Jaakko Pöyry
Jaakko Veikko Emanuel Pöyry, född 6 augusti 1924 i Sodankylä, död 8 september 2006 i Helsingfors, var en finländsk industrimagnat.
Pöyry växte upp under blygsamma förhållanden och hans far dog då han var 11 år gammal. Efter studentexamen 1942 vid Ilmola Samskola åkte han direkt till östfronten i kriget mot Ryssland. Han blev svårt sårad 1944, men läste ändå på rekordtid till diplomingenjör (motsvarar civilingenjör) vid Helsingfors tekniska högskola, rörande sig på kryckor.
Pöyry inledde sin karriär som sommarpraktikant på SCA i Svartvik. Cellulosaindustrin blev sedan området för hans främsta kunnande, Han blev anställd på Wärtsilä, och avancerade på kort tid till chef för massa- och pappersmaskinsavdelningen. Han gjorde en studieresa till Nordamerika och kom hem med så avancerade idéer att hans arbetsgivare ställde sig skeptiska, varefter han bildade ett eget bolag tillsammans med en studiekamrat. De utvecklade en del ny kringutrustning för pappersfabriker med vilken de genast rönte stor framgång. Verklig vind i seglen fick ingenjörsbyrån då han tillsammans med en av sina medarbetare grundade Ingenjörsbyrån Murto & Pöyry 1958. Rätt snart förskräcktes kompanjonen av farten och drog sig ur. Sedan dess har Pöyry Plc vuxit till ett internationellt börsnoterat företag med över 7 000 anställda i ett 50-tal länder. Den första utlandsfilialen grundades 1961 i Stockholm, och företaget har nu kontor på de flesta kontinenter. Företaget är idag verksamt förutom inom massa- och pappersindustrin även inom energibranschen och byggindustrin samt på miljöområdet.
Pöyry hann vid sidan av yrkesverksamheten spela både golf och tennis, och försummade trots den intensiva takten inte sin familj, med hustrun Helena och barnen Kari (1948), Carita (1949), Salla (1984) och Anna (1990). (De två förstnämnda i ett tidigare äktenskap med Gunnel, f. Helander.) Enligt en anekdot så visste man att chefen, Pöyry, var på semester, då han kom till jobbet helt som vanligt, men iförd shorts.
Pöyry invaldes 1974 som utländsk ledamot av svenska Ingenjörsvetenskapsakademien och blev 1989 utländsk ledamot av svenska Skogs- och Lantbruksakademien.
Förtjänsttecken
- 1967 Presidentens exportpris.
- 1971 Pappersingenjörsförbundets Lampén-medalj
- 1971 Ingenjörsförbundets förtjänstmedalj
- 1974 Hedersdoktorstitel i teknologi vid Helsingfors Tekniska Högskola
- 1977 Finlands Vetenskapsakademis förtjänstmedalj
Dessutom innehade han professorstitel och var riddare av Finlands Lejons Orden