Integritet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Integritet är ett begrepp som innebär frihet från självmotsägelser i handlingar, värderingar, metoder, principer, förväntningar och så vidare. Inom etiken handlar det om ärlighet och sanningshalt[källa behövs]. Integritet kan betraktas som motsatsen till hyckleri i den meningen att det ytterst handlar om huruvida något är konsistent eller självmotsägande, exempelvis skall diskussionsparter med (möjligen skenbart) olika värderingar antingen stå för dessa eller också erkänna ett analytiskt misstag och justera sin åskådning.

Ordet stammar från latinets integer som betyder hel eller komplett. I många sammanhang handlar det om kvaliteter som ärlighet och en helgjuten[förtydliga] karaktär som individ, organisation, etc. Man[vem?] kan man tänkas värdera graden av integritet efter i vilken utsträckning man handlar efter de värderingar, övertygelser och principer man hävdar att man har[förtydliga].

Integritet som egenskap[redigera | redigera wikitext]

Integritet som egenskap innebär att någonting är väl sammanhängande (integrerat) och motsägelsefritt inom ramen för vissa principer. Ju bättre detta någonting hänger ihop och har färre motsägelser (interna fel och konflikter) desto högre grad av integritet finns det.

Exempel på några tillämpningsområden och dess möjliga tolkningar:

  • Intellektuell integritet – när tankar och slutledningar hos en enskild person eller grupp är så logiskt sammanhängande och motsägelsefria att individen eller gruppen ifråga känner mod att stå för dem och följa dessa oavsett vilka logiska konsekvenser inom tankesystemet de än leder till.
  • Emotionell integritet – när ens känslovärld är så väl sammansatt att personen ifråga upplever en starkt inre trygghet och tillfredsställelse i hela sin tillvaro. Man upplever sig varken splittrad eller frustrerad utan enbart lugn och harmonisk, uppfylld av ett lyckotillstånd.
  • Psykisk (själslig) integritet – ett enhetligt, icke splittrat JAG där olika psykiska egenskaper (psyke) hänger ihop på ett så kompletterande sätt att de upplevs som en helhet (se identitet). Motsatsen är psykisk splittring.[källa behövs]
  • Andlig integritet – när ens abstrakta idéer och/eller andliga föreställningar hänger ihop på ett så enhetligt och sammanhängande sätt att de leder till en stark övertygelse eller tro (se även trofast eller religiös) att man är beredd aktivt försvara den med handling, ibland även till priset av eget liv..
  • Moralisk integritet – innebär att en individ, grupp eller organisation av egen inre övertygelse inom ramen för ett humanistisketiskt system respekterar andra människors värde och är beredd att aktivt försvara deras rätt till okränkbarhet; kämpa mot orättvisor och maktmissbruk (se civilkurage) trots eventuellt motstånd och negativa följder med fara för sitt liv eller social status (till exempel Sokrates fall).

Begreppet integritet kan även syfta på den offentliga personens förmåga att utöva sin makt, ledarskap eller annat inflytande på ett sådant sätt att den inte låter sig påverkas av sina egna intressen och/eller korrumperas.

Integritet som rättighet[redigera | redigera wikitext]

Innefattar:

  • Egen integritet - handlar om egna känslor som går att kränka.
  • Personlig integritet - är ett rättsligt begrepp. Denna är skyddad genom lag och kränkning av den ses således som ett brott.
  • Nationell integritet - nationell suveränitet.

Egen integritet[redigera | redigera wikitext]

En känsla av okränkbar rätt till vad en individ uppfattar som sin egen personlighetssfär det vill säga den del av sitt liv som personen själv kan bestämma över och ha fredad (tankar, känslor, tro, egen kropp, sina saker, eget utrymme, etc).

Personlig integritet[redigera | redigera wikitext]

Ett begrepp som används i rättsliga sammanhang. I antologin utgiven av Rättsfonden, 1980 försöker man i stället räkna upp vilka handlingar som kan anses bryta mot någons personliga integritet. Personlig integritet berör bl.a. sekretessfrågor i Personuppgiftslagen men reglerar också tidningsbranschens pressetik. Den handlar om vilket slags personlig information som skall skyddas och innebär rätten till "... åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser" (se Europakonventionen).

I lagen verkar det inte göras någon distinktion mellan begreppen brott, kränkningar, intrång och överträdelser mot den personliga integriteten. ”Personlig integritet” likställs ofta[enligt vem?] med: integritet, privat sfär, enskild sfär, personlighetssfär, privatliv osv. Vad som än menas med begreppet i rättsliga sammanhang används det till att precisera vad den enskilde har rätt att få skydd till. Det skydd som staten kan erbjuda sammanfaller inte nödvändigtvis med det skydd som den enskilde har behov av och förväntar sig att få.

En stat som saknar eller inte respekterar begreppet integritet gentemot sina medborgare kallas för totalitär, till skillnad från humanistisk[källa behövs]. Människor med högre egen integritet än vad staten kan eller vill erbjuda skydd för, kommer i konflikt med systemet. De som har tillräckligt med civilkurage brukar kämpa för sin rätt till integritet, vilket faller inom ramarna för mänskliga rättigheter. Dessa människor kan av totalitära stater stämplas som vanliga kriminella och behandlas därefter. I själva verket handlar det om dissidenter. FN kan blanda sig i om FN:s säkerhetsråd anser att det begås allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.

Nationell integritet[redigera | redigera wikitext]

Integritet på nationell nivå är liktydigt med suveränitet – statens eller nationens rätt att ha ett område skyddat mot intrång från andra och ha bestämmanderätt över sina inre angelägenheter. Stater som inte respekterar eller erkänner varandras suveränitet sårar den nationella stoltheten och tenderar att hamna i konflikt med varandra (se imperialism eller kolonialism). Länder som känner sig djupt kränkta och har svårt att försvara sig gentemot en övermakt kan ta till terrorism som sista desperata vapen (se även patriotism). FN kan bryta mot suveränitetsprincipen om FN:s säkerhetsråd anser att situationen i landet utgör ett allvarligt hot mot internationell fred och säkerhet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]