Anders Österling

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Anders Österling
Anders Österling
Anders Österling
Född 13 april 1884
Helsingborg
Död 13 december 1981 (97 år)
Stockholm
Yrke Författare
Nationalitet Svensk Sverige
Språk Svenska
Verksam 19041981
Make/maka Greta Sjöberg
Släktingar Hans Österling (far)
Arbetar här i Djurgårdshemmet, ur filmen Varje dag en världsrevy (1937)

Anders Johan Österling, född 13 april 1884 i Helsingborg, död 13 december 1981 i Stockholm[1] och begravd på Falsterbo kyrkogård, var en svensk poet, författare, översättare, litteraturkritiker och ständig sekreterare i Svenska Akademien. Han var son till Hans Österling som var redaktionssekreterare på Skånska Dagbladet i Malmö. Fadern var under sin tid som tidningsman i Helsingborg, där Anders Österling föddes, även förläggare av August Strindberg och Ola Hansson.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Anders Österling växte upp i Malmö och var barndomsvän med Sture Berggren. Österling hade svårigheter i matematik i skolan, varför han övergick från läroverket i Malmö till Lunds privata elementarskola, där han undervisades av bland annat Ludvig Widell och David Bergendal. Redan under läroverksåren skrev han om litteratur i Svenska Dagbladet och hans svensklärare befriade honom under de sista åren av gymnasiet från uppsatsskrivning med motiveringen "dina uppsatser kan jag läsa i tidningen".[3] Han tog studenten i Lund 1904. 1907 gjorde han en studieresa till Paris, där han åhörde Henri Bergsons föreläsningar, vilket han senare betecknade som en avgörande impuls.

Han anställdes 1909 vid universitetsbiblioteket i Lund som extra ordinarie amanuens (samtidigt började Gunnar Carlquist sin tjänstgöring). Chef över institutionen var Carl af Petersens och bland kollegorna fanns bland annat Bert Möller. I umgängeskretsen i Lund fanns både Bengt Lidforss, Fredrik Böök och Anders Trulson. 1913 befordrades han till ordinarie amanuens vid universitetsbiblioteket i Lund, och året efter tog han en filosofie licentiatexamen, också i Lund. Han arbetade på biblioteket i Lund till 1919. Under sin studietid bodde Österling på Svanegatan i Lund, granne med Christian Günther och Österling gästade både Den yngre gubben och Tuakotteriet men var själv aldrig medlem.

1907–1918 var han litterär medarbetare i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. 1919 anställdes han som chef för den litterära avdelningen i Svenska Dagbladet i Stockholm och flyttade då från Gyllenkroks allé i Lund till Stockholm och en villa på Nyängsvägen 10 i Äppelviken. I Äppelviken bodde Anders Österling med sin familj i närmare arton år, åren 1919–1936. Åren i Äppelviken har han beskrivit i poetisk form i diktsamlingen Horisonter, 1939. År 1919, samma år som han anställdes vid Svenska Dagbladet, invaldes han på stol nr 13 i Svenska Akademien efter Karl Alfred Melin. Han var då dess yngste ledamot någonsin, och med sina 62 år som ledamot av denna akademi är han också den som varit en av "De aderton" längst av alla i akademins historia. 1936 blev han filosofie hedersdoktor vid Lunds universitet. Samma år utsågs han till redaktör för Akademiens Post- och Inrikes Tidningar och sökte sig också över till Stockholms-Tidningen. Anders Österling stannade på Stockholms-Tidningen till tidningens nedläggning i februari 1966. Under de trettio åren på Stockholms-Tidningen blev hans intresse för utländsk litteratur blev alltmer utpräglat. Under sina sista år medverkade han i Sydsvenska Dagbladet Snällposten.[2] 1941 blev Österling vald till ständig sekreterare i Svenska Akademien. Hans tid som sekreterare i Svenska Akademien fram till 1964 präglas av en mängd kvalificerade nobelpristagare i litteratur.[4]

Anders Österling var från 1916 gift med Greta Sjöberg (1886-1966), som tidigare varit gift med Verner von Heidenstam.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Enligt författaren själv inleddes författarkarriären med dikter skrivna under pseudonym i Malmötidningens veckobilaga; det mesta som imitationer av Ola Hansson, Emil Kléen och K.G. Ossiannilsson. Han angav kontakten med Ernst Norlind som ovärderlig och Österlings första dikter publicerades i publikationen "Från Skåne" i Norlinds redaktion när Österling var 19 år. Anders Österlings första diktsamling, Preludier (1904), utkom samma år som han blev student, och väckte uppmärksamhet genom en yppig, romantiserande formgivning, ett rikt stämningsliv och en skönhetslängtan som gärna lyfte sig till hymnens tongångar. Den följdes av diktsamlingarna Offerkransar (1905) och Hälsningar (1907), det lyriska dramat Nattens röster (1906) och versberättelsen Döden inkognito (1908) vittnande om vilken lätthet och behag versen gav sig som hans uttrycksmedel, liksom hur villigt hans ingivelse fann motiv till dikter tack vare känslans lättrörlighet och givmildhet.

Årets visor (1907) och Blommande träd (1910) gav vittnesbörd om att han sökte närma sig verkligheten, det obetydliga, näraliggande i världen och finna det poetiskt, förenkla diktionen och flärdlöst tolka idyllernas själiska skönhet. Norrlandsresan (1908) följdes av sagospelet Bäckahästen (1909), rikt på skånska landskapsstämningar. Kurt Atterberg uppkallade en opera efter detta verk. Med Facklor i stormen (1913) utvidgades hans register på ett oväntat sätt; dikterna i denna samling tolkar en uppslitande kärlekskris och döljer ej heller dess erotiska fasetter eller diktjagets ibland ohöviska beteende.[5] Sånger i krig (1917) var ekon av första världskriget medan Idyllernas bok (1917) är melodisk, finstämd, fyllig, livsbejakande och skönhetsdrucken lyrik.

Drömmare och romantiker till sitt kynne visar han frändskap med Atterbom och den engelska sjöskolan och har med älskvärd och innerlig konst varit Skånes skaldiska tolk på ett i förhållande till A.U. Bååths och Ola Hanssons tidigare poesi fullt självständigt sätt. I Fränder och främlingar (1912) lämnade Österling utsökta tolkningar av engelsk, fransk, italiensk, tysk och dansk poesi; han har även översatt Hofmannsthals Elektra (1911).

Människor och landskap (1910), Minuter och sekunder (1912) och Tidsstämningar (1916) innehåller reseskisser och lyriska stämningsbilder från skilda länder och litterära essäer; Dagens gärning (1921) är ett urval av Österlings tidningsuppsatser, i vilka lyrikern uppenbarat sig som en lärd och skicklig psykologisk och estetisk kritiker med en förfinad och behagfull stil. Dessutom har Österling offentliggjort ett kort Minne af K. A. Melin (i Svenska akademiens Handlingar ifrån år 1886, bd XXXI, 1920) och ett utförligare av C.A. Hagberg (Svenska akademiens Handlingar ifrån år 1886, bd XXXIII), utgiven i utvidgad form, Carl August Hagberg (1921). Valda dikter utkom 1914 och i nytt urval 1919; Samlade Dikter 1–2 1945–46.

Österlings bana som författare blev den längsta i svensk litteraturhistoria, och han förblev öppen och nyfiken inför yngre generationer och deras litterära innovationer. I hans näst sista diktsamling Sent i livet 1970 finns en dikt om Hippies i San Francisco som uttrycker den 85-årige diktarens uppskattning inför den nya tidens musik och dess utövare – kanske inte så förvånande med tanke på att Österlings egen poesi från början varit full av sensuella och ibland erotiska uttryck.

Kritiker och ständig sekreterare[redigera | redigera wikitext]

Som kritiker i dagspressen och sekreterare i Svenska Akademien visade han på samma sätt ett öppet sinne för nyare och modernistisk litteratur, och 40- och 50-talen, då Österling var ständig sekreterare och hade ett stort inflytande på Akademiens utseende av Nobelpristagare kom att kraftigt höja prisets status och etablera det som en mer samtida utmärkelse. Han blev nära vän med Hjalmar Gullberg.

När svenska akademins femtioåriga Nobelprissekretess bröts 2012 framkom det att J.R.R. Tolkien var föreslagen för nobelpriset 1961 men att han dömdes ut av Österling med motiveringen att hans prosa inte höll måttet.[6] Österling var känd som en sträng och analytisk kritiker men var inte främmande för moraliska, politiska och taktiska avvägningar i sina nobelprisutlåtanden.[7] Han var bland annat starkt kritisk till Samuel Becketts och Vladimir Nabokovs kandidaturer och ifrågasatte om det kommunistiska engagemanget hos Pablo Neruda var förenligt med nobelprisets syfte.[8]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Colliander, Selma (1939). Anders Österlings under åren 1902–1938 utgivna skrifter: bibliografi. Lund. Libris 7321 
  • Colliander, Selma (1944). Anders Österlings under åren 1902–1938 utgivna skrifter: bibliografi. Suppl. 1, Anders Österlings under åren 1939–1943 utgivna skrifter. Lund. Libris 7322 
  • Tottie, Thomas (1964). Anders Österlings skrifter 1944–1963: bibliografi. Stockholm: Norstedt. Libris 8072101 
  • Willers, Uno (1974). Anders Österling: en bibliografi, 1964–1974. Acta Bibliothecae regiae Stockholmiensis, 0065-1060 ; 20. Stockholm. Libris 7588854. ISBN 91-7000-036-0 
  • Preludier (1904)
  • Offerkransar (1905)
  • Nattens röster (1906)
  • Hälsningar (1907)
  • Årets visor (1907)
  • Döden inkognito (1908)
  • Norrlandsresan (1908)
  • Bäckahästen (1909)
  • Människor och landskap (1910)
  • Blommande träd 1907–1909 (1910)
  • Minuter och sekunder (1912)
  • Fränder och främlingar (1912)
  • Facklor i stormen (1913)
  • Tidsstämningar (1916)
  • Sånger i krig (1917)
  • Idyllernas bok (1917)
  • Valda dikter (1919)
  • Dagens gärning (1921)
  • De sju strängarna (1922)
  • En fläkt av Indien (1923)
  • Levant (1924)
  • Jordens heder (1927)
  • Tonen från havet (1933)
  • Nya valda dikter (1934)
  • Skånska utflykter (1934)
  • Tio års teater 1925–1935 (1936)
  • Horisonter (1939)
  • Livets värde (1940)
  • Samlade dikter. 1 (1945)
  • Samlade dikter. 2 (1946)
  • Årens flykt (1947)
  • Jacob Jonas Björnståhl: minnesteckning
    (1947)
  • Samlade dikter (1949)
  • Skånska motiv (1950)
  • 6 dikter ur idyllernas bok (1952)
  • Vårens löv och höstens (1955)
  • Nicolovius och Söderslätt: kring de
    gamla prästgårdarna i Skåne
    (1957)
  • Skånska utflykter (1958)
  • Albert Ulrik Bååth: minnesteckning (1960)
  • En diktkrans (1961)
  • Dikten och livet: essäer (1961)
  • Ola Hansson: minnesteckning (1966)
  • Minnets vägar (1967)
  • Dikter (1970)
  • Sent i livet: dikter (1970)
  • Längtan till Italien (1971)
  • Idyllernas bok: valda dikter (1974)
  • Poesi och skånskt friluftsmåleri (1976)
  • Ögonblick: dikter 1971–78 (1978)
  • Hundra dikter (1981)
  • Grinden åt havet: ett urval dikter 1904–1978 (1985)
Översättningar
  • Hugo von Hofmansthal: Elektra: tragedi i en akt (Bonnier, 1911)
  • Fränder och främlingar: ett häfte lyriska öfversättningar (Bonnier, 1912). Ny uppl., tillökad och genomsedd, 1921
  • John Galsworthy: Broderskap (Fraternity) (Svenska Andelsförlaget, 1918)
  • Johann Wolfgang von Goethe: Ur min levnad: dikt och sanning (Bonnier, 1923–1925)
  • Anders Österling: Samlade dikter. 4, Fränder och främlingar (Bonnier, 1925)
  • Jean Giraudoux: Trojanska kriget blir inte av: pjäs i två akter (La guerre de Troie n'aura pas lieu) (Bonnier, 1938)
  • Hermann Hesse: Själens spegel: valda noveller (Bonnier, 1939) [utg. 1941]
  • Thomas Mann: De ombytta huvudena: en indisk legend (Bonnier, 1941)
  • Percy Bysshe Shelley: Den befriade Prometheus: lyriskt drama i fyra akter (Prometheus unbound) (Bonnier, 1942)
  • Johannes V. Jensen: Den långa resan (översättning Ingeborg Essén och Britte-Marie Wendbladh, dikterna ... till svenska av Anders Österling, Bonnier, 1944)
  • Salvatore Quasimodo: Poesie (Italica, 1959)
  • Italiensk klassisk lyrik i svensk tolkning (Italica, 1962)
  • Thornton Wilder: Vår lilla stad: pjäs i tre akter (otryckt översättning för Svenska teatern 1964)
  • Modern italiensk lyrik (Italica, 1964)
  • Italiensk lyrik från nio sekler (Bonnier, 1965)
  • Umberto Saba: Poesie (Italica, 1966)
  • Giuseppe Ungaretti: Poesie (Italica, 1968)
  • Eugenio Montale: Poesie (Italica, 1972)
  • François René Chateaubriand: Minnen från andra sidan graven (Forum, 1973)
  • Tommaso Campanella: La città del sole = Solstaten (översättning Paul Enoksson, två sonetter och en madrigal tolkade av Anders Österling, Italica, 1974)
  • Eugenio Montale: Dikter (Bonnier, 1975)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1947–2003, (CD-ROM version 3.0) Sveriges Släktforskarförbund, Riksarkivet 2003
  2. ^ [a b] Svenskt översättarlexikon, Jenny Westerström, "Anders Österling, 1884-1981".
  3. ^ Linder, E Hj. Fyra decennier av 1900-talet, 2. utg., Stockholm 1958, s.218
  4. ^ Lista över Svenska Akademiens ständige sekreterare
  5. ^ Linder, E Hj. Fyra decennier, Stockholm 1958, s.224f
  6. ^ http://www.guardian.co.uk/books/2012/jan/05/jrr-tolkien-nobel-prize, läst 14 april 2012
  7. ^ ”Greene tvåa på listan 1961”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/greene-tvaa-pa-listan-1961/. Läst 10 januari 2014. 
  8. ^ Kaj Scheuler (2 januari 2014). ”Svenska Akademien ratade både Beckett och Nabokov”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/svenska-akademien-ratade-immoralisk-succeroman_8864390.svd. Läst 10 januari 2014. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Lundberg, Johan (2000). En evighet i rummets former gjuten: dekadenta och symbolistiska inslag i Sven Lidmans, Anders Österlings och Sigfrid Siwertz lyrik 1904-1907. Eslöv: B. Östlings bokförl. Symposion. Libris 8370672. ISBN 91-7139-480-X 
  • Segerstedt, Torgny T. (1990). Två essäer upplästa i Svenska akademien. Stockholm: Svenska Akademien. Libris 1201063 
  • Westerström, Jenny (2013). Den unge Anders Österling: en litteraturmänniskas alla sidor 1884-1919. Stockholm: Atlantis. Libris 13362479. ISBN 9789173535953 
  • Westerström, Jenny (2013). Den ständige Anders Österling: en litteraturmänniskas alla sidor 1919-1981. Stockholm: Atlantis. Libris 13589261. ISBN 9789173536219 
  • Österling, Karin (1996). Skribentens landskap: Anders Österling och hans närmsta krets. Stockholm: Carlsson. Libris 7622135. ISBN 91-7203-149-2 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]