Hettiter

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Uppslagsordet ”Hatti” leder hit. För orten i Indien, se Hutti.
Hettiska riket
Hattusa

ca 1750 f. Kr.–
ca 1190 f. Kr.


Hettiternas rike under Suppiluliuma I
Hettiternas rike under Suppiluliuma I
Huvudstad Hattusa
Språk Hettitiska
Statsskick Kungadöme
Sista kung Suppiluliuma II
Bildades ca 1750 f. Kr.


Upphörde ca 1190 f. Kr.



Hettiter var ett forntida indoeuropeiskt folk i centrala Mindre Asien. Hettitierna kan ha invandrat så tidigt som på 2000-talet f. kr., och övertog befintiga städer från urbefolkningen, hattierna. Hettiterna bildade så småningom en av bronsålderns mäktigaste riken med Hattusa som huvudstad [1]. 1340 f. kr. hade hettiterna blivit en dominerande makt i Mellanöstern.[2]

Hettiterna och de hettitiska kungarna omnämns visserligen Gamla testamentet, men deras betydelse i historien var länge nästan helt okänd. Under utgrävningarna i Boğazköy 1906 avslöjades huvudstaden Hattusa och dess rika arkiv. Där fanns texter på akkadiska som kunde läsas direkt, medan de hettitiska texterna kunde läsas efter det att de dechiffrerats 1915.[1]

Återupptäckten av hettiterna och Hattusa[redigera | redigera wikitext]

Hettiterna och de hettitiska kungarna omnämns Gamla testamentet, men det framgår inte av bibieltextena att hettiterna hade ett mäktigt rike med en huvudstad i Mindre Asien.[1][3] I Egyptiska källor användes istället termen Hatti, vilket också var det namn som hettitierna använde.[4]

Under utgrävningarna i Boğazköy 1906 avslöjade huvudstaden Hattusa och dess rika arkiv, vilket var en revolutionerande upptäckt. Där fanns texter på akkadiska som kunde läsas direkt, medan de hettitiska texterna kunde läsas efter det att de dechiffrerats 1915 av Bedrich Hrozný.[1]

Det hettitiska arkivmaterialet är mycket rikhaltigt och varierande, med korrespondens, fördrag, krönikor m.m. Arkiven innehåller även namn på städer och provinser i Mindre Asien. Många antika stadsnamn tycks ha hettitiska rötter.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det äldsta riket[redigera | redigera wikitext]

Pithana och hans son Anitta, hettitiska kungar av Kassura erövrade Nesa (Kanesh) och andra assyrika handelskolonier samt förstärde staden Hattusa (moderna Boğazköy) ca 1800 - 1750 f. Kr.. På 1600-talet återuppbyggdes staden under kung Hattusili I (ca 1650 –1620 f. kr.) och blev då hettiternas huvudstad. Hattiusili I underkuvade också norra Syrien (inklusive Aleppo) utöver stora delar av Mindre Asien. Hattusili I utsåg sin sonson Mursili till sin efterträdare enligt ett bevarat testamente. Under Mursili I (ca 1620–1590 f. Kr.) nådde det äldsta riket sin höjdpunkt när han med hjälp av hästdragna stridsvagnar gjorde en räd längst Eufrates mot Babylon (som då upplevde en stagnation) omkring 1600 f. kr. och denna händelse blev slutet för Babylons amoritiska kungadynasti.[1] Mursili I mördades[5] och efter hans död utbröt en dynastisk maktkamp och strider mot egypter och hurriter i Nordsyrien. Perioden efter Mursili I är inte känd i detalj. Kung Telipinu (ca 1525–1500 f. Kr.) lät utarbeta ett antal lagar som bland annat säkerställde succession. Han kunde därmed stabilisera hettitiska imperiet igen, men riket började stagnera.[1][2][5][6][3]

Övriga kungar under det äldsta riket:[3]

  • Hantili I (ca 1590–1560 f.Kr.)
  • Zidanta I (ca 1560–1550 f.Kr.)
  • Ammuna (ca 1550–1530 f.Kr.)
  • Huzziya I (ca 1530–1525 f.Kr.)

Mycket lite är känt från perioden efter 1500 f. Kr.[3]

Mellanriket (ca 1500–1430 f. Kr.)[redigera | redigera wikitext]

Väldigt lite är känt m denna period, men ett antal kunganamn är kända: Tahurwaili, Alluwamna, Hantili II, Zidanta II, Huzziya II, Muwatalli I, men vet praktiskt taget ingenting om kungarna själva.[3]

Stormaktsperioden (ca 1430–1200 f. Kr.)[redigera | redigera wikitext]

En ny period inleddes med Tudhaliya I (ca 1430 - 1410 f.Kr.), och under honom och hans efterföljare expanderade hettiterna och fick kontroll över Kizzuwadna (Kilicien) i den västra delen av Hurrian Mitanni-riket och norra Syrien (med Aleppo). Andra kungar från denna period var Hattusili II (ca 1410–1400 fvt), Tudhaliya II (ca 1400–1390 fvt), Arnuwanda I (ca 1390–1380 fvt) och Tudhaliya III (ca 1380–1370 fvt). Hurrianerna i Mitanni allierade sig med egyptierna och pressade mot gränserna för det hettitiska imperiet, som var nära att kollapsa.[3]

Under kung Suppiluliuma (ca 1380 -1346 f. kr.) återfick hettiterriket sin betydelse. Det hurritiska Mitanniriket erövrades efter det att Tushratta, Mitannirikets kung, mördats. Arzawa i väster erövrades och i norr pågick en konflikt med kaskafolket. Även med Egypten fördes sedan länge krig om herraväldet i Syrien. I och med Mitannirikets fall kom hettiterna även i konflikt med det med det assyriska riket. Egyptens farao Tutankhamuns änka Ankhesenamun ber i ett bevarat brev om en av kung Suppiluliumas söner som make. En av sönerna sändes till Egypten, men han hann mördas innan han kommer fram. Mursili II efterträdde Suppiluliuma som regerade i ca 35 år. Hans regeringen upptogs av strider på många fronter. Konflikten med Egypten nådde sin kulmen under efterträdaren Muwatalli II (ca 295–1282 f. Kr.) med slaget vid Kadesh. Muwatalli II och farao Ramses II tillskrev sig båda segern, men efter slaget slöt de lokala furstarna fördrag med hettiterna.[1][2] Mutiwalli II flyttade huvudstaden från Hattusa till Tarhuntassa. Hattusa förstördes och hettitdominierade områden i norr gick förlorade.

Muwatallis bror Hattusili (1275–1245 f. Kr.) återvann Hattusa och tog över tronen som Hattusili III.[3] Ca 1270 f. Kr. slöt han ett fredsfördrag med Egypten, som finns bevarat. Ramses II fick Hattusilis dotter som gemål. Hattusili III:s efterträdare Tudhaliya IV fick ta hand om oroligheter med assyrierna och även i väster blossade oroligheter upp. Tudhaliya IV fullföljde återuppgygnaden av Hattusa som påbörjats av fadern, fullbordade anläggandet av klipphelgedomen Yazılıkaya samt erövrade Cypern.[3][7]

Övriga kungar:[3]

  • Arnuwanda III (ca 1215–1210 f. Kr.)
  • Suppiluliuma II (ca 1210 - f. Kr.)

Kopplingar till Troja[redigera | redigera wikitext]

I hettitiskska källor förekommer: [8]

  • makten Ahhiyawa som troligen styftar på det mykenska Grekland
  • Wilusa som kan vara identisk med Illion, det vill säga Troja

Imperiets fall[redigera | redigera wikitext]

Efter 1200 f.Kr. föll det hettitiska riket samman. Samtidigt pågick oroligheter i hela östra medelhavsområdet som markerar övergången från brons- till järnålder. Hattusa förstördes, liksom städer i Nordsyrien och området övertogs av frygerna och assyrierna. [1]

Vi vet inte varför det hettitiska imperiet kollapsade. Det finns ett flertal hypoteser:[8]

  • Klimatförändingar i östra Medelhavsområdet
  • Egyptiska källor talar om anfallande sjöfolk i det östra Medelhavsområdet, men hettitiernas rike var ett inlandsrike, vilket talare emot sjöfolkshypotesen
  • Centraliserad bronsåldrsekonomi med monopol på varor slogs ut av en mer decentraliserad maritim järnålderseknomi

Nyhettitiska stater[redigera | redigera wikitext]

Småstatskulturenpräglade hela perioden från omkring 1100 till omkring 900 f.Kr. Arvet från hettitiska imperiet levde vidare i ett antal så kallade nyhettitiska ( småstater, såsom Tuwana, Tabal, Milid (nuvarande Malatya), Karkemish, och Sam’al (nuvarande Zincirli)[1][3]

Folk och språk[redigera | redigera wikitext]

Hettitierna övertog befintiga städer från urbefolkningen, hattierna.[1] Luvierna och palaerna invandrade sannolikt till Mindre Asien under samma period som hettiterna.[3] Hattiernas språk hattitiska var ett forntida icke-indoeuropeiskt språk.[9] Hettitiska, luviska och palaiska var indeuropeiska språk ur den den anatoliska språkgruppen. Hettitiska var det hettitiska rikets officiella språk. Språk är huvudsakligen belagt genom arkiven i huvudstaden Hattusa. Språket hörde hemma i rikets nordöstra delar. Den sydligare luviskan, som också kom att användas för offentliga ändamål.[10]

Konst och arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Hettitisk konst

Motiven i konsten är till stor del begränsade till kultiska scener och gudaskildringar. Kungar och drottningar avbildas när de utför prästerliga tjänster. Figurer huggna i relief på sten är typiska för hettitisk monumental konst. Palats- och tempelarkitekturen var storslagen. I Hattusa har man hittat massiva byggnadskomplex runt en central innergård. Ett magnifikt tempelkomplex ristades ut ur klipporna vid Yazilikaya, nära huvudstaden. Där finns de bäst bevarade skulpturverken i den karakteristiska hetitiska stilen.[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k] ”hettiter - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/hettiter. Läst 6 augusti 2022. 
  2. ^ [a b c] ”Hittite | Definition, History, Achievements, & Facts | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/Hittite. Läst 6 augusti 2022. 
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l] Barstad, Hans M.; Groth, Bente (2022-01-10). ”hettittene” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/hettittene. Läst 6 augusti 2022. 
  4. ^ ”Hatti - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/hatti. Läst 7 augusti 2022. 
  5. ^ [a b] ”Telipinu - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/telipinu. Läst 6 augusti 2022. 
  6. ^ ”Mursili I - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/mursili-i. Läst 6 augusti 2022. 
  7. ^ ”Tudhaliya IV - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/tudhaliya-iv. Läst 7 augusti 2022. 
  8. ^ [a b] ”The Hittites – In Our Time” (på engelska). uk-podcasts.co.uk. https://uk-podcasts.co.uk/podcast/in-our-time/the-hittites. Läst 7 augusti 2022. 
  9. ^ ”hattiska - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/hattiska. Läst 7 augusti 2022. 
  10. ^ ”hettitiska - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/hettitiska. Läst 8 augusti 2022. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]