Hans E. Kinck
| Hans E. Kinck | |
.jpg) | |
| Född | 11 oktober 1865[1][2][3] Øksfjord, Norge |
|---|---|
| Död | 13 oktober 1926[1][2][3] (61 år) Oslo |
| Medborgare i | Norge |
| Sysselsättning | Språkvetare, poet, dramatiker, författare, filolog |
| Maka | Minda Ramm (g. 1893–)[4] |
| Föräldrar | Otto Theodor Kinck |
| Utmärkelser | |
| Fridtjof Nansens belønning for fremragende forskning, historisk-filosofiska klassen (1917) | |
| Redigera Wikidata | |
Hans Ernst Kinck, född den 11 oktober 1865 i Øksfjord, död den 13 oktober 1926 i Oslo, var en norsk författare och filolog. Han skrev romaner, noveller, dramer och essäer.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Kinck föddes i Øksfjord, där hans far var provinsialläkare, och växte upp i Trøndelag, Setesdalen och Hardanger. Han studerade filologi och tog ämbetsexamen 1890. Han gifte sig 1893 med Minda Ramm.
Kinck skrev om de instängda krafterna. Personerna i hans noveller lider ofta av ensamhet och ett instängt begär efter samhörighet med andra människor. Tre av novellerna är filmatiserade som Flaggermusvinger (1992).
Hans romantrilogi Sneskavlen brast (1918–1919) behandlar brytningen mellan bonde- och ämbetsmannakulturen. [5]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- 1892: Huldren, roman
- 1893: Ungt folk, roman
- 1895: Flaggermusvinger, noveller, med bland annat Den nye kapellanen
- 1896: Sus, roman
- 1897: Fra hav til hei, noveller
- 1898: Hugormen, roman
- 1898: Mellom togene, drama
- 1899: Trækfugle og andre, noveller
- 1900: Fru Anny Porse, roman
- 1901: Vaarnætter, noveller
- 1902: Doktor Gabriel Jahr, roman
- 1903: Naar Kærlighed dør, noveller
- 1904: Italienere, sakprosa
- 1904: Emigranter, roman
- 1906: Livsaanderne, noveller
- 1906: Agilulf den vise, drama
- 1908: Driftekaren, drama
- 1909: Masker og mennesker, noveller
- 1910: Den sidste gjest, drama
- 1911: Bryllupet i Genua, drama
- 1911: En penneknegt, essäer
- 1913: Paa Ekre'rnes gaard, drama
- 1915: Mot karneval, drama
- 1916: Renæssanse-mennesker, sakprosa
- 1917: Kirken brænder, noveller
- 1918–19: Sneskavlen brast I–III, roman
- 1920: Guldalder, noveller
- 1920: Rormanden overbord, sakprosa
- 1921: Lisbettas brødre, drama
- 1921: Mange slags kunst, sakprosa
- 1922: Fra Fonneland til Svabergsveen, noveller
- 1923: Herman Ek, roman (sammanslagning av böckerna Sus och Hugormen)
- 1925: Paa Rindalslægret, drama
- 1925: Italien og vi, sakprosa
- 1926: Foraaret i Mikropolis, noveller
- 1927: Mands hjerte, lyrik
- 1929: Torvet i Cirta, noveller
- 1951: Sagaenes ånd og skikkelser, sakprosa
Utgivet på svenska[redigera | redigera wikitext]
- Renässansmänniskor: historien om Nicolò Machiavelli (Renæssansemennesker) (översättning Karin Jensen, Wahlström & Widstrand, 1928)
- Ungt folk (Ungt folk) (översättning Eva Marstrander, Folket i bild, 1956)
- Höstnätter och andra berättelser (i urval och översättning av Tage Aurell, Rabén & Sjögren, 1959)
- Fladdermusvingar och andra noveller (översättning Tove Fahlén och Cilla Johnson, Atlantis, 1979)
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Hans E. Kinck, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, Hans Ernst Kinck, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Hans Ernst Kinck.[källa från Wikidata]
- ^ Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
- ^ Bra Böckers lexikon, 1977
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Kinck, Hans Ernst i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)
- Kinck, H. E. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)