Hoppa till innehållet

Ing-Marie Eriksson

Från Wikipedia
Ing-Marie Eriksson
Ing-Marie Eriksson vid genombrottet 1965.
Ing-Marie Eriksson vid genombrottet 1965.
Född30 september 1932
Sikås, Hammerdals församling, Jämtlands län
Död10 februari 2025 (92 år) [1]
Österhaninge distrikt, Haninge kommun, Stockholms län
YrkeFörfattare, ämneslärare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
Verksam19652015

Ingrid Maria (Ing-Marie) Eriksson Sabbadini, född Eriksson 30 september 1932 i Sikås i Hammerdals församling[2] i Jämtlands län, död 10 februari 2025 i Österhaninge distrikt i Haninge kommun i Stockholms län,[1][3][4] var en svensk författare.

Ing-Marie Eriksson växte upp i Sikås som dotter till banarbetaren Erik Jönsson och Ingrid Mårtensson.[2][5] Hon studerade vid Stockholms universitet där hon blev fil. kand. 1963 och fil. mag. 1966, samtidigt som hon verkade som lärare. Hon studerade språk i Frankrike, Tyskland och Italien samt bodde åren 1973–1974 på Sicilien.

Ing-Marie Eriksson debuterade 1965 med romanen Märit som ledde till ett tryckfrihetsåtal, då några grannar i Sikås ansåg sig förtalade av hennes bok, och hon fälldes senare i tingsrätt och hovrätt.[6]

Eriksson var medlem i författarkooperativet Hanveden. Hon är gravsatt på Österhaninge kyrkogård.[7]

  • 1965Märit (roman)
  • 1968I Getsemane (roman)
  • 1969Segerhuva (roman)
  • 1972Sista slåttersommaren (roman)
  • 1975De övergivna
  • 1978En gäst och främling (roman)
  • 1980Årsringen (roman)
  • 1985Resenärerna
  • 1990Porträttet
  • 1994Vännen från fjärran (roman)
  • 1997Förföraren (roman)
  • 2004När kastanjerna blommar i Paris (roman)

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]