Isoodon auratus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Isoodon auratus
Status i världen: Sårbar[1]
Uppstoppat exemplar
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Pungdjur
Marsupialia
Ordning Grävlingpungdjur
Peramelemorphia
Familj Punggrävlingar
Peramelidae
Släkte Kortnästa punggrävlingar
Isoodon
Art Isoodon auratus
Vetenskapligt namn
§ Isoodon auratus
Auktor (Ramsay, 1887)
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med


Isoodon auratus[2][3][4][5] är en pungdjursart som först beskrevs av Edward Pierson Ramsay 1887 och som ingår i familjen punggrävlingar.[6][7]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Isoodon auratus når en absolut längd (inklusive svans) av cirka 35 cm och en vikt mellan 300 och 650 g. Vanligen är hanar större än honor. Liksom andra kortnästa punggrävlingar har den en långsträckt nos och skarpa klor. Den grova och styva pälsen har en gulbrun till gyllen färg. Svansen är bara glest täckt med hår. Så påminner djuret i viss mån om en råtta. Honor har liksom hos flera andra pungdjur en pung (marsupium).[8]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Pungdjuret förekommer i norra Australien och på små öar nära det australiska fastlandet. Arten vistas i olika habitat som regnskogar, buskmarker och gräsmarker.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Allmänt lever varje individ ensam och de etablerar revir. De är aktiva på natten och vilar på dagen i självgrävda bon som fodras med växtdelar. Sällan använder de bergssprickor eller grottor som sovplats. Längre bort från boet kan revir av olika individer överlappa varandra. Hanar har större territorier än honor.[8]

Isoodon auratus är allätare och livnär sig främst av insekter som myror eller termiter samt av andra ryggradslösa djur som spindeldjur. Dessutom äter den växtdelar som rötter, rotfrukter och frön samt mindre kräldjur och sköldpaddornas ägg.[8]

Parningen är inte bunden till någon årstid men de flesta ungarna föds efter tider med regn. Dräktigheten varar bara två veckor och sedan föds 2 till 4 ungar. De är mycket små och kravlar till spenarna i moderns pung. Ungarna diar sin mor cirka åtta veckor och efter ungefär tre månader blir de könsmogna. Hanar deltar inte i ungarnas uppfostring. Livslängden är allmänt 2 eller 3 år.[8]

Arten jagas huvudsakligen av introducerade rovdjur som hundar, tamkatter och rödrävar. Isoodon auratus faller även offer för större ormar, taggsvansvaranen och rovlevande pungdjur som Dasyurus hallucatus, fjällsvanspungdjur eller Petropseudes dahli.[8]

Status[redigera | redigera wikitext]

På grund av jakttrycket från de olika predatorerna minskar beståndet. IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter:[6]

  • I. a. arnhemensis
  • I. a. auratus
  • I. a. barrowensis

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] 2008 Isoodon auratus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-1024.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website Isoodon auratus, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
  5. ^ Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed.
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (15 juli 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ [a b c d e] M. Norlin (15 juli 2012). ”Golden bandicoot” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Isoodon_auratus/. Läst 27 september 2015. 


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]