Hemmabyarna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Hemmabyarna, Världsbetraktelser i femton kapitel, är en filosofisk, delvis självbiografisk roman av Hans Larsson. Den utgavs 1916. Framställningen är en sorts folklivsskildring med drag av såväl memoarer och filosofiska betraktelser. Handlingen bygger på författarens minnen från sin uppväxt på Söderslätt. Verket beskrevs av Larsson själv som hans viktigaste och uppriktigaste samt att det innehöll hans djupaste filosofi dolt mellan raderna.[1]

I förordet av Tordis Dahllöf till nyutgåvan 1979: "Krigsutbrottet 1914, ondskans herravälde över människors sinnen, fick Hans Larsson att söka sig tillbaka till de gamla byarnas människor, både de onda och de goda. Men det är ingen nostalgisk flykt undan de dagsaktuella problemen, utan snarare ett försök att komma tillrätta med ondskans förnedrande inverkan på människor och hur vi skall kunna se och förlåta dem."

Begreppet Hemmabyarna syftar på författarens barndoms trakter kring Klagstorp, Hönsinge och Anderslöv. Genom att sammanväva minnesbilder och personporträtt med livsbetraktelser kontrasteras uppväxtårens trygga värld under 1800-talets sista decennier med tillvaron under första världskriget. Minnet av det gamla bondesamhällets "enkla och helgjutna mänsklighet" lyfts fram som något värdefullt i den nya tidens oroliga och splittrade Europa.[2]

Jag har läst många manuskript i min dag, men aldrig något av motsvarande kvalitet och om vars livskraft jag känt mig lika övertygad. Denna meditativa framkallning av barndomens landskap och figurer är ett verk av djup egenart.[3]
Anders Österling i Minnets vägar

I de två efterföljande verken, Idéerna i Stabberup och Per Ståstdräng, återkommer många av karaktärerna.

En samling minnesbilder från den sydskånska slätten, som ofta fördjupas till betraktelser över världen och livet. [...] Då kan det hända, om man har en liten stund att drömma bort, när man har läst Hemmabyarna, att man måste in i alla gårdar och logar och "brytestugor" och besöka alla gamla pilevallar och bäckar om våren och sommaren och hösten och vintern och komma i håg alla gamla gubbar och gummor, som man har känt, men som nu är lagda till ro i kyrkogården där hemma.[4]
– Skribenten L.T. i Biblioteksbladet 1916

Kapitlen[redigera | redigera wikitext]

1. Människor 2. De blåblommiga kopparna 3. Tro mig inte mer än jämnt 4. Prosten åker hem 5. Predikaren 6. Mannarna 7. Frisken 8. Bertel 9. Himlarna 10. Muguint vaccæ 11. Storemor 12. Pernilla 13. Slungaren 14. Religionerna 15. Glöm icke

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Skånes litteraturhistoria, band 1, red. Louise Vinge, Corona, Malmö 1996

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Olsson Susanne (red), Armgard Lars-Olle, Hermeneutik, didaktik och teologi : en vänbok till Björn Skogar, 2008.
  2. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 13 december 2014. https://web.archive.org/web/20141213025349/http://svenskuppslagsbok.se/tag/svensk/page/24/. Läst 17 april 2012.  läst 17/4 2012
  3. ^ Österling 1967, s. 138
  4. ^ Biblioteksbladet, första årgången, 1916, s. 85 http://runeberg.org/biblblad/1916/0093.html läst 2013-09-02