Hammarstedtska flickpensionen

Från Wikipedia
Hammarstedtska flickpensionen
Bjurströmska pensionen, Kockska skolan, Posseska pensionen
Skoltypflickpension
OrtStockholm
LänStockholm
LandSverige
Grundad?
Nedlagd1881

Hammarstedtska pensionen, även kallad Hammarstedtska flickpensionen eller bara Hammarstedtska skolan, var en privat flickpension i Stockholm. Den var verksam under större delen av 1800-talet och räknades länge som Stockholms mest ansedda flickpension. Skolan bytte namn varje gång den fick en ny föreståndare, och har därför hetat Bjurströmska pensionen, Kockska pensionen, Posseska pensionen och, slutligen, Hammarstedtska flickpensionen efter sina föreståndare.[1]

Historia

Bjurströmska pensionen

Bjurströmska pensionen eller Bjurströmska flickpensionen grundades av Augusta Wilhelmina Bjurström,[2][3] som gav den sitt namn.

Skolan låg vid Regeringsgatan i Stockholm, och beskrivs som ett etablissemang som främst tog emot elever från förmögna kretsar. Det sägs om den att den "på 1830-talet räknades till huvudstadens förnämsta läroanstalter för kvinnlig undervisning". Den beskrivs som den främsta flickpensionen i Stockholm under 1830- och 1840-talen, och som den huvudsakliga konkurrenten till Wallinska skolan.

Olof Fryxell var en tid verksam vid pensionen. Han blev då inblandad i en konflikt med elevernas föräldrar, sedan han hade låtit eleverna läsa om skridskoåkning, en idrott som på den tiden ansågs opassande för flickor. Fryxell undervisade också eleverna i människans fysik, något som också mötte protester.

Bland dess elever fanns Sophie Adlersparre, som studerade på skolan 1836-1838.

Kockska pensionen

På 1840-talet övertogs Bjurströmska pensionen av Sophie Antoinette Kock[4] från Tyskland, som var utbildad i Hamburg.[1] Den låg under Kocks tid fram till 1852 på Regeringsgatan i sedermera Tysta Maris hus.

Skolan var ansedd för sin höga nivå på språkundervisning. Språk var under denna tid det viktigaste kriteriet för en bildad kvinna, och Kock engagerade skickliga svenska språklärare. Skolan anställde under Kocks tid utbildade (dvs manliga) lärare, och som lärare i kristendom, historia och geografi undervisade bland andra pastor Lodell, och pastor Afzelius. Lärare undervisade i sina egna språk: Kock själv i sitt modersmål tyska, "Mr Kramer" i franska och "Mr May" i engelska. Under hennes tid förekom ingen handarbetsundervisning, som annars ansågs självklar för en mamsellskola.

Kvaliteten ansågs vara hög, men få läxor förekom och undervisningen var främst muntlig. Elevantalet var mellan 40 och 50, men alla elever satt i samma sal, samlade kring tre bord.

Posseska pensionen

Pensionen övertogs våren 1852 av Sophia Posse, och bytte då namn till Posseska pensionen.

Posse beskrivs som "en eldsjäl, som levde för religion och pedagogik". Posse hade blivit utbildad hos Cecilia Fryxell. Hon var också verksam som lärare i Frigellska skolan i Stockholm, en populär flickpension, och på Cecilia Fryxells skola. Hon gjorde sedan en studieresa till Tyskland, enligt obekräftade uppgifter med statlig stipendium, där hon bland annat besökte Christiansfeld och studerade Amalia Siewekings verksamhet i Hamburg.

Skolan låg först vid Clara Bergsgränd nr 60. Då elevantalet stigit till 40 flyttade hon 1853 skolan till Brunkebergs hotel. Hon tog emot både hel- och halvpensionärer.

Metoden för undervisningen var åskådning och praktiska övningar, och ämnena "elementarläroämnen" med tonvikt på språk och kristendom. Bland lärarna fanns lektor Kihlberg och kyrkoherde Rothlieb.

Sophie Posse avled år 1855.

Hammarstedtska flickpensionen

Sophie Posses bror, Johan August Posse, erbjöd 1855 Fredrique Hammarstedt att ta över projektet, något hon också gjorde.

Skolan låg i Brunkebergs hotell vid Brunkebergs torg. Hammarstedtska pensionen, även kallad Hammarstedtska flickpensionen eller bara Hammarstedtska skolan, hade plats för omkring 100 elever, av vilka en del var helinackorderingar. Den hade högt anseende och uppfattades under 1860-talet som en av de mest exklusiva på modet i det dåtida Stockholm, och hade elever även från Finland. Undervisningen beskrevs som progressiv, och skolans tysklärare Rothlieb hade stort anseende.

Under 1850-talet fanns 3 tvååriga klasser och en nollklass: på 1870-talet blev skolan åttaklassig och därmed en sk högre flickskola snarare än en flickpension. Under 1850-talet ingick ämnena religion (Rothlieb), svenska (lektor Kihlberg), tyska (Rothlieb, prost Harnisch, doktor Bodstedt), franska (Kihlberg, mamsell Moberg), engelska (mr May, miss May, miss Smith), geografi (Kihlberg, kyrkoherde Hammarstedt), svensk historia (Kihlberg, lektor Falk, lektor Wallander), allmän historia (Kihlberg), naturlära (mamsell Moberg, doktor Stuxberg, doktor Tenow, doktor Théel), räkning (Kihlberg, Falk), skönskrivning (Fredrique Hammarstedt), ritning (bröderna Cardon), sång (Gustaf Mankell), och gymnastik (mamsell Grönlund, mamsell Edlund).[5]

Hammarstedt beskrivs som en moderlig pedagog som kunde skapa en hemlik atmosfär i sin skola och förmådde göra undervisningen levande. Under den tid då frikyrkorna etablerades i Stockholm höll hon hårt på statskyrkan och prioriterade kristendomsundervisningen. Hon upprätthöll en strikt hygien, dvs gymnastik, vilket då var en innovation. Hon bedrev även en viss välgörenhetsbespisning i skolans lokaler, som samtidigt var hennes bostad. Bland dess elever fanns Agda Montelius, Gurli Linder och Anna Billing.

Hammarstedt avvecklade skolan 1881 när hon inte längre kunde klara av hyran för dess lokal.

Se även

Källor

Noter

  1. ^ [a b] Du Rietz, Anita, Kvinnors entreprenörskap: under 400 år, 1. uppl., Dialogos, Stockholm, 2013
  2. ^ [1]
  3. ^ [2]
  4. ^ [3]
  5. ^ Heckscher, Ebba, Några drag ur den svenska flickskolans historia: under fleres medverkan samlade, Norstedt & söner, Stockholm, 1914
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hammarstedtska_flickpensionen&oldid=36427116”