Hoppa till innehållet

Ida Shepard Oldroyd

Från Wikipedia
Ida Shepard Oldroyd
Född25 november 1856
Goshen, Indiana, USA
Död9 juli 1940 (83 år)
Palo Alto, Kalifornien
NationalitetUSA
ForskningsområdeMalakologi, Konkologi
InstitutionerStanford University
Alma materUniversity of Michigan
Känd förMarine Shells of Puget Sound and Vicinity (1924)
The Marine Shells av West Coast of North America (1924 – 1927)

Ida Mary Shepard, född 25 november 1856 i Goshen, Indiana, USA, död 9 juli 1940 i Palo Alto, Kalifornien, var en amerikansk konkolog och kurator för geologi vid Stanford University i över 20 år, där hon byggde upp vad som en gång var den näst största samlingen av blötdjurskal i världen.

Oldroy gick i gymnasiet i Saline, Michigan, och studerade vid University of Michigan från 1883 till 1885, men utan att avlägga någon examen. År 1888 flyttade hennes familj till Long Beach, Kalifornien, där hon började samla skal av blötdjur. Tillsammans med sin make, Tom Shaw Oldroyd, samlade hon, huvudsakligen i södra Kalifornien, en stor samling med bland annat sällsynta exemplar som fastnat i fiskares nät.[1][2][3]

År 1914 rekryterades Oldroyd av California Academy of Science för att klassificera och packa en del av Henry Hemphills skalsamling som förberedelse för samlingens överförande till akademin efter Hemphills död. År 1916 anställdes hon av Stanford University, som då förvärvat Hemphill-samlingen, för att katalogisera denna. Ett år senare köpte Stanford Oldroyds privata samling och anställde paret Oldroyds som curatorer vid geologiska avdelningen, där de tjänstgjorde under resten av sitt liv. I mitten av 1920-talet var Stanfords skalsamling den näst största i världen.[4][5] De fortsatte att samla från Kalifornien och Washington, och åren 1929-30 reste de i världen för att samla och förbereda förvärvet av andra samlingar vid deras återkomst.[1][2][6]

År 1922 anställdes hon som konsult av American Museum of Natural History i New York, där hon tillbringade flera månader för att studera och organisera konkologinsamlingen. Oldroyd producerade flera rapporter och är känd för sina stora verk: Marine Shells of Puget Sound and Vicinity (1924) och The Marine Shells av West Coast of North America, en serie med fyra volymer publicerad 1924-1927. Oldroyd var fristående medlem av American Malacological Union och var dess vicepresident 1934 och hederspresident från 1935 till 1940.[1]

Vid tidpunkten för hennes död ansågs Stanfords skalsamling vara den största vid något amerikanskt universitet.[7][8] Oldroyd beskrev över 20 arter av blötdjur samt en korallart,.[1][ och hon är hedrad i namnen på fem blötdjursarter: Tellina idae Dall, 1891, Mitra idae Melvill, 1893, Alvania oldroydae Bartsch, 1911, Bittium oldroydae Bartsch, 1911 och Melanella oldroydae Bartsch, 1917.[9]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ [a b c d] Coan, Eugene V.; Kellogg, Michael G. (1990). "The Malacological Contributions of Ida Shepard Oldroyd and Tom Shaw Oldroyd". The Veliger. 33 (2): 174–184.
  2. ^ [a b] Creese, Mary R. S. (2000). Ladies in the Laboratory? American and British Women in Science, 1800–1900: A Survey of Their Contributions to Research. Scarecrow Press. p. 127. ISBN 978-0-585-27684-7.
  3. ^ Howes, Durward, ed. (1935). American Women: The Official Who's who Among the Women of the Nation, 1935–36. Los Angeles: Richard Blank Publishing Company. p. 413.
  4. ^ "Stanford's Shell Collection". Oakland Tribune. November 1, 1925. p. 59 – via NewspaperArchive.com. (Subscription required (help)).
  5. ^ "University Shell Collection Second Largest in World". The Daily Palo Alto. 68 (14). 20 October 1925. p. 4.
  6. ^ Anonymous (1942). "Ida Shepard Oldroyd". Nautilus. 55 (4): 140–141.
  7. ^ "Stanford Shell Expert Succumbs". The Stanford Daily. 97a (8). 18 July 1940. p. 3.
  8. ^ Associated Press (July 10, 1940). "Stanford Collection Curator, 85, Dies". Oakland Tribune – via NewspaperArchive.com.
  9. ^ Hans G. Hansson (1997-11-14). "Biographical Etymology of Marine Organism Names (BEMON)". Tjärnö Marine Biological Laboratory, Göteborg University. Hämtad 14 november 2015.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]