Hedy Lamarr

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hedy Lamarr
Hedy Lamarr, publicitetsfoto 1940.
Hedy Lamarr, publicitetsfoto 1940.
Född Hedwig Eva Maria Kiesler
9 november 1914
Wien, Österrike-Ungern
Död 19 januari 2000 (85 år)
Orlando, Florida, USA
Aktiva år 1930–1958
Make Fritz Mandl (1933–1937; skilsmässa)
Gene Markey (1939–1941; skilsmässa; 1 barn)
John Loder (1943–1947; skilsmässa; 2 barn)
Teddy Stauffer (1951–1952; skilsmässa)
W. Howard Lee (1953–1960; skilsmässa)
Lewis J. Boies (1963–1965; skilsmässa)
Webbplats hedylamarr.com
Betydande roller
Delila i Simson och Delila 1949
IMDb SFDb
Hedy Lamarr i tidningen "Yank, the Army Weekly" 1943.

Hedy Lamarr, egentligen Hedwig Eva Maria Kiesler, född 9 november 1914 i Wien, Österrike, död 19 januari 2000 i Orlando, Florida, USA, var en österrikisk-amerikansk skådespelare och uppfinnare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hon upptäcktes av Max Reinhardt och hade småroller i tysk-österrikiska filmer från 1930.

Lamarr, som var dotter till en judisk bankdirektör och en judisk konsertpianist, väckte uppmärksamhet för sina vågade nakenscener i filmen Extas (1933) – det var en sensation på den tiden. Till Hollywood kom hon 1938 där hon av vissa, såväl dåtidens som nutida, filmkritiker ansågs vara den vackraste kvinna som någonsin förekommit på vita duken. Hennes största filmsuccé var Simson och Delila 1949.

1942 fick Lamarr och tonsättaren George Antheil patent på sin uppfinning, Secret Communication System (US Patent 2,292,387), som möjliggjorde automatiskt frekvensbyte mellan 88 olika kanaler. Syftet med uppfinningen var att försvåra spårning av radiostyrda torpeder. Tekniken användes först 1962 av amerikanska militären under blockaden av Kuba.

Den "bandspridningsteknik" som Lamarr bidrog till skulle även sporra dagens digitala kommunikationsboom och det som idag bildar vår tekniska plattform, som utgörs av mobiltelefoner samt andra trådlösa enheter. 1997 hedrades hon med Electronic Frontier Foundation (EFF) Pioneer Award. Senare samma år blev Hedy Lamarr den första kvinnliga mottagaren av BULBIE ™ Gnass Spirit of Achievement Award, ett prestigefyllt pris som anses vara en ”Oscar” för uppfinnare. Hon var verkligen en visionär vars tekniska skarpsinne var långt före sin tid.

1957 gjorde hon sin sista film och drog sig sedan tillbaka till Florida. Lamarr var gift sex gånger. Hon har en stjärna på Hollywood Walk of Fame för insatser inom film vid adressen 6247 Hollywood Blvd.[1]

Senare år[redigera | redigera wikitext]

Under flera år med början 1997, pryddes CorelDRAW's programboxar med ett stort CorelDraw-ritat porträtt av Hedy Lamarr. Bilden vann CorelDRAW's årliga tävling för design av CorelDraw-suitsförpackningen 1996. Lamarr stämde Corel för att de hade använt bilden utan hennes tillstånd. Corel kontrade med att hon inte ägde rätten till bilden. Parterna nådde en uppgörelse i godo 1998.[2][3]

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Extas (1933)
  • Algiers (1938)
  • Jag tager denna kvinna (1940)
  • Kamrat X (1940)
  • Ziegfeldflickan (1941)
  • En viss mr. Pulham (1941)
  • Inte ikväll, min vän! (1941)
  • Dagdrivarbandet (1942)
  • Tondelayo - halvblodet (1942)
  • Vådligt experiment (1944)
  • Hennes höghet och hotellpojken (1945)
  • Den onda ängeln (1946)
  • Vanärad (1947)
  • Simson och Delila (1949)
  • Kvinna utan pass (1950)
  • My Favorite Spy (1951)
  • The Female Animal (1957)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://projects.latimes.com/hollywood/star-walk/hedy-lamarr/
  2. ^ ”Hedy Lamarr Sues Corel”. 7 april 1998. Arkiverad från originalet den 6 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110706092646/http://hedylamarr.at/news1e.html. 
  3. ^ Sprenger, Polly (30 november 1998). ”Corel Caves to Actress Lamarr”. Wired News. http://www.wired.com/techbiz/media/news/1998/11/16544. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]