Gyalopion
| Gyalopion | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Släkte | Gyalopion |
| Vetenskapligt namn | |
| § Gyalopion | |
| Auktor | Cope, 1860 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Arter | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Gyalopion[1] är ett släkte av ormar. Gyalopion ingår i familjen snokar.[1]
Arterna är med en längd upp till 75 cm små ormar. De vistas i torra landskap och jagar främst spindeldjur. Honor lägger ägg.[2] Exemplaren gräver underjordiska bon och de syns endast efter regnfall på markytan. De äter huvudsakligen spindeldjur och de kan skapa ett rasslande ljud när de känner sig hotade.[3] Utbredningsområdet ligger i sydvästra USA och Mexiko. IUCN listar båda arter som livskraftiga (LC).[4]
Arter enligt Catalogue of Life[1]och The Reptile Database[5]:
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
De båda arterna av Gyalopion förekommer i södra USA och norra Mexiko i Nordamerika.[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/gyalopion/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Mattison, Chris (2015). ”Gattung Gyalopion” (på tyska). Schlangen der Welt. London, München: Dorling Kindersley. sid. 163. ISBN 978-3-8310-3145-0
- ^ Tennand, Alan (2006). ”Gyalopion”. Lone Star Field Guide to Texas Snakes. Taylor Trade Publishing. sid. 159. ISBN 9781461635642
- ^ Gyalopion på IUCN:s rödlista, läst 23 maj 2023.
- ^ Gyalopion, The Reptile Database, läst 2017-06-18.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Gyalopion.
|