Ingela Strandberg
| Ingela Strandberg | |
| Född | 26 februari 1944 Grimeton |
|---|---|
| Yrke | Författare, översättare, journalist, musiker |
| Nationalitet | Svensk  |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1973 – |
Åsa Ingela Bernice Strandberg, född 26 februari 1944 i Grimeton utanför Varberg, är en svensk poet, författare, dramatiker, översättare, journalist och musiker.
Biografi
Hon började arbeta som reporter på Hallandsposten som 18-åring och är utbildad journalist. Hon är född och uppvuxen i Halland där hon fortfarande bor med sin familj.
Strandberg tar i sina böcker ofta moraliskt utpekade personer i försvar. Dessa kan vara gravida flickor, omaka par, skabbiga rävar eller andra. Hon utsätter ofta sina kvinnliga rollfigurer för svåra prövningar, som i Genom brunnarna till havet (1987) och Blank päls och starka tassar (TV-drama 1993, roman 1995).[1]
I flera av hennes diktsamlingar – inklusive Blues för snöigt landskap (1994), Lyssnaren (1997) och Lilla svarta hjärta (1999) – är naturen ett viktigt tema. Andra berörda ämnen och teman är ensamhet (Bäste herr Thoreau, 2008) och barndomsminnen (En för att stanna, en för att gå, 2011).[1]
I motiveringen till Werner Aspenströmspriset beskrivs Strandberg som "föränderlighetens poet – få har som hon skrivit om den inre oro vars ständiga flyktsignaler fyller gårdsplanen med vägskäl."[2]
Hon kan enligt akademiledamoten Göran Malmqvist uppfattas som en sentida romantiker.[3] Hennes engelske översättare Scott Minars ser släktskap med Celans poesi.[4]
Bibliografi
- 1973 – Tomas får en vän (barnbok)
- 1974 – Flickebarn
- 1975 – Vår snurrande jord och folkhemmet
- 1975 – Visor i vinden
- 1975 – Jenny, Petra och den mystiske mannen
- 1976 – Genom pärleporten
- 1976 – Jan gör årets kupp
- 1977 – I kvinnorum
- 1977 – En lösdrivares söndag
- 1978 – Men kråkorna visste ingenting
- 1979 – Jordlöparen
- 1979 – Pojken mitt i världen
- 1981 – Hemligheter
- 1982 – Mannen som trodde att han var Fritiof Andersson
- 1984 – Ett rum för natten (lyrik)
- 1987 – Genom brunnarna till havet
- 1991 – Väg 153 (lyrik)
- 1994 – Blues för snöigt landskap (lyrik)
- 1995 – Blank päls och starka tassar
- 1997 – Lyssnaren (lyrik)
- 1999 – Lilla svarta hjärta
- 1999 - Le royaume des bois d'Élans. Översättare Virginie Büschel
- 2000 – En indian i Seattle
- 2001 - Låt dem aldrig ta dig (visor, CD)
- 2002 – Häger på Stockholms central
- 2008 – Bäste herr Thoreau.
- 2011 - En för att stanna en för att gå
- 2014 - Den stora tystnaden vid Sirius nos
- 2014 - I dreamt of Sam Shepard last night. Översättare Göran Malmqvist
- 2016 - Vid oro skog (dikter i urval)
- 2016 - Gud, naturen och svartrockarna (CD, dikter, sånger och uppläsning ur Genom pärleporten)
Priser och utmärkelser
- 1986 – Dan Andersson-priset
- 1987 – Landsbygdens författarstipendium
- 2008 – Hallandsakademiens kulturpris
- 2009 – Doblougska priset
- 2011 - Hallands nyheter kulturstipendium
- 2014 – Bellmanpriset
- 2017 - Werner Aspenströmpriset
Referenser
- ^ [a b] Ingela Strandberg i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 25 april 2017.
- ^ ”Werner Aspenströmpriset | Werner Aspenström-sällskapet”. xn--werneraspenstrmsllskapet-5bc97b.se. http://xn--werneraspenstrmsllskapet-5bc97b.se/aspenstrompriset/. Läst 14 november 2017.
- ^ Itkes-Sznap, Gabriel. ”En alltför ouppmärksammad poet”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/en-alltfor-ouppmarksammad-poet. Läst 2 maj 2017.
- ^ ”Scott Minar - Introducing Ingela Strandberg” (på engelska). laurelreview.org. http://laurelreview.org/issues/toc/471/scott-minar-introducing-ingela-strandberg. Läst 2 maj 2017.
Externa länkar
- Ingela Strandberg, egen webbplats.
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.