Henry Christensen

Från Wikipedia
Henry Christensen

Tid i befattningen
7 juli 197011 oktober 1971
Monark Fredrik IX
Företrädare Peter Larsen
Efterträdare Ib Frederiksen

Född 5 januari 1922
Köpenhamn, Danmark
Död 30 december 1972 (50 år)
Politiskt parti Venstre
Yrke Advokat, journalist & politiker
Ministär Regeringen Hilmar Baunsgaard
Maka Kirsten Elisabeth Rasmussen (gifta 1946)

Henry Christensen, född 5 januari 1922 i Köpenhamn, död 30 december 1972 i Glostrup, var en dansk advokat, chefredaktör, politiker och jordbruksminister (1970-1971). Han tillhörde partiet Venstre.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Henry Christensen var son till bilhandlaren Carl Christensen och Anna Kristine Hansen.[1] Efter preliminärexamen från Nykøbing S. borger- og realskole 1938 tog han studentexamen från Stenhus Gymnasium 1941.[1] Han studerade därefter juridik vid Köpenhamns universitet och tog examen 1948.[1] Efter tre års praktisk verksamhet blev han Landsretsadvokat i Østre Landsret 1951.[1] Han var politiskt engagerad och var under gymnasiestudierna aktiv i Liberale gymnasiaster och Danmarks Liberale Studerende.[1] På universitetet blev han vice ordförande för Venstres Ungdoms (VU) landsorganisation 1946 och var ordförande 1948-1951.[1] Han var därutöver kassör och sekreterare för VU:s regionalförbund för Själland och Bornholm.[2] Utöver sin juridiska och politiska karriär var Christensen en flitig läsarskribent i Venstres dagspress. Han var redaktör för Roskilde Dagblad (1959-1962) och efter dess sammanslutning med Østsjællands Folkeblad och Ringsted Folketidende till Dagbladet 1962 blev han anställd på den nya redaktionen.[1] Denna anställning behöll han till sin död. Hans ledarartiklar anses ha bidragit till Venstres förflyttning på den politiska skalan från ett huvudsakligen agrart parti till ett borgerligt-liberalt parti.[1]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Vid folketingsvalen 1947 och 1950 ställde han upp som Venstres kandidat i Roskildes valkrets.[1] Han blev invald 1953 för Hillerøds valkrets och behöll detta mandat till sin död 1972.[1] Han blev ledamot i Finansministeriets löneutredning av 1954 och i Finansministeriets löneråd (1957-1970 & 1971-1972) samt i Folketingets finansutskott (1961-1966), utrikesnämnd (1967-1970 & 1971-1972, varav som ordförande 1968-1970) och som ledamot i Nordiska rådet (1968-1970).[1] Han stod partiledaren Erik Eriksen nära men var även hängiven efterträdaren Poul Hartling, om än kritisk.[3] Tillsammans med bl.a. Erik Ninn-Hansen (Det Konservative Folkeparti) utformade han ett gemensamt valprogram för de båda partierna 1959.[3] De försökte samma år också få grönlandsministern Johannes Kjærbøl ställd inför riksrätt efter grönlandsfartyget M/S Hans Hedtofts förlisning.[3] Han var partiets skattepolitiska ordförande (från 1960), partiets politiska ordförande i Folketinget (från 1965) och gruppordförande (från 1968).[1] Inom Venstre var han ledamot i såväl partistyrelsen som det verkställande utskottet samt ordförande för Venstres regionalförbund på Själland och Bornholm (1965-1969).[1] Han var även ordförande för den pacifistiska och federalistiska föreningen Een verden (1958-1960).[1]

Efter att jordbruksministern Peter Larsen dog under mandatperioden utsågs Christensen till hans efterföljare 7 juli 1970. Trots att han prioriterade Venstres liberala mål framför jordbrukets mer protektionistiska önskemål sågs han som lojal.[3] Under sin korta mandatperiod genomförde han ändringar i lagstiftningen som underlättade jordbrukets strukturalisering, friare regler vid ihopslagning eller samdrift mellan jordbruk samt ökat ekonomiskt stöd till nyetablerade jordbrukare.[1] Efter att den borgerliga regeringen avgick i oktober 1971 blev han åter partiets gruppordförande i Folketinget.[1] Han dog en hastig död i december 1972.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]