Hoppa till innehållet

Hella S. Haasse

Från Wikipedia
Hella S. Haasse
Född2 februari 1918[1][2][3]
Jakarta[4], Indonesien
Död29 september 2011[5][1][2] (93 år)
Amsterdam[6]
Medborgare iKonungariket Nederländerna[3]
Utbildad vidAmsterdams universitet
SysselsättningFörfattare, dramatiker, poet[7][8]
FöräldrarW.H. van Eemlandt
Utmärkelser
Prijs van de Stichting Kunstenaarsverzet (1961)
ANV-Visser Neerlandia-prijs voor Drama (1962)
Littéraire Witte Award (1977)
Constantijn Huygens-priset (1981)
P.C. Hooft-priset (1983)
Dr. J.P. van Praag-prijs (1985)
Publieksprijs voor het Nederlandse Boek (1993)
Opzijs litteraturpris (1995)
Publieksprijs voor het Nederlandse Boek (2003)
Dirk Martens-priset (2003)
Prijs der Nederlandse Letteren (2004)
Hedersdoktor vid universitetet i Utrecht
Kommendör av Arts et Lettres-orden
Officer av Hederslegionen
Officer av Arts et Lettres-orden
Webbplatshellahaasse.nl
Redigera Wikidata

Hella S. Haasse, egentligen Hélène Serafia van Lelyveld-Haasse, född 2 februari 1918 i Batavia (nuvarande Jakarta), död 29 september 2011 i Amsterdam, var en nederländsk författare.

Haasse levde på Java till 1938 innan hon flyttade till Amsterdam där hon studerade skandinaviska språk och skandinavisk litteratur. Senare studerade hon även skådespeleri.

Asteroiden 10250 Hellahaasse är uppkallad efter henne.[9]

Författarkarriär[redigera | redigera wikitext]

Hella Haasses dotter Chrisje dog 1947 och Hella begravde sig i arbetet med "Het woud der verwachting" ("I den långa väntans skog"). Samma år i december föddes hennes andra dotter Ellen och följande år kom Haasse ut med den korta romanen "Oeroeg"."Het woud der verwachting" blev klar 1949 och var därmed Haasses första stora verk. Ett år senare, 1951, följde "De verborgen bron". Samma år föddes dottern Marijn. 1952 gav hon ut "De scharlaken stad" (Purpurstaden). Haasses första självbiografiska verk kom 1954: "Zelfportret als legkaart. Även senare gav hon ut böcker med självbiografiska inslag : "Perssonbewijs" (1967), "Een handvol achtergrond.Parang Sawat" (1993), "Zwanen schieten"(1997), och samlingsverket "Het dieptelood van herinnering"(2003). Haasse skrev flera historiska romaner och 1966 kom "Een nieuwer testament". Haasse som dessutom var intresserad av andra kulturer och andra författare skrev många essäer, bland annat om Vestdijk, Hermans, Belle van Zuylen och Multatuli.

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Purpurstaden (De scharlaken Stad) (översättning Saima Fulton, Norstedt, 1957)
  • I den långa väntans skog: en roman om Karl av Orléans (Het woud der verwachting) (översättning Ingrid Wikén Bonde & Magnus Berling, Tiden, 1993)
  • Min vän Urug (Oeroeg) (översättning Per Holmer, Lind & co., 2023)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från 1001 vrouwen uit de Nederlandse Geschiedenis, 30 juni 2013.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Hella S. Haasse, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] läs online, Internet Archive .[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.nu.nl .[källa från Wikidata]
  6. ^ Digitale Bibliotheek voor de Nederlandse Letteren, läs online, läst: 2 oktober 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ Nel Noordzij, Nederlandse dichteressen na 1900, första utgåvan, De Bezige Bij, 1956.[källa från Wikidata]
  8. ^ Nel Noordzij, Nederlandse dichteressen na 1900, andra utgåvan, De Bezige Bij, 1957.[källa från Wikidata]
  9. ^ ”Minor Planet Center 10250 Hellahaasse” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=10250. Läst 5 juni 2023.