Hella Wuolijoki

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hella Wuolijoki.

Hella Wuolijoki, ursprungligen Ella Marie Murrik, född 22 juli 1886 i Helme, Estland, död 2 februari 1954 i Helsingfors, Finland, var en finsk författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Wuolijoki tog studentexamen i Dorpat och studerade sedan vidare i Finland och blev fil.mag. 1908. Hon stannade i Finland, skrev på finska och drev industri och jordbruk. Hon var chef för YLE 1945-49 och riksdagsledamot för Demokratiska Förbundet för Finlands Folk 1946-48.

Wuolijoki bidrog aktivt till fredsförhandlingarna 1940 tack vare personlig vänskap med Alexandra Kollontaj i Sverige.[1] År 1943 greps hon av Skyddspolisen under Fortsättningskriget för medhjälp till spioneri eftersom hon hade skyddat en sovjetisk agent, Kerttu Nuorteva, som landsatts i Finland med fallskärm för att samla information om de tyska trupperna där. Hon dömdes till livstids fängelse, men frigavs 1944 efter vapenstilleståndet och krav från Sovjetunionen.

Wuolijoki skrev skådespel och samarbetade med Bertolt Brecht om den finska versionen av Herr Puntila och hans dräng Matti, som var hennes uppslag.

Wuolijoki var gift med Sulo Wuolijoki och mormor till Finlands tidigare utrikesminister Erkki Tuomioja. Hon ligger begravd på Sandudds begravningsplats.[2]

Bibliografi svenska översättningar)[redigera | redigera wikitext]

  • Fånge var jag aldrig (Enkä ollut vanki) (översättning från finskan av Kajsa Krook, Bonnier, 1945)
  • Motgift: komedi (Vastamyrkky) (Översättning Anita Halldén, radiobearbetning Herbert Grevenius) (Radiotjänst, 1946)
  • En skolflicka i Dorpat. Åren 1901-1904: Min monolog i tidens drama (Koututyttönä Tartossa) (övers. från finskan av Anna Bondestam, Bonnier, 1946)
  • Sången om kriget (Sõjalaul) (inledning och översättning Enel Melberg, Ellerström, 2007)

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Erkki Tuomioja: Ett stänk av rött: två systrar i revolutionens tjänst, 2008

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bra Böckers lexikon, 1980.
  2. ^ På nya delen enligt Kvinnornas Helsingfors - en kulturhistorisk guide. Schildts förlag, Helsingfors 2011. ISBN 978-951-50-2007-9, s. 54, men i Sanduddsområdet enligt Sandudds begravningsplats wikipediasida

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]