Holme
- För andra betydelser, se Holme (olika betydelser).
En holme är en liten, vanligen obebodd ö. Holmar återfinns bland annat i skärgårdar. Ordet används även i en vidare betydelse för små uppstickande bergknallar ute på fält (åkerholme) eller för fast mark omgärdat av en mosse eller sankmark. Tidigare kunde större öar avses, som exempelvis Stockholm, Helgeandsholmen, Riddarholmen, Bornholm och Klädesholmen.
Benämningen holme i skärgårdar till skillnad mot en ö är vanligen att en holme har en viss liten beväxlighet men med så liten yta och jordmån att flera träd svårligen kan växa på holmen. Distinktionen mellan holme och ö respektive mellan holme och skär är flytande. Många holmar som namngavs för flera hundra år sen har behållit benämningen holme fast de idag borde benämnas öar. När en holme har mycket liten beväxtlighet eller helt saknar jordmån benämns den ofta skär – därav benämningen skärgård, ett flertal skär inom ett begränsat geografiskt område.
Bertil Hedenstierna gjorde på 1940-talet ett försök att systematisera uppdelningen i öar, holmar, kobbar och skär. Enligt hans definition var en ö minst 50 hektar stor, en holme 5-50 hektar stor, en kobbe under 5 hektar och ett skär mindre än 1000 kvadratmeter stor.[1]
En forntida benämning på holme var ordet garn som förekommer exempelvis i namnet Södergarn och ögruppen Höggarn på Lidingö. Södergarn var för cirka 1000 år sen en separat ö skild från Lidingölandet och Höggarn skulle på 1500–1600-talen förmodligen ha benämnts Högholm eller i bestämd form Högholmen om den inte tidigare hade haft ett namn.
Se även
Källor
- ^ Sveriges öar, 3:e upplagan 2013, Anders Källgård s. 106.
