Ingela Strandberg
| Ingela Strandberg | |
 Ingela Strandberg på Poesimässan 2018 på Stockholms Stadsbibliotek. | |
| Född | 26 februari 1944 Grimeton |
|---|---|
| Yrke | Författare, översättare, journalist, musiker |
| Nationalitet | Svensk  |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1973 – |
Åsa Ingela Bernice Strandberg, född 26 februari 1944 i Grimeton utanför Varberg, är en svensk poet, författare, dramatiker, översättare, journalist och musiker.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Hon började arbeta som reporter på Hallandsposten som 18-åring och är utbildad journalist. Hon är född och uppvuxen i Halland där hon fortfarande bor med sin familj.
Författarskap[redigera | redigera wikitext]
Strandberg tar i sina böcker ofta moraliskt utpekade personer i försvar. Dessa kan vara gravida flickor, omaka par, skabbiga rävar eller andra. Hon utsätter ofta sina kvinnliga rollfigurer för svåra prövningar, som i Genom brunnarna till havet (1987) och Blank päls och starka tassar (TV-drama 1993, roman 1995).[1]
I flera av hennes diktsamlingar – inklusive Blues för snöigt landskap (1994), Lyssnaren (1997) och Lilla svarta hjärta (1999) – är naturen ett viktigt tema. Andra berörda ämnen och teman är ensamhet (Bäste herr Thoreau, 2008) och barndomsminnen (En för att stanna, en för att gå, 2011).[1] Frihetslängtan är central i Att snara en fågel (2018).[2]Temat för den senaste samlingen Nattmannen (2020) är den föraktade och fruktade nattmannen eller rackaren som står för mörker, fara och död, inre och yttre. Miljön med landsbygdens natur, lantbruk, djur och ödsliga busskurer igenkänns och återfinns som i tidigare diktsamlingar. [3][4][5]
I motiveringen till Werner Aspenströmspriset beskrivs Strandberg som "föränderlighetens poet – få har som hon skrivit om den inre oro vars ständiga flyktsignaler fyller gårdsplanen med vägskäl."[6]
Hon kan enligt akademiledamoten Göran Malmqvist uppfattas som en sentida romantiker.[7] Hennes engelske översättare Scott Minar ser släktskap med Celans poesi.[8]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- 1973 – Tomas får en vän (barnbok)
- 1974 – Flickebarn
- 1975 – Vår snurrande jord och folkhemmet
- 1975 – Visor i vinden
- 1975 – Jenny, Petra och den mystiske mannen
- 1976 – Genom pärleporten
- 1976 – Jan gör årets kupp
- 1977 – I kvinnorum
- 1977 – En lösdrivares söndag
- 1978 – Men kråkorna visste ingenting
- 1979 – Jordlöparen
- 1979 – Pojken mitt i världen
- 1981 – Hemligheter
- 1982 – Mannen som trodde att han var Fritiof Andersson
- 1984 – Ett rum för natten (lyrik)
- 1987 – Genom brunnarna till havet
- 1991 – Väg 153 (lyrik)
- 1994 – Blues för snöigt landskap (lyrik)
- 1995 – Blank päls och starka tassar
- 1997 – Lyssnaren (lyrik)
- 1999 – Lilla svarta hjärta
- 1999 - Le royaume des bois d'Élans. Översättare Virginie Büschel
- 2000 – En indian i Seattle
- 2001 - Låt dem aldrig ta dig (visor, CD)
- 2002 – Häger på Stockholms central
- 2008 – Bäste herr Thoreau.
- 2011 - En för att stanna en för att gå
- 2014 - Den stora tystnaden vid Sirius nos
- 2014 - I dreamt of Sam Shepard last night. Översättare Göran Malmqvist
- 2016 - Vid oro skog (dikter i urval)
- 2016 - Gud, naturen och svartrockarnaV (CD, dikter, sånger och uppläsning ur Genom pärleporten)
- 2018 - Att snara en fågel
- 2020 - Nattmannen
Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- 1986 – Dan Andersson-priset
- 1987 – Landsbygdens författarstipendium
- 2008 – Hallandsakademiens kulturpris
- 2009 – Doblougska priset
- 2011 - Hallands nyheter kulturstipendium
- 2014 – Bellmanpriset
- 2017 - Werner Aspenströmpriset
- 2019 - De Nios Vinterpris[9]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Ingela Strandberg i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 25 april 2017.
- ^ ”Att snara en fågel”. www.norstedts.se. http://www.norstedts.se/bocker/171809-att-snara-en-fagel. Läst 3 mars 2018.
- ^ ”Örnen och Kråkan”. http://ornenochkrakan.se/. Läst 18 februari 2020.
- ^ Klingberg, Per (18 februari 2020). ”Hennes hjärta har förblivit natten troget”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/hennes-hjarta-har-forblivit-natten-troget. Läst 18 februari 2020.
- ^ ”DANIEL SJÖLIN: Den här dikten är det hårdaste jag har läst på tio år”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/kultur/bocker/det-ar-det-hardaste-jag-har-last-pa-tio-ar/. Läst 18 februari 2020.
- ^ ”Werner Aspenströmpriset | Werner Aspenström-sällskapet”. xn--werneraspenstrmsllskapet-5bc97b.se. Arkiverad från originalet den 6 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160806230806/http://xn--werneraspenstrmsllskapet-5bc97b.se/aspenstrompriset/. Läst 14 november 2017.
- ^ Itkes-Sznap, Gabriel. ”En alltför ouppmärksammad poet”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/en-alltfor-ouppmarksammad-poet. Läst 2 maj 2017.
- ^ ”Scott Minar - Introducing Ingela Strandberg” (på engelska). laurelreview.org. http://laurelreview.org/issues/toc/471/scott-minar-introducing-ingela-strandberg. Läst 2 maj 2017.
- ^ ”Samfundet De Nio delar ut 1,25 Mkr till tio författare”. Boktugg.se. 27 februari 2019. https://www.boktugg.se/2019/02/27/samfundet-de-nio-delar-ut-12-mkr-till-tio-forfattare/. Läst 19 december 2019.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Ingela Strandberg, egen webbplats.
|