Höjdsjuka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Höjdsjuka
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 T70.2
ICD-9 E902.0
DiseasesDB 8375 29615
MedlinePlus zal
eMedicine med/3225 
MeSH engelsk

Höjdsjuka eller AMS (från engelskans Acute Mountain Sickness) kallas de symptom som kan uppstå vid uppstigning och vistelse vid hög höjd, 2500 meter över havet eller mer.

Höjdsjuka (AMS)[redigera | redigera wikitext]

Höjdsjuka eller AMS (från engelskans "Acute Mountain Sickness") kan uppträda hos alla som gör snabba uppstigningar över 2500 meter , och orsakas av det låga syretrycket på höga höjder. Ju högre upp man kommer desto mer sjunker syretrycket och desto större blir risken för att drabbas. Höjdsjuka är väldigt individuellt och är inte direkt relaterat till fysisk kondition eller ålder. Tidiga symptom som börjar uppträda över 2500 meters höjd inkluderar bl.a. aptitlöshet, illamående och huvudvärk. Genom planerad , gradvis uppstigning över flera dagar kan de flesta dock hantera vistelser på långt högre höjder.

De flesta personer känner av höghöjdseffekter vid nivåer över 2500 meter över havet. Vid höjder över 2500 meter över havet bör man vara aktivt observant på höjdsjukesymptom. Höjdsjuka under 2500 meters höjd är sällsynt , och är i regel förknippad med snabb uppstigning och fysisk ansträngning , eller annan grundsjukdom.

Allvarlig höjdsjuka (HAPE / HACE)[redigera | redigera wikitext]

Med sjunkande syretryck och otillräcklig acklimatisering över 3500 meters höjd uppträder allt oftare de två varianterna av Allvarlig höjdsjuka. Båda är dödliga om inte motåtgärder sätts in.

Lungödem, påengelska kallat "High Altitude Pulmonary Edema" (HAPE), innebär att man får mer vävnadsvätska i lungorna och vätskeutträde i alveolerna.

Cerebralt höghöjdsödem (hjärnödem), på engelska kallat "High Altitude Cerebral Edema" (HACE), innebär att man får mer vävnadsvätska i hjärnan än normalt.

Flygning: Vid flygning räknar man i fot, där anses farlig höjd vara över 10 000 fot (3048 m) i mer än 30 min eller över 13 000 fot (3962 m) kräva syrgas för besättningen och minst 10% av passagerarna.

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

Orsakerna till höjdssjuka är kronisk syrebrist i vävnaderna, och de åtföljande stressreaktionerna. Tryckförändring i sig har ingen del i höjdsjuka, ökad syrgaskoncentration med för höjden normalt tryck används rutinmässigt för att förebygga höjdsjuka bl.a på Qingzangjärnvägen till Lhasa i Tibet, och på höghöjdsobservatorier.

Symptom[redigera | redigera wikitext]

Utvecklingen av höjdsjuka uppvisar flera olika symtom, från subtila (koncentrationssvårigheter, förändringar av färgseende) till påtagliga (huvudvärk, kräkningar) och slutgiltiga (döden). Kardinalsymtomet vid höjdsjuka är huvudvärk, som alltid skall förutsättas vara orsakad av höjdsjuka i samband med nyligen gjord uppstigning. Huvudvärk plus ytterligare ett symtom är grunddefinitionen på höjdsjuka. Systematisk diagnos sker hjälp av skattning av de egna symtomen enligt The Lake Louise Questionnaire , patienten tilldelas 0-3 poäng i följande avseenden :

Utöver den egna skattningen så tilldelas ytterligare poäng vid klinisk bedömning :

  • Mentalt tillstånd (håglöshet, desorientering , medvetandesänkning ) 0-3 poäng
  • Ataxi (balanstest) 0-3 poäng
  • Perifera ödem 0-3 poäng

AMS definieras som Lake Louise Score över 3 : det räcker alltså med måttlig huvudvärk och en natts dålig sömn.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Återvänd till senaste symptomfria nivå. Vila.

Syrgas, om detta finns tillgängligt, ger snabb lindring eller symptomfrihet vid måttliga (2-4 liter/min via näsgrimma) flöden. Vid behandling under dagtid måste man vara medveten om att försämring sker närmast regelmässigt under natten, och att det kan krävas förnyad behandling under hela natten även om man blivit symptomfri efter en kortare syrgasbehandling.

Simulerad nedstigning: Gamow Bag, portabel, fotpumpsdriven tryckkammare i tyg. Motsvarar nedstigning med cirka 2 000 meter. Hög arbetsinsats, kräver träning och utbildning helst hos både behandlare och behandlad: det kan vara svårt att packa in en förvirrad människa som nyss har kräkts i ett stängt utrymme.

Dexametason, en kortikosteroid ska användas med extrem försiktighet eftersom den ger symtomlindring, men inte förbättrar grundorsaken; den låga syremättnaden. Medicineringen måste fortsätta tills den drabbade har evakuerats till lägre höjd, annars kan det ske en dramatisk försämring vid utsättningen av medicinen. Dexametason ska endast användas för att man ska bli bra nog för att kunna ta sig tillbaka till lägre nivåer.

Förutom de fysiska symtomen kan det vara mentalt jobbigt att inse att man inte kan fortsätta till högre nivåer, till exempel om man rest långt för att vandra upp för ett berg eller liknande. Det är dock av största vikt att vara uppmärksam på symtom på höjdsjuka och ta dessa tidiga varningar på allvar så att man inte blir fysiskt oförmögen att ta sig tillbaka till lägre nivåer i ett senare läge. Som alltid är en kamrat den bästa livförsäkringen.

Riskpersoner[redigera | redigera wikitext]

Personer med avancerad blodbrist, kärlkramp, hjärtbesvär, nedsatt lungfunktion samt vissa ärftliga blodsjukdomar ska undvika att utsätta sig för de risker som höga höjder kan orsaka. De som dock har störst risk att råka illa ut i samband med höga höjder är de personer som förnekar tidiga symtom av höjdsjuka och inte lyssnar på sin kropps signaler.

Acklimatisering[redigera | redigera wikitext]

Den viktigaste faktorn för att förebygga höjdsjuka är att inte vinna höjd fortare än att kroppen hinner starta kompensationsmekanismer, acklimatisering. Gällande säkerhetsregler talar om att inte stiga mer än 300-500 meters höjd per nattläger över 3000 meters höjd, och att lägga in en extra natt för var tusende meter. Acklimatisering innebär bland annat ökad urinproduktion, den åtföljande förändringen av blodets surhetsgrad (pH) möjliggör hyperventilation, detta kan även leda till uttorkning med huvudvärk. Vätskeintaget skall vara tillräckligt för att bibehålla normal urinproduktion med tunn färg. Extremt vätskeintag, med vattenklar urin, medför hög risk för hyponatremi, ett livshotande tillstånd.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]