In Flames

Från Wikipedia
(Omdirigerad från In flames)
In Flames
In Flames på Sonisphere, Stockholm 2011
BakgrundSverige Göteborg, Sverige
GenrerMelodisk death metal, alternativ metal, melodisk groove metal, alternativ rock
År som aktiva1990
SkivbolagWrong Again, Nuclear Blast, Century Media
Relaterade artisterAll Ends, Carnal Grief, Carrion Carnage, Cemetary, Ceremonial Oath, Circle Six, Dark Tranquility, Dawn, Desecrator, Diabolique, Dimension Zero, Dream Evil, Engel, Funeral Feast, Gardenian, HammerFall, Mercury Tide, Mrs. Hippie, Niden Div. 187, Passenger, Purgamentum, The Resistance, Retaliation, Sacrilege, Sarcazm, Sinergy, Tiamat
WebbplatsOfficiell webbplats
Medlemmar
Anders Fridén
Björn Gelotte
Chris Broderick
Tanner Wyane
Tidigare medlemmar
Mikael Stanne
Henke Forss
Joakim Göthberg
Glenn Ljungström
Anders Iwers
Carl Näslund
Johan Larsson
Anders Jivarp
Daniel Erlandsson
Jesper Strömblad
Daniel Svensson
Peter Iwers
Joe Rickard
Niclas Engelin
Bryce Paul Newman
Utmärkelser

In Flames är ett svenskt metalband från Göteborg, som bildades 1990. De är ett av Sveriges största hårdrocksband och ses som pionjärer i genren melodisk dödsmetall.[2][3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Anders Fridén, Sonisphere 2011
Björn Gelotte, Sonisphere 2011
Peter Iwers, Sonisphere 2011
Niclas Engelin, Sonisphere 2011

1990 - 1999[redigera | redigera wikitext]

In Flames skapades 1990 av Jesper Strömblad, som då lämnat sitt tidigare dödsmetallband Ceremonial Oath. In Flames betraktades i början mer som ett "projekt" än ett band, och de enda fasta medlemmarna blev Johan Larsson och Glenn Ljungström. Övriga inblandade musiker, exempelvis Mikael Stanne som vokalist, medverkade bara tillfälligt.

In Flames spelade in en demo som skickades till skivbolaget Wrong Again Records och ledde till skivkontrakt. Debutalbumet Lunar Strain släpptes 1994 och blev en framgång i undergroundscenen. Den efterföljande EP:n Subterranean från samma år ledde till nytt skivkontrakt med det tyska skivbolaget Nuclear Blast. Som fasta bandmedlemmar tillkom Anders Fridén på sång och Björn Gelotte på trummor.

Bandets andra album The Jester Race (1996) blev en internationell framgång inom metal-genren och medförde konserter ute i Europa. Efter den inspelningen av det tredje albumet Whoracle (1997) valde Johan Larsson och Glenn Ljungström att lämna bandet. De ersattes av Peter Iwers och Niclas Engelin som detta år gjorde sina In Flames-debuter på en miniturné med Dimmu Borgir.

1999 - 2009[redigera | redigera wikitext]

Efter Whoracle-turnén, som tog bandet till Europa och Japan, hoppade Niclas Engelin av för att fokusera på sitt eget band Gardenian. Björn Gelotte övergick då från trummor till gitarr, och som ny trummis anslöt Daniel Svensson.

Banduppsättningen Strömblad, Gelotte, Fridén, Iwers och Svensson kom att förbli permanent fram till 2009, med albumen Colony (1999), Clayman (2000), Reroute To Remain (2002), Soundtrack To Your Escape (2004), Come Clarity (2006) och A Sense of Purpose (2009).

2009 - 2016[redigera | redigera wikitext]

I februari 2009 informerade bandet på sin officiella webbplats att Jesper Strömblad skulle ta en paus från bandet av personliga skäl. Vikarierande livegitarrist blev Niclas Engelin.[4] Ett år senare, den 12 februari 2010, meddelade Strömblad att han slutat i In Flames permanent.[5] Strömblad har i senare intervjuer varit öppen med att avhoppet berodde på hans alkoholism och panikångest.[6] Niclas Engelin fortsatte som livegitarrist och meddelades i februari 2011 vara permanent medlem.[7]

Under de följande åren släpptes albumen Sounds of a Playground Fading (2011) och Siren Charms (2014).

I november 2015 meddelade Daniel Svensson att han valt att lämna In Flames.[8] Ny trummis blev amerikanen Joe Rickard, som i september 2016 meddelades vara permanent medlem.[9]

I november 2016 meddelade även Peter Iwers att han valt att lämna In Flames.[10]

Det sista skivsläppet med banduppsättningen Gelotte, Fridén, Engelin, Iwers och Svensson blev livealbumet / konsertvideon Sounds from the Heart of Gothenburg (2016).

2016 - 2019[redigera | redigera wikitext]

Ny trummis blev amerikanen Joe Rickard, som i september 2016 meddelades vara permanent medlem.[9] Med Rickard på trummor gjordes albumet Battles (2016).

I november 2016 meddelade Peter Iwers att han skulle lämna In Flames. Som ny basist tillkom amerikanen Bryce Paul Newman under 2018.[10] Joe Rickard lämnade In Flames i juli 2018 och ersattes av amerikanen Tanner Wayne.[11]

Under 2019 kom Niclas Engelin att ta en paus från In Flames, och vikarierande livegitarrist blev amerikanske Chris Broderick. Något officiellt avhopp eller avsked för Engelin har aldrig meddelats, men sedan 2022 är Broderick permanent medlem.[12]

2020 -[redigera | redigera wikitext]

I februari 2023 utkom bandets senaste album Foregone.

Basisten Newman lämnade In Flames i juni 2023. Som ersättande livebasist rekryterades amerikanske Liam Wilson.[13]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

In Flames fick Regeringens exportpris under Grammisgalan 2006. Det var första gången ett hårdrocksband vann priset. "Tack vare In Flames har nu Sverige ett metalband i absolut världsklass", sa dåvarande ekonomiminister Thomas Östros.

In Flames har vunnit tre grammisar i kategorin Bästa hårdrock, för Soundtrack to Your Escape, Come Clarity och A Sense of Purpose. In Flames har även varit nominerade till Året artist och Årets hårdrock på P3 Guld.

Come Clarity blev av Aftonbladets läsare utsedd till 00-talets bästa svenska skiva.[14]

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande medlemmar
Tidigare medlemmar
Tidslinje
Turnerande medlemmar
Bidragande musiker (studio)

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Demo
Studioalbum
EP
Singlar
Samlingsalbum
  • 1997Whoracle / The Jester Race
  • 2000Bullet Ride
  • 20118 Songs
  • 20161993-2011
Video
Annat
  • 1997Live & Plugged (VHS) (delad video: In Flames / EverEve / Darkseed)
  • 2002Nothing / Reroute to Remain (delad promo-CD: In Flames / Meshuggah)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online, www.regeringen.se, läst: 27 juli 2023.[källa från Wikidata]
  2. ^ Biografi av Mike DaRonco på allmusic.com
  3. ^ Metal-archives: In Flames
  4. ^ In Flames webbplats - "Jesper sits out tour!" 2009-02-03 Arkiverad 8 januari 2008 hämtat från the Wayback Machine. Läst 14 februari 2009
  5. ^ ”Nyheter 12 februari 2010”. In Flames webbplats. Arkiverad från originalet den 5 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100205183842/http://www.inflames.com/News.aspx. Läst 13 februari 2010. 
  6. ^ "Alkoholism, ångest och In Flames" https://barametal.wordpress.com/2016/05/03/alkoholism-angest-och-in-flames-unik-intervju-med-jesper-stromblad/
  7. ^ ”Band”. In Flames webbplats. Arkiverad från originalet den 21 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110621072158/http://www.inflames.com/Band.aspx. Läst 3 mars 2011. 
  8. ^ ”Time to turn the page”. In Flames på Facebook. https://www.facebook.com/inflames/photos/a.135143819867719.20039.134855083229926/908162739232486/?type=3&theater. Läst 22 november 2015. 
  9. ^ [a b] ”IN FLAMES Announces New Drummer”. Blabbermouth. http://www.blabbermouth.net/news/in-flames-announces-new-drummer/. Läst 17 september 2016. 
  10. ^ [a b] Peter Iwers (29 november 2016). ”Friends, I have decided to leave In Flames to pursue other endeavours.”. Facebook. In Flames. https://www.facebook.com/inflames/photos/a.135143819867719.20039.134855083229926/1145549445493813/?type=3. Läst 30 november 2016. 
  11. ^ ”In Flames Recruits Drummer Tanner Wayne”. Blabbermouth.net. 5 juli 2018. http://www.blabbermouth.net/news/in-flames-recruits-drummer-tanner-wayne/. Läst 5 juli 2018. 
  12. ^ "Under pandemin gick In Flames och gitarristen Niclas Engelin skilda vägar. I stället anslöt amerikanske Chris Broderick..." https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/76mGXo/in-flames-vagrar-blicka-bakat
  13. ^ ”The REAL reason I left In Flames...” (på amerikansk engelska). Bryce Paul. 8 juni 2023. http://brycepaul.com/blog/2023/6/8/the-real-reason-i-left-in-flames. Läst 9 februari 2024. 
  14. ^ ”00-talets bästa skiva”. Aftonbladet. 27 december 2009. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article12211555.ab. Läst 24 mars 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]