Hjalmar Heiberg
Utseende
Hjalmar Heiberg | |
Född | 27 september 1837[1] Oslo |
---|---|
Död | 25 september 1897[1][2] (59 år) Kristiania |
Begravd | Vår Frelsers gravlund |
Medborgare i | Norge |
Utbildad vid | Universitetet i Oslo |
Sysselsättning | Professor, patolog |
Arbetsgivare | Universitetet i Oslo |
Barn | Jean Heiberg (f. 1884) |
Föräldrar | Christen Heiberg |
Redigera Wikidata |
Hjalmar Heiberg, född den 27 september 1837 i Kristiania (nuvarande Oslo), död där den 25 september 1897, var en norsk patolog. Han var son till kirurgen Christen Heiberg.
Heiberg blev student 1855 och medicine kandidat 1862, varefter han i utlandet studerade mikroskopi och oftalmiatrik. Åren 1866–1869 var han assistent hos prosektorn vid Rigshospitalet och blev 1870 professor i medicin vid Oslo universitet. Heiberg invaldes 1893 i Vetenskapsakademien. I norska och utländska tidskrifter offentliggjorde han flera vetenskapliga uppsatser. Heiberg upptäckte tillsammans med sin kollega Emanuel Winge sambandet mellan giktfeber och hjärtklaffsfel.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Heiberg, 3. Hjalmar i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
- ^ [a b] SNAC, Hjalmar Heiberg, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Store norske leksikon, Hjalmar Heiberg.[källa från Wikidata]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|