Jacqueline Ramel
| Jacqueline Ramel | |
 Jacqueline Ramel, 2013 | |
| Född | Jacqueline Anna Charlotte Ramel 20 december 1964 Solna  Sverige |
|---|---|
| Aktiva år | 1986– |
| Make | Stefan Larsson |
| Föräldrar | Stig Ramel (far) Ann Marie Wachtmeister af Johannishus (mor) |
| Webbplats | http://www.jacquelineramel.se/ |
| Betydande roller | |
| Anja Månsdottir i filmerna om Johan Falk | |
| IMDb SFDb | |
Jacqueline Anna Charlotte Ramel, född 20 december 1964 i Solna, är en svensk skådespelare och regissör.[1]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Ramel började efter gymnasiet arbeta som fotomodell, först i München och därefter i Paris, London, Sydney och New York. År 1986 återvände hon till Stockholm och fick då sin första filmroll i Den frusna leoparden. Samma år deltog hon i en teaterworkshop ledd av Elisabeth Seth och fick av henne rådet att studera vidare i New York vid The Rapp Theatre Company. Inom denna grupp kom hon att syssla med bland annat traditionell teater, musikvideor och experimentell kortfilm.[1]
År 1993 återvände hon till Sverige och medverkade i filmen Tryggare kan ingen vara ...... och året efter i Lust. Under resten av 1990-talet medverkade hon i flera kortfilmer och TV-serier, däribland Anmäld försvunnen (1995), Snoken (1995), Silvermannen (1996) och Sjätte dagen (1999). År 1998 medverkade hon i filmerna Sista kontraktet och Johan Falk-filmen Noll tolerans, där hon gjorde rollen som Anja Månsdottir. Denna roll återkom hon till i flera Falkfilmer under 2000-talet. År 2000 hade hon en bärande roll som receptionist och ensamstående mor i TV-serien Hotel Seger.[1]
Vid sidan av film och TV har Ramel verkat som teaterskådespelare. År 1995 spelade hon i Änglar eller Soporna, staden och döden på Teater Galeasen.[1]
År 1996 regisserade hon flera avsnitt av TV-serien Vänner och fiender.[1]
Inför Guldbaggegalan 2024 nominerades Ramel till en guldbagge i kategorin Bästa kvinnliga biroll för sin insats i Syndabocken.[2]
Familj[redigera | redigera wikitext]
Ramel är dotter till direktören friherre Stig Ramel och kokboksförfattaren grevinnan Ann Marie Wachtmeister af Johannishus. Hon är gift med skådespelaren och regissören Stefan Larsson.[1]
Filmografi[redigera | redigera wikitext]
- 1986 – Den frusna leoparden
- 1987 – Uppvaknandet
- 1988 – Rejuvenatrix
- 1993 – Tryggare kan ingen vara ......
- 1993 – Vid skiljevägen
- 1994 – Fritänkaren – filmen om Strindberg
- 1994 – Lust
- 1994 – Spin Cycle
- 1995 – Anmäld försvunnen (som polisen Anna Nordenstierna)
- 1995 – Snoken (TV-serie)
- 1996 – Silvermannen (TV-serie)
- 1996 – Grynnan
- 1997 – Chock 8 – På heder och samvete
- 1997 – Skilsmässan
- 1998 – Sista kontraktet
- 1999 – Noll tolerans
- 1999 – Sjätte dagen (TV-serie)
- 2000 – Hotel Seger (TV-serie)
- 2001 – Rendezvous
- 2002–2003 – Ocean Ave (TV-serie)
- 2003 – Talismanen (TV-serie)
- 2003 – Fear X
- 2003 – Den tredje vågen
- 2005 – Storm
- 2006 – Beck – Advokaten
- 2009 – Inga Lindström (TV-serie)
- 2009 – Johan Falk – De fredlösa
- 2009 – Johan Falk – Operation Näktergal
- 2009 – Johan Falk – Leo Gaut
- 2009 – Johan Falk – National Target
- 2009 – Johan Falk – Vapenbröder
- 2009 – Johan Falk – Gruppen för särskilda insatser
- 2009 – Oskyldigt dömd (TV-serie)
- 2010 – Klara
- 2023 – Syndabocken
Teater[redigera | redigera wikitext]
Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1995 | Änglar, eller Soporna, staden och döden Rainer Werner Fassbinder |
Rickard Günther | Teater Galeasen[3] |
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f] ”Jacqueline Ramel”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=169586&iv=BIOGRAPHY. Läst 27 november 2014.
- ^ ”2023 års Guldbaggenomineringar”. Guldbaggen 2024. 13 december 2023. https://www.guldbaggen.se/2023-ars-guldbaggenomineringar/. Läst 15 december 2023.
- ^ Leif Zern (15 januari 1995). ”Glasklar tolkning av dunkelt verk”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/glasklar-tolkning-av-dunkelt-verk/. Läst 2 april 2018.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|