Teraivävare

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Himalayavävare)
Hoppa till: navigering, sök
Teraivävare
Status i världen: Sårbar[1]
Finn's Weaver Baur Reservoir Uttarand India 05.10.2014.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljVävare
Ploceidae
SläktePloceus
ArtTeraivävare
P. megarhynchus
Vetenskapligt namn
§ Ploceus megarhynchus
AuktorHume, 1869
Synonymer
Himalayavävare
Hitta fler artiklar om fåglar med

Teraivävare[2] (Ploceus megarhynchus) är en hotad asiatisk fågel i familjen vävare inom ordningen tättingar.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Teraivävare är endemisk för terai på norra Indiska halvön. Den delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • P. m. megarhynchus – förekommer vid foten av södra Himalaya (Delhi och Uttar Pradesh till allra västligaste Nepal)
  • P. m. salimalii – förekommer i låg bergsterräng i nordöstra Indien (östra Nepal till Assam)

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

PloceusMegarhynchusSmit.jpg

Teraivävaren är en relativt stor vävare, 17 centimeter lång, med gul övergump, huvud och undersida med mörka örontäckare. Mantel, rygg och skapularer är kraftigt streckade. Honan är dovare i färgerna, framför allt på krona och nacke. Hona och hane utanför häckningstid av bayavävare är mindre med kortare, smalare näbb och saknar mörk bröstteckning.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Teraivävaren återfinns i gräsmarker med spridda träd, framför allt i säsongsmässigt översvämmade områden, men även i risfält. Den ses upp till 1.300 meter över havet. Fågeln livnär sig huvudsakligen av frön, bland annat hampa och ris. Den intar också insekter. Den födosöker i gräs och risfält bredvid bayavävare (Ploceus philippinus) och bengalvävare (Ploceus benghalensis).[4]

Fågeln häckar maj till augusti i Indien, i maj i Nepal. Den har ett polygynt häckningssystem, med upp till fyra honor på varje hane. Den häckar kolonivis, ibland i närhetetn av andra vävararter. Boet är bolliknande utan ingångstunnel men ofta med ett litet tak över entrén. Det placeras mellan nio och 20 meter över mark i ett träd, stött av en gren (inte hängande från en gren). Vissa kolonier förekommer i samma träd som svart drongo (Dicrurus macrocercus) som hjälper teraivävaren att försvara bona mot rovfåglar och kråkfåglar. Fågeln lägger två till fyra vita ägg som enbart ruvas av honan i 14-15 dagar.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Teraivävaren har alltid förekommit väldigt lokalt och försvinnandet av ett stort antal kolonier de senaste decennierna indikerar att den minskar. Populationen i Nepal uppskattas till färre än 50 individer. Den globala populationen är för närvarande satt till färre än 10.000 vuxna individer och det har föreslagits att det kan röra sig om så få som 3.000. IUCN kategoriserar arten som sårbar.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Det vetenskapliga artnamnet megarhynchus betyder "stornäbbad", av grekiskans μεγαλη (megalē) "stor" eller lång" och ῥυγχος (rhunkhos) "näbb".[5] Fågeln har på svenska även kallats himalayavävare.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Ploceus megarhynchus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-08-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b] Craig, A. (2017). Finn's Weaver (Ploceus megarhynchus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad https://www.hbw.com/node/61006 29 december 2017).
  5. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]