Immunanalys

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Immunanalys är ett samlingsbegrepp för flera olika laboratorietekniker för att mäta eller påvisa ett ämne med hjälp av immunologiska metoder. Några exempel på immunanalyser är enzymkopplad immunadsorberande analys (ELISA), Radioimmunologisk analys (RIA) och Western blot.

Immunoassays finns i många olika format och variationer. Immunanalyser kan köras i flera steg med reagens som tillsätts och tvättas bort eller separeras vid olika punkter i analysen. Flerstegsanalyser kallas ofta separationsimmunanalyser eller heterogena immunanalyser. Vissa immunanalyser kan utföras helt enkelt genom att blanda reagensen och provet och göra en fysisk mätning. Sådana analyser kallas homogena immunanalyser, eller mindre ofta icke-separationsimmunanalyser.

Användningen av en kalibrator används ofta i immunanalyser. Kalibratorer är lösningar som är kända för att innehålla analyten i fråga, och koncentrationen av denna analyt är allmänt känd. Jämförelse av analysens svar på ett verkligt prov mot analysens svar producerat av kalibratorerna gör det möjligt att tolka signalstyrkan i termer av närvaron eller koncentrationen av analyten i provet.

Princip[redigera | redigera wikitext]

Immunanalyser förlitar sig på en antikropps förmåga att känna igen och binda en specifik makromolekyl i vad som kan vara en komplex blandning av makromolekyler. I immunologi kallas den speciella makromolekyl som är bunden av en antikropp som ett antigen och området på ett antigen till vilket antikroppen binder kallas en epitop.

I vissa fall kan en immunanalys använda ett antigen för att detektera närvaron av antikroppar, som känner igen det antigenet, i en lösning. Med andra ord, i vissa immunanalyser kan analyten vara en antikropp snarare än ett antigen.

Förutom bindningen av en antikropp till dess antigen är det andra nyckelfunktionen i alla immunanalyser ett medel för att producera en mätbar signal som svar på bindningen. De flesta, men inte alla, immunanalyser involverar kemiskt bindande antikroppar eller antigener med någon form av detekterbar märkning. Ett stort antal etiketter finns i moderna immunanalyser, och de möjliggör upptäckt på olika sätt. Många etiketter är detekterbara eftersom de antingen avger strålning, ger en färgförändring i en lösning, fluorescerar under ljus eller kan induceras att avge ljus.

Bibliographie[redigera | redigera wikitext]

  • Berson S. A., Yalow R. S., Bauman A., Rothschild M. A. and Newerly K., Insulin-I131 metabolism in human subjects: demonstration of insulin binding globulin in the circulation of insulin treated subjects, Journal of Clinical Investigation, vol. 35, no. 2, 170-190 (1956)
  • Yalow R. S. and Berson S. A., Immunoassay of endogenous plasma insulin in man, Journal of Clinical Investigation, vol. 39, no. 7,1157-1175 (1960)
  • Yalow R. S. and Berson S. A., Immunoassay of plasma insulin in man, Diabetes, vol. 10, no. 5, 339-344 (1961)
  • Wide L. and Porath J., Radioimmunoassay of proteins with the use of Sephadex-coupled antibodies, Biochimica et Biophysica Acta - General Subjects, vol. 130, no. 1, 257-260 (1966)
  • Nakane P. K. and Pierce G. B. Jr., Enzyme-labeled antibodies for the light and electron microscopic localization of tissue antigens, Journal of Cell Biology, vol. 33, no. 2, 307-318 (1967)
  • Avrameas S., Coupling of enzymes to proteins with glutaraldehyde. Use of the conjugates for the detection of antigens and antibodies, Immunochemistry, vol. 6, no. 1, 43-52 (1969)
  • Engvall E. and Perlmann P., Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA). Quantitative assay of immunoglobulin G, Immunochemistry, vol. 8, no. 9, 871-874 (1971)
  • van Weemen B. K. and Schuurs A. H. W. M., Immunoassay using antigen-enzyme conjugates, FEBS letters, vol. 15, no. 3, 232-236 (1971)
  • van Weemen B. K. and Schuurs A. H. W. M., Immunoassay using hapten-enzyme conjugates, FEBS letters, vol. 24, no. 1, 77-81 (1972)
  • Pittman J. A. Jr., RIA: An historical note, Clinical Chemistry, vol. 19, no. 7, 793 (1973)
  • van Weemen B. K. and Schuurs A. H. W. M,, Immunoassay using antibody-enzyme conjugates, FEBS letters, vol. 43, no. 2, 215-218 (1974)
  • Voller A., Bidwell D. E. and Engvall E., A microplate method of enzyme-linked immunosorbent assay and its application to malaria, Bulletin of the World Health Organization, vol. 51, no. 2, 209-211 (1974)
  • Voller A., Bidwell D. E. and Bartlett A., Enzyme immunoassays in diagnostic medicine, Bulletin of the World Health Organization, vol. 53, no. 1, 55-65 (1976)
  • Yalow R. S., Citation Classic, Current Contents, 14, 98 (1977)
  • Yalow R. S., Radioimmunoassay: a probe for the fine structure of biologic systems, Science, vol. 200, no. 4347, 1236-1245 (1978)
  • Engvall E., Citation Classic, Current Contents, 12, 16 (1987)
  • Voller A. and Bidwell D. E., Better health care with microplate ELISA, Citation Classic, Current Contents, 17, 14 (1989)
  • Mujumdar R. B., Ernst L. A., Mujumdar S. R. and Waggoner A. S., Cyanine dye labeling reagents containing isothiocyanate groups, Cytometry, vol. 10, no. 1, 11-19 (1989)
  • Yalow R. S., Remembrance project: origins of RIA, Endocrinology, vol. 129, no. 4, 1694-1695 (1991)
  • Engvall E., Perspective on the historical note on EIA/ELISA by Dr. R. M. Lequin, Clinical Chemistry, vol. 51, no. 12, 2225 (2005)
  • van Weemen B. K., The rise of EIA/ELISA, Clinical Chemistry, vol. 51, no. 12, 2226 (2005)
  • Lequin R. M., Enzyme Immunoassay (EIA)/Enzyme-Linked Immunosorbent Assay (ELISA), Clinical Chemistry, vol. 51, no. 12, 2415-2418 (2005)
  • Avrameas S., Historical background of the invention of EIA and ELISA, Clinical Chemistry, vol. 52, no. 7, 1430-1431 (2006)
  • Hammarström S., Berzins K., Biberfeld P., Engvall E., Hammarström M.-L., Holm G., Troye-Blomberg M. and Wahlgren M., Peter Perlmann 1919-2005, Scandinavian Journal of Immunology, vol. 63, no. 6, 487-489 (2006)