Höganäs AB
- Den här artikeln handlar om metallpulvertillverkaren, tidigare gruvan och keramiktillverkaren Höganäs AB;
- ej att förväxlas med keramiktillverkaren vid namn Höganäs Keramik sedan 1967.
Höganäs AB, före 1967 kallat Höganäsbolaget,[1][2] är ett svenskt företag grundat 1797, som idag specialiserar sig på metallpulvertillverkning. Företaget har sitt ursprung i det gamla bruket Höganäs och har fortfarande sitt huvudkontor i staden Höganäs i Skåne.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Företaget räknar sin historia från 1797, då Gustaf IV Adolfs Stenkolsverk grundas i Höganäs. Stenkolsbrytning har förekommit i Höganästrakten sedan 1500-talet, men 1796 upptäcktes en ny, rikhaltig åder. Initiativtagare var greve Eric Ruuth som till sin hjälp hade den engelska ingenjören Thomas Stawford och den svenska gruvingenjören Anders Polheimer. Ruuth hade dock gjort så stora investeringar i sin stenkolsgruva i Boserup, att han gick i konkurs, och göteborgsköpmannen K. Bagge köpte 1797 gruvan. Denna brytning av kol pågick ända fram till 1960-talet.
Ruuth hade upptäckt att hans stenkolsgruva i Boserup innehöll en eldfast lera, och denna lera hade han använt i sina stenkärlsfabriker Helsingborgs stenkärlsfabrik, Löfnäs stenkärlsfabrik och Ulfsunda stengodsfabrik. Höganäsgruvan, som gick mycket dåligt, fick 1825 statsanslag och genomgick en omorganisation, för att i stället för stenkolsbrytning använda leran i gruvan till keramisk produktion. 1826 startar man produktion av eldfast tegel, och 1833 av oglaserade eller blyglaserade stengodskärl, och 1835 börjar man producera saltglaserat stengods. Den tyske keramikern C. Berger anställdes 1831 för att leda tillverkningen och 1856 anställdes den danske skulptören Ferdinand Ring som modellör, något som kom att höja den konstnärliga kvaliteten på företagets produkter.
Huvudsakligen blev det dock hushållsgods som blev den viktigaste varan. Man vidgade sin produktion med åren och 1869 börjar man tillverka ledningsrör och asktegel 1879. På 1880-talet börjar man även framställa polykromt bemålat blyglaserat lergods i majolikastil. Den stora blomstringen kom sedan Åke Nordenfeldt blivit disponent 1889. Betydelsefull för fabrikens konstnärliga produktion blev Albin Hamberg, som var anställd 1889-1914. Som modellör anställdes 1897 Helmer Osslund vid fabriken, men stannade endast kvar i ett halvår. Rolf Adlersparre var anställd som disponentens sekreterare men modellerade även ett antal föremål för Helsingborgsutställningen 1903. Skulptören Emy von Teuchler utförde även några kärl för fabriken omkring 1905. Edgar Böckman var 1915-1926 anställd vid fabriken tillverkade där både fajans och saltglaserat lergods efter ledordet vackrare vardagsvara, och vann priser för sitt Höganäsgods vid Hemutställningen 1917.[3]
Under slutet av 1800-talet blev dock eldfast tegel en allt viktigare produkt, 1889 inköptes Stabbarps lertag, som kom att bli den viktigaste källan för Höganäs eldfasta lera. 1875 började man använda sig av gaseldade ugnar för bränningen.
1864 började man vid Vallåkra och Bökeberg bryta stenkol och eldfasta leror, och 1864 bildades Vallåkra Stenkols-Aktiebolag för att bryta kol i gruvan. 1890 övertog bolaget den tillverkning av eldfast tegel som sedan 1888 bedrivits av Svaneholms gods. 1870 bildades Kropps aktiebolag för att bearbetea stenkols- och lerfyndigheterna i trakterna av Bjuv. Dessa bolag slogs 1895 samman till Billesholms-Bjufs Aktiebolag. Genom sammanslagning med Höganäsbolaget bildades 1903 Höganäs-Billesholms AB. 1904 inköptes Skromberga Stenkols- och Lerindustri AB och bolaget hade under början av 1900-talet en rad gruvor i Höganäs, Bjuv, Skromberga, Gunnarstorp, Nyvång och Billesholm, samt fabriker i Höganäs, Bjuv, Skromberga, Hyllinge, Trollhättan och Nyvång.
Lerkärlstillverkningen upphörde 1926, och fabriken satsade helt på de saltglaserade produkterna. Tillverkning av hushållskärl i stengods fortsatte fram till 1954, medan vissa industriella kärl fortsatte att tillverkas en tid.[3] Företaget avnoterades 1987 men introducerades igen 1994. Det är ett av Sveriges äldsta företag.
Höganäs idag
[redigera | redigera wikitext]Höganäs AB ingick i Lindéngruppen från 1987 men blev börsnoterat 1994. Det köptes åter loss från börsen 2013 och ägs sedan dess via Höganäs Holding AB till lika delar av Lindéngruppen och Foundation Asset Management (FAM), det vill säga Wallenbergstiftelserna.[4][5]
Höganäs AB har fabriker bland annat i Japan, Indien, USA, Kina, Brasilien, England och Belgien. Utöver dessa länder finns det försäljningskontor i bland annat Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien, Korea och Taiwan.
I Sverige finns det två fabriker: en i Höganäs och en i Halmstad. Höganäs Halmstadverken (före detta Halmstads järnverk) tillverkar atomiserat järn som sedan vidareförädlas i Höganäs. Fabriken i Höganäs tillverkar även järnsvamp.
Järnpulver används till många olika saker, men främst till att sintra (pressa) kugghjul och metalldetaljer till exempelvis växellådor och symaskiner. Höganäs AB säljer även järnpulver till järnberikning av mat, järnpulver till svetstillsatsmaterial, flamsprutningspulver med mera. I varje personbil finns det några kilo järnpulverdetaljer.
Se även
[redigera | redigera wikitext]- CC Höganäs byggkeramik
- Höganäsmagasinet
- Höganäs gruvkanal
- Hettang (geologi), den geologiska tidsålder som avsatte den eldfasta leran i Höganäskrus
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Ann-Charlotte Weimarck , Torsten Weimarck (2005). Lergodset från Höganäsbolaget 1832-1926: engelsk sammanfattning (engelska) Tillgängliggjord på Lund University Publications. Raster förlag. Läst 30 november 2020.
- ^ Höganäsbolaget Signaturer.se, läst 30 november 2020.
- ^ [a b] Höganäskeramik Konst- och bruksföremål 1832-1926 Ann-Charlotte och Torsten Weimarck
- ^ Our businesses: Höganäs ABLindéngruppen. Läst 17 november 2017. Arkiverad 17 november 2017.
- ^ Innehaven Arkiverad 4 november 2016 hämtat från the Wayback Machine. FAM. Läst 2 november 2016.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Svenskt porslin - Fajans, porslin och flintgods; Helena Dahlbäck Lutteman
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1930.
- Nordisk familjebok, Uggleupplagan 1910
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- L'Estrade, Leif (2002). Från stenkol och lera till järnpulver : Höganäsbolaget genom två sekler. Nyhamnsläge: Gyllenstiernska Krapperupsstift. Libris 8850458. ISBN 91-87944-08-1
- Sjöbeck, Mårten (1964). Natur och odling inom området för 1700-talets skånska stenkolsarbeten. Höganäs: Höganäs-Billesholms AB. Libris 12125402
- Ring, Herman A (1894-1907). ”Höganäs Stenkolsbolag”. Sveriges industri - dess stormän och befrämjare. Stockholm: Eklund. Libris 2148639. https://runeberg.org/rhasvindus/3/0135.html
- Stenkol och lera : skildringar kring Höganäsbolagets och dess föregångares verksamhet. 1-4. [Stockholm]: [Almqvist & Wiksell/Geber]. 1953-1973. Libris 93807
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Höganäs AB.- Höganäs AB
- Stawfordska Sällskapet
|