Österlen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karta över Österlen (med kommungränser).[källa behövs]
Gata i Simrishamn.

Österlen är en slätt- och skogsbygd i sydöstra Skåne utan entydig avgränsning. Området kännetecknas av naturskönhet, jordbruksbygd, låg urbaniseringsgrad och pittoreska kustsamhällen. Den största orten på Österlen är Simrishamn, tätt följd av Tomelilla.

Norra delen av Österlen ingår i kulturområdet som kallas för "Ålakusten".

Uttrycket Österlen - Historik och geografisk avgränsning[redigera | redigera wikitext]

Uttrycket Österlen är belagt i en skrift från 1847[1] av prästen Nils Lovén, även känd som Nicolovius.[2] Beteckningen Österlen lanserades av redaktören för Cimbrishamns-Bladet John Osterman och författaren Theodor Tufvesson, efter att de fått i uppdrag att åstadkomma en turistbroschyr över bygden. Broschyren, med titeln Till Österlen vill jag fara[3] utgavs första gången 1929, och det är från den tiden som begreppet Österlen började användas. Tidigare använde ingen från sydöstra Skåne Österlen som beteckning för bygden.[4]

Theodor Tufvesson räknade sin hemby, Borrby, som Österlens hjärtpunkt. Han ansåg att Ingelstads och Järrestads härader var Österlen, det vill säga området mellan Simrishamn, Sandhammaren, Hammars backar och Tomelilla. Enligt Fritiof Nilsson Piraten slöt emellertid Tufvesson så småningom även skogsbygden, Albo härad, till "det förlovade landet Österlen".[5]

Begreppet Österlen gällde tidigare en riktning, det vill säga österut. Beroende på var man befann sig i södra Skåne kunde Österlen vara allt som låg österut,det vill säga öster om den punkt man befann sig. Men genom Theodor Tufvessons insats blev alltså Österlen definierat. En allmänt cirkulerande skröna är att Österlen betyder "Öster om leden", det vill säga öster om vägen från Ystad norrut. Ibland benämns ett område väster om Ystad, således väster om Österlen, Västerlen.[6]

I dag räknas Ingelstads, Järrestads och Albo härader till Österlen, det vill säga Tomelilla och Simrishamns kommuner samt delar av Ystads kommun, men mäklarannonser och turistbroschyrer låter ibland begreppet Österlen få en vidare innebörd. Någon exakt gräns för Österlen finns alltså inte idag men just ur turistperspektiv anser många[vem?] att regionen sträcker sig ungefär mellan den långa sandstranden Haväng vid Ravlunda skjutfält i nordost, Agusa i nordväst, och Hammars backar i sydväst. Österlens mittpunkt anges som Smedstorp som ligger mellan Simrishamn och Tomelilla.[7] Med en sådan definition inbegrips en del av Linderödsåsen från Stenshuvud i sydost via Brösarps backar till Agusa.

SMHI delar Skåne i två delar för sina varningar - Skåne län utom Österlen och Skåne län, Österlen. Den senare omfattar kommunerna Simrishamn, Tomelilla, Kristianstad och Bromölla.

Geografi & geologi[redigera | redigera wikitext]

Österlens största insjö[8] är Gyllebo sjö följd av Tunbyholmssjön, Verkasjön och Smedstorpsdammen, större åar som kan nämnas är Tommarpsån och Verkeån. Gyllebo sjö, Tunbyholmssjön och Smedstorpsdammen har avrinning via Tommarpsån, värt att nämna är att även Kronovalls slotts vallgrav har avrinning via Tommarpsån.

Hallamölla i Verkeån är Österlens och även Skånes största och högsta vattenfall med en sammanlagd fallhöjd på ca 23 meter bildat av fem olika forsar. (Forsakar har dock högsta enskilda vattenfall) Det näststörsta vattenfallet på Österlen är Forsemölla i Rörums södra å.

En stor del av norra Österlen är täckt med skog som börjar i höjd med Gyllebo och Baskemölla och sedan fortsätter norrut mot skogstrakterna kring S:t Olof, Brösarp och Kristinehov. Skogarna består av lövskog, barrskog och blandskog. Den ursprungliga skogen i Skåne är lövskog.

Den högsta punkten på Österlen är Hjulahultsbacken[9] (184,9 m) belägen vid Tåghusa.

Dom två största mossarna på Österlen är Hagestad mosse och Gedings mosse.

Österlens geologi är varierad och mest känd är kalkstenen, Komstadflis eller komstadkalksten, som fått sitt namn från den lilla byn Komstad på Österlen. Denna kalksten har använts till tillverkning av kvarnsten, stenbord, detaljer till kyrkobyggnader samt trädgårdsplattor. En annan gruvindustri som kan nämnas är brytningen av alunskiffer vid Andrarums alunbruk.

Utanför Ö Vemmerlöv bryts det grus som används till betongindustrin, där finns två grustäkter Ejlertslund och Sofielust.

Nationalparken Stenshuvud är ett restberg bestående av urberg. Förutom urberg så är sandsten vanligt förekommande som bland annat finns i Bäckhalladalen där berghällarna har s.k. vågformationer[10]. Det kan även nämnas att St Nicolai kyrkan i Simrishamn är byggd av sandsten.

Mellan Gladsax och Gröstorp finns en s.k. förkastningsbrant som heter Impan där har det brutits flusspat samt silver och utanför Viks fiskeläge ligger resterna av en sandvulkan som kallas för Prästens badkar.

Rullstensåsar vittnar om inlandsisens framfart på Österlen och ett bra exempel på det är Ålnehoed vid Rogamad som ligger ett stenkast från Glimmingehus.

Sandstränderna på Österlen har varierande typ av sand. Det finns den typiskt vita sandtypen som återfinns i Skåne och i Danmark, ett bra exempel på detta är Sandhammaren. Det finns även en grövre typ av sand som återfinns på Tobisviks strand där man tidigare bröt denna sand. Den användes som filtersand vid vattenrening och som kuriosa kan det nämnas att den även exporterades till Saudiarabien[11].

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Österlen ligger i växtzon 0 till 1. Det har länge odlats exotiska växter i området, och Carl von Linné rapporterade år 1750 om 17 st valnötsträd i Simrishamn och 27 st på Gärsnäs slott. Utöver detta fanns det även ett fikonträd i Simrishamn, men det är oklart om detta var ett Bornholmsfikon eller inte[12][13]. Idag har det tillkommit nya växter som mandelträd och persikoträd. I trädgården till Österlens museum växer det ett persikoträd som vanligtvis blommar mellan april till i början av maj. Under gynnsamma år bär trädet mogna frukter.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Området har haft betydelse i Norden under minst två tidsperioder, dels under äldre bronsåldern (cirka 1700–1100 f.Kr.) när gravröset Kungagraven i Kivik uppfördes och dels under vendeltiden (550 e.Kr. - 793 e.Kr.) då Ale stenar uppfördes. Det finns också fina lämningar från stenåldern, Havängsdösen och Stenstuan utanför Gladsax.

Under den äldre bronsåldern ristades ett flertal hällristningar kring Simrishamn. Under denna period finns det indikationer på en gemensam kultur mellan Simrishamn och Nordbornholm. Utöver den korta sjövägen som indikator så återfinns det en högre koncentration av hällristningar både på Bornholm och i Simrishamn, dock är hällristningarna på Bornholm 600 år yngre. Ett bevis på gemensam kultur är den s.k. Bornholmsfibulan som har återfunnits ett flertal gånger både på Österlen och på Bornholm[14] De inristade skeppen visar också att man använde fartyg och Bornholm syns tydligt i horisonten från Simrishamn vilket gör att man kan anta att där fanns handelsförbindelser. Hällristningarna uppkom i en tid då det tog längre tid att färdas på land mellan Simrishamn och Ystad än vad det tog att färdas med båt från Simrishamn till Bornholm. Även i modern tid så har Simrishamn varit porten till Bornholm. År 1895 startade Dampskibsselskabet af 1866 eller mer känt som Bornholmstrafikken reguljär trafik mellan Simrishamn-Allinge. Under en kort period gick det även färja mellan Simrishamn-Rönne. Bornholmstraffiken flyttade senare verksamheten till Ystad.[15] I Allinge-Sandvig så kallas dialekten för Sandvigsvenska och den är tillsammans med österlenmål en östdansk dialekt.

Allmogekultur[redigera | redigera wikitext]

Det som är unikt för allmogekulturen på Österlen är änglaskåpen[16], komstadborden och simrishamndörrarna[17] Precis som i övriga Skåne så var kudden som kallas för agedyna vanlig, oftast med yllebroderi eller i flamskvävnad.

Säsongsboende[redigera | redigera wikitext]

Utöver den fasta befolkningen finns många säsongsboende på Österlen, i synnerhet sommartid.

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Exempel på sevärdheter:

Evenemang på Österlen[redigera | redigera wikitext]

Kända "österlenkonstnärer"[redigera | redigera wikitext]

Kända personer[redigera | redigera wikitext]

Många kända personer, bland annat från Stockholms kultur- och konstnärsliv, har skaffat sommarhus eller hus för permanentboende på Österlen. Få av dem är födda i trakten.

Sånger och album om Österlen[redigera | redigera wikitext]

Filmer inspelade på Österlen[redigera | redigera wikitext]

Skönlitteratur från Österlen[redigera | redigera wikitext]

Sevärda kyrkor på Österlen[redigera | redigera wikitext]

  • Borrby kyrka, sevärd insida. Kyrkan är framförallt känd för sina målade fönster men har även fina snidade väggar och tak i trä.
  • Hannas kyrka, liten och kär kyrka. Känd för sin felbyggda trappgavel där det fattas en trappa.
  • Ravlunda kyrka, sevärd utsida. Kyrkan är mest berömd för Fritiof Nilsson Piratens gravsten med inskriptionen ”Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972. ”
  • Sankt Nicolai kapell, ålabod som gjorts om till kapell. Naturskönt läge vid Knäbäckshusen.
  • Sankt Nicolai kyrka i Simrishamn, sevärd utsida. Framförallt känd för sin sandstensfasad. Även känt för sin Carl Milles staty som lägger sin skugga på kyrkans tak om kvällen.
  • Sankt Olofs kyrka, både sevärd insida och utsida. Pilgrimsvandringskyrka med helig offerkälla. Snidad träskulptur föreställande Olof den helige som håller en lyckobringande yxa som anses ge tur vid handstrykning.
  • Vallby kyrka, på baksidan av kyrkan finns det en dörr med titthåll in till familjen Rosencrantz gravkor där deras begravningskistor i trä ligger fullt synliga.
  • Valleberga kyrka, Skånes enda rundkyrka. Det finns även ett försvarstorn på kyrkogården.
  • Vitaby kyrka, naturskönt belägen kyrka. Känt för kyrktornets udda strävpelare.
  • Östra Vemmerlövs kyrka, väldigt sevärd insida. Väggar och tak är fullständigt täckta med kalkmålningar.

Slott, borgar, herrgårdar och ruiner på Österlen[redigera | redigera wikitext]

Kungsgårdar på Österlen[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nicolovius (1847). Folklifwet i Skytts härad i Skåne wid början af detta århundrade: barndomsminnen. Lund: Gleerup. Libris 1902832 
  2. ^ Larsdotter, Anna (2005). ”Drömmarnas mål ligger österut”. Populär historia 2005:7/8,: sid. 48-53 : ill. (huvudsakligen i färg). 1102-0822. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/drommarnas-mal-ligger-osterut/.  Libris 10271342
  3. ^ Osterman, John [Oskar] (1935). Till Österlen vill jag fara ...: Rundtur i Simrishamn och sydöstra Skåne. Utg. av Simrishamnsbygdens turistförening. [Omsl.][Illustr.]. Simrishamn. Libris 2949310 
  4. ^ Löfström, Inge (1978), Detta är Österlen, Walter Ekstrand Bokförlag, s. 9, ISBN 91-7408-025-3 
  5. ^ Löfström, Inge (1978), Detta är Österlen, Walter Ekstrand Bokförlag, s. 11, ISBN 91-7408-025-3 
  6. ^ På vissa kartor, bland andra KAK Bilatlas, 1981, sidan 2
  7. ^ Enligt Nationalencyklopdin: "Benämning på slättbygden i sydöstligaste Skåne, ungefär motsvarande Ingelstads, Järrestads och Albo härader – det vill säga Simrishamns och Tomelilla kommun samt angränsande delar av Ystads kommun. Någon fast gräns för området kan inte anges." ”Österlen”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/österlen. Läst 30 december 2013. 
  8. ^ slottsmiljö, 18a. Gyllebo fälad, sjö och. ”18a. Gyllebo fälad, sjö och slottsmiljö” (på sv). www.lansstyrelsen.se. http://www.lansstyrelsen.se/skane/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/planfragor/planeringsunderlag/naturvardsprogram/landomrade/simrishamn/18-gyllebo/Pages/18a_Gyllebo_falad_sjo_och_slottsmiljo.aspx. Läst 10 mars 2017. 
  9. ^ SAXO, null (16 april 2007). ”Österlens högsta punkt lockade - Ystads Allehanda” (på sv-SE). Ystads Allehanda. http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/osterlens-hogsta-punkt-lockade/. Läst 10 mars 2017. 
  10. ^ ”Bäckhalladalen | Naturskyddsföreningen Skåne” (på sv-SE). https://skane.naturskyddsforeningen.se/hittaut/sydostra-skane/backhalladalen/. Läst 10 mars 2017. 
  11. ^ ”Tobisviks Strand” (på sv). guide.visitskane.com. http://guide.visitskane.com/sv/se-gora/a320278/tobisviks-strand/detaljer. Läst 10 mars 2017. 
  12. ^ ”Österlens Trädgårdsrunda” (på sv-SE). Österlens Trädgårdsrunda. http://www.osterlentradgardar.se/. Läst 29 april 2017. 
  13. ^ Sweden, Sveriges Television AB, Stockholm,. ”Trädgårdar och passion på Österlen” (på sv). svt.se. https://www.svt.se/osterlenska-tradgardar/tradgardar-och-passion-pa-osterlen/. Läst 29 april 2017. 
  14. ^ ”Rock Art Österlen: Bornholm - vår grannös hällristningar” (på en). www.rockartosterlen.se. http://www.rockartosterlen.se/bronsalder/105/bornholm-var-grannoes-haellristningar. Läst 16 mars 2017. 
  15. ^ ”En krönika i ord och bild till hamninvigningen 1985 - Simrishamn Kommun” (på sv). www.simrishamn.se. http://www.simrishamn.se/sv/bygga_bo/hamnar1/historik-historier/hamnutbyggnaden-1985/. Läst 16 mars 2017. 
  16. ^ Eriksson, Bengt (11 september 2013). ”Skånska skönheter från 1800-talet - Ystads Allehanda” (på sv-SE). Ystads Allehanda. http://www.ystadsallehanda.se/kultur-och-noje/skanska-skonheter-fran-1800-talet/. Läst 24 april 2017. 
  17. ^ ”Stadsvandring på egen hand - Simrishamn Kommun” (på sv). www.simrishamn.se. http://www.simrishamn.se/sv/turism/se-gora/stadsvandring-pa-egen-hand/?action=contact. Läst 24 april 2017. 
  18. ^ CEO vill lämna rädslan bakom sig Svenska Dagbladet
  19. ^ Hammarskjöld omkom dock innan hans inköpta hus Backåkra var färdigt för inflyttning

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Kustvall Larsson, Folke; Kustvall Larsson Virginia, Kustvall Angéla (2006). Naturpärlor på Österlen: en utflyktsguide. Lidingö: Adoxa. Libris 10022758. ISBN 91-975588-2-6 
  • Hallberg, Göran (1989), "Söderlen - Västerlen - Österlen - relativa begrepp i Skåne." Ale. Historisk tidskrift för Skåneland 29 (1989), s. 18-26.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]