Hoppa till innehållet

Hélène Carrère d'Encausse

Från Wikipedia
Hélène Carrère d'Encausse
Hélène Carrère d'Encausse, 25 september 2013.
FöddHélène Zourabichvili[1]
6 juli 1929[2][3][1]
Paris sextonde arrondissement[1]
Död5 augusti 2023[4][1] (94 år)
Paris femtonde arrondissement[5][1]
BegravdMontparnassekyrkogården[6]
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidInstitut d'études politiques de Paris
Faculté des lettres de Paris, doktorsexamen, [7]
SysselsättningPolitiker[8], historiker[9], universitetslärare[9]
Befattning
Ordförande för en ej vinstdrivande organisation (1984–1989)
Stol nummer 14 i Franska akademien (1990–2023)[10]
Europaparlamentariker
fjärde Europaparlamentet, Frankrike (1994–1999)
Ständig sekreterare i Franska akademien (1999–2023)
ArbetsgivareInstitut d'études politiques de Paris
College of Europe
Rysslands Vetenskapsakademi
Université Panthéon-Sorbonne (1981–1984)
Politiskt parti
Samling för Republiken
MakeLouis Carrère d'Encausse[11]
BarnEmmanuel Carrère (f. 1957)
Nathalie Carrère (f. 1960)
Marina Carrère d'Encausse (f. 1961)
FöräldrarGeorges Zourabichvili
Nathalie Zourabichvili
Utmärkelser
Se lista
Redigera Wikidata

Hélène Carrère d'Encausse, född Zourabichvili den 6 juli 1929 i Paris, död 5 augusti 2023 i Paris,[12] var en fransk historiker med Ryssland som specialitet. Hon satt i Franska akademien sedan 1990, från 1999 fram till sin död som dess ständiga sekreterare. Mellan 1994 och 1999 var hon även europaparlamentariker.

Efter studier i historia och statsvetenskap undervisade hon vid Sorbonne och Institut d'études politiques de Paris. År 1978 fick hon Aujourd'hui-priset för sin bok L'Empire éclaté, där hon förutspår Sovjetunionens fall. Hon blev invald i Franska akademien 1990 och var dess ständiga sekreterare sedan 1999.[13] Hon satt i Europaparlamentet åren 1994 till 1999 för Jacques Chiracs parti Samling för Republiken.[14]

Carrère tillhör den georgiska släkten Zourabichvili som utvandrade i samband med ryska revolutionen och blev framträdande inom det franska etablissemanget. Hon var dotter till författaren Georges Zourabichvili och syster till tonsättaren Nicolas Zourabichvili. Hon var mor till författaren och filmregissören Emmanuel Carrère.[15]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

  1. ^ [a b c d e] Fichier des personnes décédées, läs online, läst: 9 september 2023, licens: licence ouverte 2.0.[källa från Wikidata]
  2. ^ Roglo, Hélène Zourabichvili.[källa från Wikidata]
  3. ^ Munzinger Personen, Helene Carrere d'Encausse, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Jérôme Fenoglio (red.), Le Monde, Societe Editrice Du Monde, läs online .[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.lemonde.fr .[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.voici.fr .[källa från Wikidata]
  7. ^ Bukhara : de la réforme à la révolution : recherches sur le gadidisme à Bukhara / Hélène Carrere d'Encausse (på franska).[källa från Wikidata]
  8. ^ www.europarl.europa.eu, 2011, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online och läs onlineläs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  10. ^ Franska akademien, läs online, läst: 31 maj 2022.[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www.journaldesfemmes.fr , läst: 31 augusti 2023.[källa från Wikidata]
  12. ^ Décès d’Hélène Carrère d'Encausse, première femme à la tête de l'Académie française (franska)
  13. ^ ”Hélène Carrère d'Encausse” (på franska). academie-francaise.fr. Franska akademien. http://www.academie-francaise.fr/les-immortels/helene-carrere-dencausse?fauteuil=14&election=13-12-1990. Läst 22 januari 2015. 
  14. ^ ”Hélène Carrère d'Encausse”. europarl.europa.eu. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/meps/sv/2011/HELENE_CARRERE+D%27ENCAUSSE_home.html. Läst 22 januari 2015. 
  15. ^ Dupuis, Jérôme (1 mars 2007). ”Portrait: Emmanuel Carrère” (på franska). http://www.lexpress.fr/culture/livre/emmanuel-carrere_821972.html. Läst 22 januari 2015. 
  16. ^ Archives du Bureau du Cabinet du ministre de la Culture. Ordre desarts et lettres (1962-2000) (på franska), läs online, läst: 3 maj 2019.[källa från Wikidata]
  17. ^ 7418, Journal de Monaco, 26 november 1999, läs online, läst: 3 maj 2019.[källa från Wikidata]
  18. ^ Liste complète des récipiendaires de 1864 à aujourd'hui, Lavaluniversitetet, läs online och läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  19. ^ läs online, fr.sputniknews.com , läst: 3 maj 2019.[källa från Wikidata]
  20. ^ läs online, paris.mfa.gov.pl , läst: 3 maj 2019.[källa från Wikidata]
  21. ^ Journal officiel de la République française, 1, 1 januari 2012, s. 6, PREX1135211D, läs online, läst: 3 maj 2019.[källa från Wikidata]
  22. ^ läs online, www.usj.edu.lb .[källa från Wikidata]
  23. ^ läs online, institutfrancais.bg , läst: 3 maj 2019.[källa från Wikidata]
  24. ^ läs online, elpais.com .[källa från Wikidata]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]