Hoppa till innehållet

J.J. Cale

Från Wikipedia
För den brittiska musikern och låtskrivaren, se John Cale.
J.J. Cale
J.J. Cale i München 1975.
FödelsenamnJohn Weldon Cale
Född5 december 1938
Oklahoma City, Oklahoma, USA
Död26 juli 2013 (74 år)
La Jolla, Kalifornien, USA
BakgrundUSA USA
GenrerBlues, Bluesrock, Cajun, Americana
RollSångare, låtskrivare, musiker, ljudtekniker, musikproducent
InstrumentGitarr, sång, keyboard, banjo, basgitarr, piano, orgel, trummor, flöjt
År som aktiv1958–2013
ArtistsamarbetenEric Clapton, Paul Simon, Jessi Colter, Tony Joe White, Jamie Oldaker, Neil Young, Maria Muldaur, Leon Russell, Bob Seger
Relaterade artisterThe Leathercoated Minds, Sunday Servants, Johnny Cale Quintet
Webbplatswww.jjcale.com
Utmärkelser
Oklahoma Music Hall of Fame (2014)[1]
J.J. Cale uppträder 25 april 2006.

J.J. Cale, född John Weldon Cale den 5 december 1938 i Oklahoma City, Oklahoma, död 26 juli 2013 i La Jolla, Kalifornien,[2] var en amerikansk bluesrockmusiker och låtskrivare.[3] Han var kanske mest känd för att ha skrivit två låtar som Eric Clapton gjort kända: "After Midnight"[4] och "Cocaine".[5] Under 1970-talet hade Cale själv några mindre hitar, med låtar som "Crazy Mama", "Lies" och "Hey Baby".

Han var mycket intresserad av mixning och själva inspelningsprocessen av låtar. Hans stil har ibland beskrivits som "The Tulsa sound". Låtarna är ofta lågmälda, inspirerade av jazz och blues och med sången "begravd" i mixen. Han turnerade sällan, höll låg profil och har beskrivit att han ville slippa kändisskapet.[6] Både Eric Clapton och Mark Knopfler har nämnt Cale som en stor inspirationskälla.[7]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Cale fick sitt artistnamn 1965 i Los Angeles av nattklubbsägaren Elmer Valentine för att undvika att han förväxlades med John Cale från The Velvet Underground.[8] Han gjorde några studioinspelningar under mitten av 1960-talet. Majoriteten kom enbart ut som promotionsinglar. Han återvände efter att framgången uteblev till Tulsa 1967.

1970 då Cale som nu levde knapert fått kännedom om att Eric Clapton spelat in och fått en hitlåt med hans "After Midnight" kunde han åter ta upp musiken. Cales debutalbum Naturally utkom 1971, och där ingick också "After Midnight", nu i en långsammare bluesig version. "Crazy Mama" utgavs också som singel och blev hans största amerikanska hit, den nådde plats 22 på Billboard Hot 100-listan.[9] 1974 spelades hans låt "Call Me the Breeze" in av Lynyrd Skynyrd till albumet Second Helping.[10] Och "I Got the Same Old Blues" från hans tredje album Okie har spelats in av många artister.

1976 gavs en av hans mer framgångsrika skivor Troubadour ut, innehållandes låten "Cocaine". Albumet sålde bra i Europa, och singeln blev en hit i några länder, däribland Sverige, Mellaneuropa och Nya Zeeland.[11] I hemlandet USA gick Eric Claptons cover bäst. Han spelade in nya album fram till 1983 för att sedan leva tillbakadraget i Kalifornien några år. Han återkom 1989 med skivan Travel-Log och gav ut några syntbaserade skivor under första halvan av 1990-talet. Mellan 1996 och 2003 blev det åter tyst kring honom. 2004 gav han ut skivan To Tulsa and Back som var mer i stil med hans tidigare skivor.

Tillsammans med Clapton gav han 2006 ut albumet The Road to Escondido, vilket belönades med en Grammy för bästa samtida bluesalbum.[12]

Det sista studioalbumet innan hans död, Roll On utkom 2009. J.J. Cale avled på Scripps Hospital i La Jolla, Kalifornien i sviterna av en hjärtinfarkt.[13]

Diskografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
Studioalbum
Livealbum
Samlingsalbum
  • 1984 – Special Edition
  • 1997 – Anyway the Wind Blows: The Anthology
  • 1998 – The Very Best of J.J. Cale
  • 2000 – Universal Masters Collection
  • 2006 – The Definitive Collection
  • 2007 – Rewind: The Unreleased Recordings
  • 2011 – The Silvertone Years
Singlar
  • 1958 – "Shock Hop" / "Sneaky" (som Johnny Cale)
  • 1960 – "Troubles, Troubles" / Purple Onion" (som Johnny Cale Quintet)
  • 1961 - "Ain't That Lovin You Baby" / "She's My Desire" (som Johnny Cale Quintet)
  • 1965 – "It's A Go Go Place" / "Dick Tracy"
  • 1966 – "In Our Time" / "Outside Looking In"
  • 1966 – "After Midnight" / "Slow Motion"
  • 1971 – "Crazy Mama" / "Don't Go To Strangers"
  • 1972 – "Lies" / "Riding Home"
  • 1976 – "Cocaine" / "Hold On"
  • 1979 – "Katy Kool Lady" / "Juarez Blues"

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • The Very Best of J. J. Cale. Guitar, Tablature, Vocal. IMP, Woodford Green 1997, ISBN 1-85909-518-6.

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ läs online, omhof.com .[källa från Wikidata]
  2. ↑ ”J.J. Cale”. J.J. Cales officiella webbplats. http://www.jjcale.com/. Läst 27 juli 2013.
  3. ↑ ”Bluesrockmusikern JJ Cale död”. SVT Nyheter. 29 juli 2013. https://www.svt.se/kultur/bluesrockmusikern-jj-cale-dod. Läst 13 juni 2025.
  4. ↑ Vincent Lopez (14 januari 2016). ”Caught On Camera: JJ Cale Unites With Eric Clapton For Amazing "After Midnight" Duet” (på amerikansk engelska). Society Of Rock. https://societyofrock.com/caught-on-camera-jj-cale-unites-with-eric-clapton-for-amazing-after-midnight-duet/. Läst 13 juni 2025.
  5. ↑ Luke Saunders (26 juli 2023). ”'Cocaine': from Cale to Clapton” (på amerikansk engelska). Happy Mag. https://happymag.tv/cocaine-from-cale-to-clapton/. Läst 13 juni 2025.
  6. ↑ ”JJ Cale” (på engelska). The Telegraph. 28 juli 2013. https://www.telegraph.co.uk/news/obituaries/culture-obituaries/music-obituaries/10207642/JJ-Cale.html. Läst 13 juni 2025.
  7. ↑ Max Bellpublished (25 februari 2024). ”“I have to thank Eric Clapton for boosting my bank balance by recording After Midnight then cutting Cocaine”: the life and times of JJ Cale, American music’s best kept secret” (på engelska). Louder. https://www.loudersound.com/features/jj-cale-interview-eric-clapton-mark-knopfler. Läst 13 juni 2025.
  8. ↑ ”J.J. CALE biography - The Great Rock Bible” (på brittisk engelska). thegreatrockbible.com. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201023031132/https://thegreatrockbible.com/portfolio-item/j-j-cale-biography/. Läst 13 juni 2025.
  9. ↑ tolsen (2 januari 2013). ”Billboard Hot 100™” (på amerikansk engelska). Billboard. https://www.billboard.com/charts/hot-100/. Läst 13 juni 2025.
  10. ↑ ”Second Helping - Lynyrd Skynyrd | Album | AllMusic” (på engelska). https://www.allmusic.com/album/second-helping-mw0000273339. Läst 13 juni 2025.
  11. ↑ https://swedishcharts.com/showitem.asp?interpret=J%2EJ%2E+Cale&titel=Cocaine&cat=s
  12. ↑ ”Grammy Award For Eric Clapton and J.J. Cale - Where's Eric!” (på amerikansk engelska). whereseric.com. https://whereseric.com/eric-clapton-news/303-grammy-award-eric-clapton-and-jj-cale/. Läst 13 juni 2025.
  13. ↑ Dave Lifton (27 juli 2013). ”JJ Cale Dies at 74” (på engelska). Ultimate Classic Rock. https://ultimateclassicrock.com/jj-cale-dies-at-74/. Läst 13 juni 2025.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=J.J._Cale&oldid=57593473”