerver som går ut till musklerna. Sjukdomen kallas då paralytisk poliomyelit, och kan orsaka bestående förlamningar och död. Dödligheten i paralytisk poliomyelit är 5 - 15 %.[5] Känselsinnets nerver förblir opåverkade. Ju äldre den sjuke är, desto större är risken för permanent förlamning; risken är cirka 15 gånger större för vuxna än för spädbarn.[6]

Orsaker och smittvägar[redigera | redigera wikitext]

Poliomyelit är mycket smittsamt. Smittämnet kommer in i kroppen genom munnen och överförs via droppsmitta från infekterades övre luftvägar eller via infekterade personers avföring om denna kommer i kontakt med händer, bestick, mat eller vatten.[4]

Sjukdomen orsakas av poliovirus, ett enterovirus av familjen picornavirus. Poliovirus förekommer i tre typer benämnda poliovirus 1, 2 respektive 3. Poliovirus smittar peroralt via aerosol eller fekal kontamination och infekterar tarmen.[5]

Symtom och sjukdomsmekanism[redigera | redigera wikitext]

Medan viruset endast infekterat tarmen märks inga symptom. Viruset kan dock efter att ha infekterat tarmen ibland ta sig ut i blodomloppet, vilket ger förkylningslikande symptom, och sedan in i centrala nervsystemet där det kan orsaka förlamning genom att infektera de delar i ryggmärgen som är involverade i kontroll av viljestyrd muskulatur. Inkubationstiden är cirka 10 dagar för initiala symtom, men 90-95 % av de smittade erfar inga symtom.[5]

Personer som haft polio kan senare i livet utveckla så kallat postpoliosyndrom. Detta kan bestå i led- och muskelvärk samt muskelsvaghet.[7]

Infektion av polio ger typiskt livslång immunitet mot den typen, men de tre poliotyperna ger ingen inbördes immunitet. Det är alltså möjligt att få polio tre gånger, en gång för varje typ.

Vaccin[redigera | redigera wikitext]

Det första poliovaccinet utvecklades av Hilary Koprowski i Philadelphia i januari 1952. Koprowskis vaccin använde en försvagad poliostam och intogs oralt. Det godkändes dock aldrig i USA. Några år senare utvecklade Jonas Salk ett vaccin som använde avdödat poliovirus och injicerades, och ytterligare något år senare utvecklade Albert Sabin ett vaccin som påminde om Koprowskis och också intas oralt. Både Salks och Sabins vaccin godkändes och användes i USA. Orala poliovaccin har inte använts i Sverige.[8]

Parallellt med Salks arbete utvecklade svenska forskare vid Karolinska institutet i samarbete med Statens Bakteriologiska Laboratorium (SBL) (Sven Gard, Tore Wesslén, Bertil Melén, Erik Lycke, Margareta Böttiger, Gunnar Olin m fl) ett effektivt avdödat poliovaccin som använts i Skandinavien.

I Sverige infördes allmän vaccination mot polio år 1957. Enligt en uppgift i Läkartidningen har endast det svenskutvecklade vaccinet använts i Sverige[8], men enligt en doktorsavhandling om svenska polioepidemier användes under de två första åren, 1957 och 1958, även Salkvaccin importerat från USA eftersom man inte förmått producera tillräckligt av det svenska vaccinet.[9]

Ingen vet hur länge den immunitet mot polio som induceras av poliovaccinering enligt den svenska modellen räcker. Folkhälsomyndigheten utvärderar regelbundet hur stor andel av befolkningen i Sverige som är immun. Vid den senaste studien 2007 fann de att hela befolkningen hade god immunitet mot polio, inklusive den grupp som föddes år 1957 när poliovaccineringsprogrammet startade i Sverige.[10] Immuniteteten varar alltså minst 50 år.

Rapporterade poliofall och antal nyvaccinerade i Sverige 1950 - 1964. Källa: Medicinalstyrelsen.

Antalet poliofall minskade dramatiskt i samband med att poliovaccinering infördes i Sverige. Tabellen till höger visar antal rapporterade poliofall med pares (förlamning) och utan pares för åren 1950 - 1965. Den heldragna linjen visar antal vaccinerade. Det första året utan några poliofall alls var 1963. Antalet vaccinerade var över 700 000 det första året och översteg en miljon både 1959 och 1961.[11]


Epidemiologi[redigera | redigera wikitext]

Poliovirusinfektion ger allvarliga symtom, framförallt i högre åldrar. Småbarn som infekterats med poliovirus får oftast milda symptom, och blir därefter immuna mot sjukdomen. Eftersom polio är mycket smittsamt infekteras i princip alla mycket tidigt i områden där de sanitära förhållandena är dåliga. Detta medför att polio blir ett större hot mot befolkningen när de sanitära förhållandena förbättras, eftersom smitt-tillfällena då blir färre och insjuknandeåldern därför förskjuts uppåt.[6]

Den första rapporteringen av sjukdomen polio gjordes av Jakob Heine 1840. Oskar Medin var sedan den förste som gjorde empiriska studier av en polioepidemi. Sjukdomen är därför också känd som Heine–Medins sjukdom.

Sommaren 1881 insjuknade åtta barn och ungdomar i byn Gravmark, Sävars socken i Västerbotten i infektionssjukdom med förlamning, som av provinsialläkaren dr Bergenholz diagnostiserades som "Poliomyelitis anterior acuta". Senare under sommaren fastställde samme läkare också sjukdomen hos barn i fyra familjer vid Hörnefors bruk och hos ett i länet i övrigt. Vid uppföljningsbesök i oktober diagnostiserades ytterligare tre fall, den äldste 24 år. Det framgår inte riktigt klart var dessa bodde, men troligen var det i eller i närheten av Gravmark. I rapport 1002 från oktober beskrivs även klinik hos fyra som hade kvarvarande förlamning[12].

PolioPlus är ett biståndsprogram som startades 1985Rotary gav ett löfte att utrota polio.[källa behövs]

Polioutbrott[redigera | redigera wikitext]

Ett stort polioutbrott i Sverige ägde rum 1953 - 1954, några år innan det svenska vaccinationsprogrammet mot polio inleddes 1957. Över 5000 fall diagnosticerades, varav över 3000 blev förlamade och ungefär fem procent dog i ett tidigt skede. Utbrottet föregicks av en epidemi i Danmark 1952. Man har beräknat att antalet poliofall motsvarar 2,5 - 5 miljoner subkliniska infektioner.[13]

I Järna utanför Stockholm insjuknade 1977 en tvåårig flicka i polio typ 2. Hon tillhörde en grupp teosofer som inte vaccinerat sig enligt svenska rekommendationer. Bland de övriga i samma grupp visade sig 26 vara friska smittbärare – vilket visar hur omfattande smittspridningen kan vara. Några av de friska smittbärarna utsöndrade virus i mer är tre månader.[13]

1985 inträffade ett utbrott av polio typ 3 i Finland trots att i princip hela befolkningen vaccinerats med avdödat vaccin. Undersökningar visade sedan att immuniteten mot denna poliotyp var otillräcklig på grund av brister i vaccintillverkningen. Nio fall av paralytisk polio samt ett meningitfall inträffade och man fann 100 smittbärare. Minst 1 % av Helsingfors befolkning beräknades utsöndra virus. Detta ledde till en omfattande massvaccinationskampanj med levande vaccin där flera miljoner finländare blev vaccinerade.[13]

I Nederländerna började man vaccinera med avdödat vaccin 1957, samtidigt som Sverige. Sedan dess har landet drabbats av sju lokala och två landsomfattande epidemier. Alla fall har tillhört religiösa minoriteter som motsätter sig vaccination av religiösa skäl. Hösten 1992 insjuknade 71 personer i polio typ 3, tre av dem avled.[13]

Utrotning[redigera | redigera wikitext]

Polioviruset angriper endast människor och det finns ingen djurreservoar. Därför finns förutsättningarna för att det ska kunna utrotas.[14] Genom massvaccinering har sjukdomen utrotats från den amerikanska kontinenten, men nyligen återkommit till Haiti.[15] WHO tillkännagav 2004 att 3 miljarder USD ska satsas för att utrota polio i hela världen[källa behövs].

Kända personer med polio[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ World Health Organization (april 2013). ”Poliomyelitis - Fact sheet No 114” (på Engelska). http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs114/en/. Läst 13 juni 2013. 
  2. ^ Staff (5 May 2014). ”UN: Spread of polio now an world health emergency”. AP News. http://apnews.excite.com/article/20140505/eu-med-polio-emergency-6e6900dc37.html. Läst 5 May 2014. 
  3. ^ Gladstone, Rick (5 May 2014). ”Polio Spreading at Alarming Rates, World Health Organization Declares”. New York Times. http://www.nytimes.com/2014/05/06/health/world-health-organization-polio-health-emergency.html. Läst 5 May 2014. 
  4. ^ [a b] European Centre for Disease Prevention and Control. ”Factsheet for general public” (på Engelska). http://www.ecdc.europa.eu/en/healthtopics/polio/Pages/Factsheet-for-general-public.aspx. Läst 13 juni 2013. 
  5. ^ [a b c] European Centre for Disease Prevention and Control. ”Factsheet for health professionals” (på Engelska). http://www.ecdc.europa.eu/en/healthtopics/polio/Pages/health-professionals.aspx. Läst 13 juni 2013. 
  6. ^ [a b] Böttiger, Margareta; Gustavsson, Olle; Svensson, Åke (1996). ”Det svenska polioskyddet är bra”. Läkartidningen (Sveriges Läkarförbund) "93" (3): sid. 138 - 141. http://ltarkiv.lakartidningen.se/1996/temp/pda11597.pdf. Läst 13 juni 2013. 
  7. ^ Postpolio - andra insjuknandetKarolinska institutets hemsida.
  8. ^ [a b] Lycke, Erik (2004). ”Korrespondens: Om polio i Sverige”. Läkartidningen (Sveriges Läkarförbund) "101" (8): sid. 715. http://ltarkiv.lakartidningen.se/2004/temp/pda28114.pdf. Läst 13 juni 2013. 
  9. ^ Axelsson, Per (PDF). Höstens spöke. De svenska polioepidemiernas historia. (Doktorsavhandling). Stockholm: Department of Historical Studies, Umeå Universitet. ISBN 91-7203-583-8. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:142617/FULLTEXT01.pdf. Läst 2014-10-20 
  10. ^ Folkhälsomyndigheten (2012). "Vaccinationsuppföljning: Seroepidemiologisk tvärsnittsstudie 2007". Smittskyddsinstitutet. Läst 24 februari 2015.
  11. ^ Axelsson, Per (PDF). Höstens spöke. De svenska polioepidemiernas historia. (Doktorsavhandling). Stockholm: Department of Historical Studies, Umeå Universitet. Sid. 158, Tabell 5. ISBN 91-7203-583-8. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:142617/FULLTEXT01.pdf. Läst 2014-10-20 
  12. ^ Bergenholz NA: Rapport 830 och 1002. Riksarkivet, Medicinalstyrelsen, Äldre 1878-1914. Sjukreserapporter E 11, vol. 6
  13. ^ [a b c d] Karl-Axel Broholm (2003). ”Polio igår”. Smittskydd Skåne (Malmö: Smittskydd Skåne) (4): sid. 2. https://www.skane.se/Upload/Webbplatser/Smittskydd/Dokument/Tidningen/2003dec.pdf. Läst 2015-06-23. 
  14. ^ Jansson, Sebastian; Fohlman, Jan (2013). ”Apropå! Ett globalt medicinskt framsteg. Sista året med Polio?”. Läkartidningen (Sveriges Läkarförbund) "110" (8): sid. 393. http://ltarkiv.lakartidningen.se/2013/temp/pda41988.pdf. Läst 13 juni 2013. 
  15. ^ ”Polio in Haiti linked to incomplete vaccinations - Virus can mutate and kill”. http://www.vaccinationnews.com/DailyNews/March2002/PolioHaitiLinkedIncompleteVax.htm. Läst 3 juni 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]