Indianernas teckenspråk

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Extracts of the film taken during the 1930 Conference on PISL conservation.

Prärieindianernas teckenspråk (eng. Plains Indian Sign Language) är ett teckenspråk som inte i första hand var avsett för döva. Det användes i stället förr i tiden som ett mellanfolkligt hjälpspråk mellan olika prärieindianer; Blackfoot, Cheyenner, Sioux, Kiowa och Arapaho med flera. Deras talspråk är mycket olika varandra.

Pidginspråk[redigera | redigera wikitext]

Prärieindianernas teckenspråk är ett pidginspråk i vilket i stort sett alla tecken är avbildande eller efterhärmande, "ikoniska". På grund av detta var språket lättbegripligt även för europeiska invandrare, som också använde det aktivt i sina kontakter med de infödda. Redan i en rapport av Francisco Vázquez de Coronado (Coronado-expeditionen, 1540 – 1542) omnämns det att indianerna var kapabla att göra sig mycket väl förstådda med hjälp av tecken. Teckenspråkets användning avtog efterhand i och med att engelskan spreds. Under 1900-talets första hälft gjordes försök att popularisera språket bland scouter.

Handikappspråk[redigera | redigera wikitext]

Mot seklets slut började språket användas som hjälpmedel för handikappade som inte är i stånd att använda vanligt språk (inte heller vanligt teckenspråk). I denna funktion används även Blissymboler, som ursprungligen var avsedda att användas för mellanfolklig kommunikation.

Referenser[redigera | redigera wikitext]