Havängsdösen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Havängsdösen
Havängsdösen
Havängsdösen Skåne

Havängsdösen är en stenkammargrav (megalitgrav) av typen dös från yngre stenåldern, c:a 5 500 år gammal, byggd under trattbägarkulturens äldre fas. Megalitgraven är belägen i HavängÖsterlen, inom Ravlunda församling strax norr om Verkaåns utlopp i Hanöbukten, i södra kanten av Ravlunda skjutfält.

Själva gravkammaren består av tre sidostenar som är 1,65 × 0,5 m. Ovanpå, som tak, ligger en sten som är 2,7 × 2 m. Graven är omgärdad av 16 markfasta stenblock som är mellan 0,6 m och 1,2 m höga, bildande en rektangel och har en areal på cirka 60 kvadratmeter. Dösar med sådana fyrsidiga kantkedjor kallas ofta långdösar. Ingången till kammaren är vänd ut mot havet och i den riktning där solen går upp vid vår- och höstdagjämningen.

När man gjorde utgrävningar av gravkammaren 1869, hittade man skelett från människor och en flintyxa. Somliga tror att graven kan ha plundrats tidigare, eftersom den innehöll så få fynd, men normalt är fynden relativt fåtaliga i dösar.

2015 eldades på dösens tak, varvid takhällen sprack.[1]

Närliggande fynd[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1700-talet hittades fem brakteater av guld i närheten av Skepparpsåns (= Verkeåns) mynning. Man har även funnit så kallade guldgubbar här.[2] Vid lågvatten kan hamnpålar ses i åmynningen. Forskning har visat att den hamnen ska vara konstruerad någon gång på 1000-talet[3] och 1600-talet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rimfors, Malin; Kristianstad, P4 (30 augusti 2015). ”Gravplats är nu farlig lekplats”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/6243648. Läst 14 augusti 2022. 
  2. ^ Fabech, Charlotte. [https://lucris.lub.lu.se/ws/portalfiles/portal/77482842/1._Centrala_Platser_Centrala_Fragor_02.pdf ”Kult og Samfund i yngre jernalder - Ravlunda som eksempel”]. Centrala Platser- Centrala Frågor. Arkeologiska insttutionen / Lunds Universitet. sid. s. 147-163. https://lucris.lub.lu.se/ws/portalfiles/portal/77482842/1._Centrala_Platser_Centrala_Fragor_02.pdf. Läst 13 augusti 2022. 
  3. ^ Dahlen, J. & Thelander, C. 1993. Marina spärrar. Spärranlägningar i södra Skandinavien under järnålder och tidig medeltid. C-uppsats i arkeologi. Arkeologiska institutionen, Lunds universitet. Lund.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]