Ivangorod

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ivangorod
ryska: Ивангород
estniska: Jaanilinn
tyska: Johannstadt
Stad
Bron mellan Narva (Estland) och Ivangorod, med Ivangorod i bakgrunden.
Bron mellan Narva (Estland) och Ivangorod, med Ivangorod i bakgrunden.
Coat of Arms of Ivangorod (Leningrad oblast).png
Stadsvapen
Land Ryssland Ryssland
Oblast Leningrad oblast
Koordinater 59°22′18″N 28°13′5″Ö / 59.37167°N 28.21806°Ö / 59.37167; 28.21806
Area
 - kommun 65,04 km²[1]
Folkmängd
 - centralort 10 736 (1 januari 2015)[2]
 - kommun 10 744 (1 januari 2015)[2]
Befolkningstäthet
 - kommun 165 invånare/km²
GeoNames 555624
Ivangorods läge i europeiska Ryssland.
Red pog.svg
Ivangorods läge i europeiska Ryssland.
Ivangorods läge i Leningrad oblast.
Red pog.svg
Ivangorods läge i Leningrad oblast.

Ivangorod (ryska: Ивангород, estniska: Jaanilinn, tyska: Johannstadt) är en stad i västra Ryssland, belägen vid floden Narva, vid gränsen mot Estland, mitt emot estniska Narva. Folkmängden uppgår till cirka 11 000 invånare i början av 2013.

Ivangorod har vuxit upp kring Ivangorods fästning som grundades 1492. av prins av Moskva, Ivan III Vasiljevitj (Ivan den store) vid gränsen mot Tyskland mittemot staden Narva (dåvarande Tyskland). Den rektangulära fästingen (första i sitt slag i dåvarande Ryssland) revs ner av svenskarna redan 1496. Efteråt byggdes fästingen om och ut samt förstärktes.

Under tsaren Ivan IV( Ivan den förskräcklige) 1556. delades landet administrativt upp i opritjnina under tsarens direkta styre och земщина (szemshina ?) fortfarande under bojarernas styre (vid utkanterna av landet). Ivangorod hörde till den senare uppdelningen.

XVI talet var oroligt och staden blev upprepade gånger anfallen av tyska, svenska och polska styrkor. 1581-1590 hamnade den under svensk överhöghet. Som konsekvens av förlusten mot ryske prinsen Дми́трий Ива́нович Хворости́нин blev Sverige av med området 1590. Rysk-svenska Freden i Teusina 1595 formaliserade detta.

Mellan 1612 och 1704 blev staden svensk på nytt. Under Det stora nordiska kriget blev staden rysk igen och följdes av en längre fredlig period. Efter det kriget stadens militära betydelse blev stegvis minskad och den övergick till att bli en förstad/förort till staden Narva (båda tillhörde Ryssland då gränsen blev dragen längre västerut).

Under Peter I (Peter den store) 1708 blev området en del av den Ingermanlandska provinsen (1710 provinsen bytte namn till St Petersburgsk). Hela XIX och första halvan av XX talet blev stadsdelen omnämnd enbart som den Ivangorodska sidan av Narva.

Mellan november 1917 och maj 1919 Ivangorodska området var en del av den Ryska Sovjetrepubliken[3][4][5][6]. 19. maj 1919 tilldelades Ivangorod med omgivningen Estland. Den 2 februari 1920. undertecknades Fredsfördraget i Dorpat och Ryssland erkände Estlands självständighet.

Efter att Estland ockuperades av Sovjetunionen år 1944 fördes Ivangorod administrativt över från estniska sovjetrepubliken till ryska motsvarigheten. När Sovjetunionen sönderföll och Estland återfick sin självständighet år 1991 vägrade Ryssland erkänna "1918-gränsen" mellan Estland och Ryssland. Från rysk sida menade man att den under sovjettiden ändrade gränsen skulle gälla. Ivangorod tillhör idag därför Ryssland trots att Ryssland och Estland i fredsfördraget i Tartu (Dorpat) den 2 februari 1920 bestämt att bl.a. Ivangorod (Jaanilinn) är estniskt territorium.

Vänorter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Federalnaja Sluzjba Gosudarstvennoj Statistiki; Baza dannych pokazatelej munitsipalnych obrazovanij Databas över ryska administrativa enheter. Läst 19 augusti 2015.
  2. ^ [a b] ЧИСЛЕННОСТЬ ПОСТОЯННОГО НАСЕЛЕНИЯ РОССИЙСКОЙ ФЕДЕРАЦИИ ПО МУНИЦИПАЛЬНЫМ ОБРАЗОВАНИЯМ на 1 января 2015 года (komprimerad fil, .rar) Invånarantal i Rysslands administrativa enheter 1 januari 2015. Läst 19 augusti 2015.
  3. ^ Гречко, А. А. (1976—1980). Советская военная энциклопедия в 8-ми томах. "bok 3". Москва: Воениздат. sid. 483 
  4. ^ Черепанов, А. И. (1956). Под Псковом и Нарвой. Москва: Воениздат 
  5. ^ Воробьёва, Л. М. (2013). Прибалтика на разломах международного соперничества. Moskva: ФИВ. sid. 437 
  6. ^ Коченовский, O. (1991). Нарва. Градостроительное развитие и архитектура. Tallinn: Валгус. sid. 192-193