Isracing

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Isracing
Svenska mästerskapet 2007
Svenska mästerskapet 2007
Högsta förbund FIM
Egenskaper
Utrustning speedwaymotorcykel, is
Spelplats motorcykelbana
OS nej
VM - final 2010 i Innsbruck

Isracing är en av FIM auktoriserad motorcykelsport som utövas vintertid och körs på en oval isbana. Motorcyklarna som används har två växlar, saknar broms och körs på metanol. Hjulens däck är belagda med långa vassa stålspikar (upp till 2,8 cm) för att ge maximalt fäste i isen. Det goda fästet gör att motorcyklarna kan hålla en hög kurvhastighet.

I varje heat tävlar fyra förare. Man kör fyra varv per heat. Vinnaren i varje heat tilldelas 3 poäng, tvåan 2 poäng, trean 1 poäng medan siste man blir utan. Alltså precis som i speedway.

Under 1930-talet körde man på sandade isbanor, och under sent 1940-tal började svenska åkare använda sig av ståldubbar som möjliggjorde den så kallade "dykstilen".[1]

Världsmästerskapen har körts sedan 1966 (individuellt) och sedan 1979 för lag. 2000-talets store dominant i sporten var ryssen Nikolaj Krasnikov som under åren 2005-2012 tog 8 raka individuella VM-guld.

Det nationella förbundet för isracing är Svenska Motorcykel- och Snöskoterförbundet (SVEMO).

Kända utövare[redigera | redigera wikitext]

Kända isracingorter[redigera | redigera wikitext]

En av de orter som är mest förknippad med isracing är den nederländska staden Assen och arenan De Smelt. Där arrangeras nästan varje år VM-tävlingar (individuellt och/eller i lag) och bara några dagar tidigare går tävlingen Reolof Thjis Pokal (Reolof Thjis Bokaal på nederländska) av stapeln. Tävlingen vanns år 2009 av ryssen Stanislav Arkhipov före hemmaföraren René Stellingwerf och ryske Eduard Krysov. Svenska isracingorter är bland andra Uppsala, Gävle, Strömsund, Örnsköldsvik och Östersund.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Stefan Holm (17 februari 2001). ”53 år – och nu ska han vinna VM igen” (på svenska). Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/sport/0102/17/is.html. Läst 28 september 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]