Hoppa till innehållet

Hjalmar Holmquist

Från Wikipedia
Hjalmar Holmquist

Hjalmar Fredrik Holmquist, född 28 april 1873 i Sunnemo, död 1 februari 1945[1], i Lund, var en svensk teolog och kyrkohistoriker.

År 1903 blev han docent i kyrkohistoria vid Uppsala universitet, teol.lic. 1904 och prästvigdes samma år. År 1909 blev han professor i kyrkohistoria och symbolik vid Lunds universitet och teologie doktor 1910. Från 1920 var han kyrkomötesombud. Holmquists rika författarskap omfattar specialundersökningar i svensk kyrkohistoria, läroböcker för olika stadier av utbildningsväsendet och handböcker för universitetsundervisningen.

Fullständig förteckning över Hjalmar Holmquists tryckta skrifter 1899-1938, upprättad av Thede Palm publicerad i Från skilda tider. Studier tillägnade Hjalmar Holmquist, 1938

  • D. Johannes Mathiae Gothus (1903)
  • Gamla kyrkans historia (1907)
  • De svenska domkapitlens förvandling till lärarekapitel 1571-1687 (1908)
  • Medeltidens kyrkohistoria (1910)
  • Luther, Loyola, Calvin (1912)
  • Den lutherska reformationens historia (1915)
  • Martin Luther (1916)
  • Ur kristendomens historia mellan världskrigen 1814-1914 (1918)
  • Påvedömets historia 1800-1920 (1920)
  • Kyrkohistoria (3 bd, 1922-27)
  • Den svenska reformationens begynnelse 1523-31 (1923)
  • Den ryska kyrkan under bolsjevikväldet (1929)
  • Tvång, tolerans, samverkan (1929)
Företrädare:
Seved Ribbing
Inspektor för Wermlands nation
1910-1933
Efterträdare:
Sigurd Agrell